Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Warfvinge, Frans - Warg, Christina - Wargentin, Pehr Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Warfvinge
217
Wargentin
Warfvinge, Frans ’Wilhelm,
läkare, f. 28 juli 1834 i Leksbergs skn,
Skarab. län, f 10 febr. 1908 i
Stockholm. Föräldrar: repslagaren Lars
Erik W. och Maria Olofsdotter. — W.
inskrevs vid Uppsala univ. 1852 och
blev där med. kand. 1860, med. lic.
1864 samt med. dr 1877. Efter olika
befattningar som amanuens och
underläkare var han sjukhusläkare vid
Provisoriska sjukhuset i Stockholm
1867—75 och förestod därjämte
Polikliniken för barnsjukdomar på
Södermalm 1869—78. Vidare var han
läkare vid Diakonissanstaltens (Ersta)
sjukhus 1870—76 och vid
Strand-bergska läkareinrättningen 1870—•
1907 samt överläkare vid Maria
sjukhus 1876—78. Efter att 1878 som
styr.-led. ha deltagit i organisationen
av Sabbatsbergs sjukhus var han 1879
—1904 direktör där samt överläkare
vid den medicinska avd. — W:s namn
är speciellt förknippat med utveck-
Frans Warfvinge.
lingen av Sabbatsbergs sjukhus.
Under hans ledning tillbyggdes och
ombyggdes detta. Varmt intresserad av
tuberkulos- och konvalescentvård
uppgjorde han bl. a. planerna till
tuberkulospaviljongen och det
konvalescenthem, som möjliggjordes genom I.
Dannströms donation. W:s
sakkunskap i fråga om sjukhusplanering
togs i anspråk på många sätt. Sålunda
var han 1897 led. av kommittén för
användandet av Oscar II :s
jubileumsfond till upprättandet av
folksanatorier och 1899 led. av kommittén för
byggandet av desamma samt blev 1901
medl. av överstyr, för
jubileumsfonden. Vidare anlitades han som
rådgivare vid stora sjukhusbyggen i
Sverige och grannländerna. —
Betydande är W:s insats för
sjuksköterske-utbildningen. Är 1881 inrättade han
vid Sabbatsbergs sjukhus Sveriges
första sjuksköterskeskola, 1884 blev
han led. av styr, för Hemmet för
sjuksköterskor (nuv. Sophiahemmet), och
1891 blev han led. av verkst.
utskottet för Sv. Röda korset, vars elever
fingo sin utbildning vid nämnda skola.
Han arbetade även outtröttligt för att
höja sjuksköterskornas sociala och
ekonomiska ställning. — Som
forskare hade W. ett namn både inom och
utom Sverige. Han invaldes i Vet.
akad. 1901 och erhöll Hlis quorum i
18 :e storleken 1904. Vid den
internationella medicinska kongressen i
Lissabon 1906 deltog W. som sv.
statens repr. Hans talrika arbeten, som
tillhöra den invärtes medicinens
område, behandla främst
infektionssjukdomar samt blodsjukdomar ss. kloros
och perniciös anemi. I hans produktion
märkas ”Om typhus exanthematicus”
(1880), ”Handbok i sjukvård och
hel-sovård” (1—2,1888, tills, med 0.
Wal-lis m. fl.), ”Om influensan i Sverige
1889—1890” (1890, tills, med K.
Lin-roth och C. Wallis) och ”Blodets
sjukdomar” (1905). Tills, med A.
Widstrand redigerade han den poulära
skriftserien ”Ur vår tids medicinska
forskning” 1905—10. — På sin
sextioårsdag 1894 erhöll W. en festskrift av
förutvarande och dåvarande läkare
vid Sabbatsbergs sjukhus. — Gift
1879 med Alma Evelina Bratt. —
Litt.: biografi av E. G. Johnson i
Hygiea 1908, av A. Josefson i Allm.
sv. läkartidn. s. å. M. B.
Warg, Christina (”Cajsa”),
hushållerska och
kokboksförfattarin-na, f. 23 mars 1703 i Örebro, t 5 febr.
1769 i Stockholm. Föräldrar:
lands-kamreraren Anders W. och Catharina
(Karin) Livijn. — W. kom tidigt
hemifrån för att som köksa tjäna sitt
bröd. Hon skall ha varit anställd hos
greve Wolter Reinhold Stackelberg i
Stockholm. Där har hon troligen
kommit i kontakt med fältmarskalken
Berndt Otto Stackelberg, som var ”sin
tids största matvrak” och även
teoretiskt intresserad av kokkonsten.
Enligt traditionen skall han ha
inspirerat henne till att skriva sin kokbok.
Under största delen av sitt liv var
hon emellertid anställd i
statssekreterare Leonard Klinckowströms hus.
Hon var släkt med frun i huset och
betraktades mer som familjemedlem
än som tjänare. Vid
statssekreterarens död 1759 erhöll hon i dennes
testamente ett årligt legat, och vid
sin bortgång begravdes hon i
familjens gravkor i Klara kyrka i
Stockholm. — W:s kokbok ”Hjelpreda i
hushållningen för unga fruentimber”
utkom 1755 (14:e uppl. 1822). De
senare upplagorna från och med 1770
voro utökade med en färgbok. I
förkortad och moderniserad form har
den ånyo utgivits av Margit Palmær
under titeln ”Cajsa Wargs kokbok
utgiven i urval med en kulturhistorisk
inledning” (1946). Detta arbete har
spelat en stor roll inom sv.
matlagning under gott och väl hundra år.
För sin tid var boken av stort värde
genom författarinnans mångsidiga
och grundliga kunskaper i
kokkonsten, förvärvade genom egna försök
under många år. Genom sin
noggrannhet och grundlighet är hon i viss mån
en pionjär för våra dagars mer
vetenskapliga studium av
hushållsvetenskaperna. För vår tid har hennes
kokbok närmast kulturhistoriskt
intresse genom den ypperliga inblick
den ger i frihetstidens kulinariska
liv. — Det bevingade ordet ”Man
tager vad man haver, sa Cajsa Warg”
förekommer- icke i denna form i
hennes bok men väl ”om man så hava
kan”. — Ogift. T. M.
Wargentin, Pehr Wilhelm,
astronom, statistiker, f. 11 sept. 1717
i Sunne skn, Jämtland, t 13 dec. 1783
i Stockholm. Föräldrar: kyrkoherden
Vilhelm W. och Kristina Arosel. —
Fadern, flykting från Åland, var
vetenskapligt intresserad och
observerade tillsammans med sonen en total
månförmörkelse 1729, för sonen en
upplevelse, som gjorde, att han efter
gymnasiestudier i Härnösand ville
studera astronomi. W. blev student i
Uppsala 1735 och studerade
matematik för Klingenstierna och astronomi
för Anders Celsius. På förslag av
denne ägnade sig W. åt
jupitermånar-nas periodiska rörelser och
förmörkelser, som den tiden voro aktuella
och hade betydelse för
longitudbe-stämning vid navigation. I väntan på
i Paris under tryckning varande
tabeller (av Cassini) över dessa
förmörkelser insamlade W. ett rikligt
observationsmaterial och uppgjorde
egna tabeller, som visade sig mycket
överlägsna de senare anlända
cassi-niska. På Celsius’ förslag infördes
dessa tabeller i Vet. akad:s Acta, en
utmärkelse för en ännu icke graduerad
student. W. fortsatte hela sitt liv att
komplettera och förbättra dessa
tabeller, som väckte starkt intresse
bland fackmännen. W. är den förste
svenske astronom som
uppmärksammats i utlandet. Tabellerna användes
allmänt inom astronomin till 1792, då
de avlöstes av nya franska, som dock
nu voro uppställda efter W:s
mönster. I vår tid har W. de Sitter i
Ley-den (1928—29) begagnat W:s
tabeller för att påvisa förändringar i
jordens rotation, varvid tabellerna visat
sig väl stämma med beräknade
störningar av olika slag. — Är 1741
disputerade W. för magistergrad på en
avhandling om jupitermånarna.
Därefter följde några år med ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
