Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Warholm, Gottfrid - 1. Warmholtz, Johan Conrad - 2. Warmholtz, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Warmholtz
219
Warmholtz
Gottfrid Warholm.
13 dec. 1906 på Tuna vid Lund. Bror
till W. 1 och W. 2. — W. blev student
i Lund 1845 och avlade kameralex.
där 1847, varefter han 1849—51
genomgick Edw. Nonnens lanbruksinst.
på Degeberg i Västergötland. Han
arrenderade sedan ett växande antal
stora gårdar i Skåne, bl. a.
biskops-bostället Helgonagården samt
Trolle-berg och Klostergården vid Lund,
vilka han satte i ett förstklassigt
skick. Redan pä 1860-talet började W.
odla sockerbetor och blev sedan en
banbrytare för jordbruksintressenas
tillvaratagande vid betproduktionen.
För att befordra ett förmånligt
bet-pris förordade han igångsättande av
ett ökat antal råsockerfabriker,
varigenom konkurrens om betorna skulle
uppstå. I intimt samarbete med
sockerindustriens ledande man, dir. Carl
Tranchell i Landskrona, tog han bl. a.
initiativet till och genomförde
grundandet av råsoekerfabriken i
Staffans-torp s. om Lund (1883) samt Lunds
sockerfabriks-ab. (han var ordf, i styr,
från bolagets bildande 1884). Han
blev 1892 led. i den då tillsatta
sockerkommittén. W. ägnade dessutom
ett livligt intresse åt annan
ekonomisk företagsamhet och var från 1884
till sin död ordf, i styr, för Skånska
cement-ab. samt från 1896 i
centralstyr. för det nybildade Sydsv.
kredit-ab. — W. var under en följd av år en
av länets mest framträdande män.
Han var bl. a. v. ordf. 1874—92 och
ordf. 1892—97 i länets
hushållningssällskap samt ordf, i
stadsfullmäktige i Lund 1896—1902. — Liksom
sin maka, som var dotter till biskop
Thomander, hade W. starka kyrkliga
intressen och var icke minst
ekonomiskt en bärande kraft för det
kyrko-och missionsarbete, som hade Lund
till centrum. Jämte sin maka oeh sin
svägerska, Emma Thomander,
skänkte W. betydande belopp till
grundan
det av Thomanderska studenthemmet
(1895) och senare till uppförandet och
iordningställandet av ålderdomshem
och församlingshem i Lund. Han blev
led. av Lantbruksakad. 1880 och
hedersled. 1897. — Gift 1868 med Ida
Thomander. — Litt.: ”Den sv.
betsockerindustrien” (1, 1932). Th.
1. Warmholtz, J o h a n C o n r a d,
apotekare, f. 1673 i Halberstadt,
Tyskland, t 1 sept. 1745 i Stockholm. —■
W. växte upp i Schlesien, studerade
där bl. a. kemi oeh farmaci samt
skaffade sig under vidsträckta resor i
Tyskland och Polen ökad
farma-ceutisk utbildning oeh erfarenhet. Han
reste över Danzig till Stockholm och
fick där anställning som provisor på
apoteket Svanen. Denna tjänst
innehade han till omkr. 1696, då han blev
provisor på apoteket Markattan i
Stockholm, vilket då innehades av
apotekaren Jacob Leonhard
All-macher. Vid sitt gifte 1705 med
dennes dotter blev W. apoteket
Markattans innehavare. Han hade gedigna
kunskaper i kemi samt studerade
detta ämne och utförde kemiska
undersökningar tills, med Urban Hjärne,
Dippel och andra av tidens lärda. W.
efterlämnade en del anteckningar i
farmaci. — Gift 1705 med Maria
Elisabeth Allmacher. S. L.
Carl Gustaf Warmholtz.
Målning (detalj) av J. H. Schæfjel.
2. Warmholtz, Carl Gustaf,
godsägare, boksamlare, bibliograf, f.
1 jan. 1713 i Stockholm, t 28 mars
1785 på Christineholm i Helgona skn,
Södermani. län. Son till W. 1. — Efter
några års vistelse vid Uppsala univ.,
där han inskrevs 1730, studerade W.
från 1733 några år vid tyska univ.
och uppehöll sig därefter en längre
tid i Holland, där han var sekr. åt
den svenskfödde guvernören i Ypern,
general I. Cronström. Genom flitigt
umgänge med kulturellt och litterärt
intresserade kretsar stärktes och
ökades hans redan i ungdomsåren väckta
kärlek till böcker. Under utrikesåren
knöt W. också förbindelser med många
av den tidens lärda vetenskapsidkare,
bl. a. Voltaire, med vilka han
sedermera stod i livlig korrespondens. T
aug. 1741 återvände han till Sverige
och blev s. å. hessiskt hovråd.
Någon statstjänst sökte han icke ehuru
hans språkkunskaper och kännedom
om utländska förhållanden gjorde
honom särskilt skickad till en
anställning i Kanslikollegium. Av sina
ungdomsvänner, J. Serenius, C. R. Berch
och J. Arckenholtz, drogs han in i de
partipolitiska striderna och blev på
grund av sin antifranska inställning
en ivrig anhängare av mösspartiet.
Sin penna ställde han till dess
förfogande och arbetade genom sin vänskap
med de ryska ministrarna i
Stockholm på hattpartiets störtande vid
riksdagen 1746—47. När detta
misslyckades och mösspartiet sprängts,
övergav W. politiken och slog sig ned
på sin egendom Christineholm nära
Nyköping. Sitt jordagods skötte han
på ett föredömligt sätt och följde
med uppmärksamhet nya rön för
jordbrukets förbättring. Vidare
intresserade han sig för att samla böcker och
mynt. Av samtiden ansågs han som en
av våra bästa och säkraste
numisma-tiker. Hans kollektion av sv. mynt och
skådepenningar, vilken han 1775 sålde
till konungen av Danmark, var
berömd för sin fullständighet. En av
W. utarbetad förteckning över vår
numismatiska litt. trycktes anonymt
1780 under titeln ”Catalogus
vario-rum usque ad hoc tempus editorum
operum circa rem nummariam in
Sue-cia”. Under årens lopp hopbragte W.
på Christineholm ett enastående
bibi., vars viktigaste del bestod av
böcker och skrifter, men även ett stort
antal manuskript, i sv. historia, detta
ord taget i sin vidsträcktaste
betydelse. Därunder inbegrep han icke
blott historiska hjälpvetenskaper, ss.
biografi, genealogi, heraldik,
numis-matik, utan även lärdoms-, kyrko-,
rätts- och naturalhistoria, arkeologi,
topografi och kartor samt skrifter
rörande ämbetsverk, ceremoniel m. m.
För att få sin samling så fullständig
som möjligt anlitade han i stor
utsträckning sin bekantskapskrets
utomlands men framför allt sina många
vänner hemma i Sverige, bland vilka
voro flera av våra framgångsrikaste
samlare och kunnigaste bokkännare,
ss. C. R. Berch, C. F. Eckleff, E.
Ek-holm, S. L. Gahm Persson, C. C.
Gjör-well, J. H. Lidén, C. G. Tessin, D.
Tilas och S. Älf. Detta W:s historiska
bibi, var emellertid icke ett bibliofilt
slutmål för W. utan endast ett
kun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
