Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. (Vasa), Kettil - 3. (Vasa), Erik - 4. (Vasa), Erik - 1. Wassén, Anders - 2. Wassén, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasa
223
Wassén
tian 1463 fört Jöns Bengtsson
fängslad till Köpenhamn, blev V. ledare för
den oxenstiernska släktkoalitionen.
Hans mål blev att befria sin förman
oeh nära anförvant och vid dennes
sida styra Sverige med
undanskjutande av de båda monarker, Kristian
I och Karl Knutsson Bonde, som
rivaliserade om kronan. På nyåret 1464
höjde V. upprorsfanan mot Kristian
och utropades vid ett möte i Västerås
till hövitsman. Hans belägring av
Stockholm måste snart hävas, då
Kristian via Linköping förde en här
till Uppsverige. Medan konungen
belägrade Västerås’ slott, samlade V.
dalalantvärnet. Den sällsamma
kombinationen med en högättad
linkö-pingsbiskop som dalkarlarnas
militäre ledare bestod provet genom V:s
seger vid Haraker 17 april 1464, som
bröt Kristians makt i Sverige. Men
då segern icke ledde till att
ärkebiskopen lössläpptes, beslöt V. att på
tronen återuppsätta Karl Knutsson
för att därigenom framtvinga ett
samarbete mellan den danske monarken
och Jöns Bengtsson. Kalkylen höll
streck, och redan i jan. 1465
likviderades därefter Karl Knutssons
ko-nungadöme. Den nu triumferande
släktkoalitionen, som lade beslag på
alla viktigare län, inkallade icke
Kristian, utan makten uppdrogs åt den ur
fångenskapen frigivne ärkebiskopen
och V., som anlade
riksföreståndaretiteln. V. hade uppnått ett mål, som
överträffat hans djärvaste drömmar,
då han plötsligt bortrycktes av en
pest, som härjade i riket. — Litt.: S.
Kraft, ”Senare medeltiden.
Tidsskedet 1448—1520” (”Sveriges historia
till våra dagar”, 3: 2, 1944);
densamme, ”Linköpings historia” (1, 1946).
S. Kft
3. (Vasa), Erik Karlsson,
riksråd, upprorsledare, f 20 mars 1491 i
överselö prästgård, Södermani. län.
Bror till V. 2. — V. framträder
tidigast som sin broders medhjälpare i
striderna 1464—65 mellan ärkebiskop
Jöns Bengtsson (Oxenstierna) och
Kristian I. Sedan Erik Axelsson
(Tott) blivit riksföreståndare
samverkade V.med den danska här som i juli
1467 anlände till Stockholm. Kort
därefter led han nederlag mot Nils
Sture oeh Ivar Axelsson (Tott) i
Uppland och måste underkasta sig Karl
Knutsson. V. hade i febr. 1467 fått
förläningsbrev bl. a. på Stäkeholms
slottslän och Rumlaborgs län samt
Jönköpings stad. Sommaren 1469 var han
jämte Sten Sture konung Karls
hövitsman i Västergötland, men ställde
sig i okt. s. å. i spetsen för ett stort
uppror mot denne. Han begav sig till
Mälarlandskapen och lyckades liksom
två år tidigare få upplandsbönderna
med på sin sida. Han antog titeln
rikets hövitsman, drog upp till
Dalarna, men blev där i jan. 1470 grundligt
slagen av dalkarlarna, som anfördes
av Sten och Nils Sture, och måste fly
till Danmark. Han återkom i maj s. å.
ombord på en dansk flotta, men led
ett nytt nederlag, sannolikt vid Läby
vad i Uppland omkr. den 1 aug. Han
undkom till Kalmar och åtföljde
Kristian I:s expedition till Sverige 1471.
Han återknöt sina förbindelser med
upplandsbönderna, vilka under hans
ledning förgäves sökte spärra vägen
för Sten Sture, när denne före slaget
vid Brunkeberg tågade mot
Stockholm. Med en del av dessa bönder
kämpade V. sedan under dannebrogen
i själva slaget den 10 okt. —■ V.
försonades 1472 med den segrande Sten
Sture, varvid han miste sina
förlä-ningar, men fick behålla Hovs pantlän,
som han ärvt efter sin mor. Han höll
sig sedan intill sin död fullt lojal mot
riksföreståndaren och lär under
1470-och 1480-talen ha inlagt stora
förtjänster vid Finlands försvar mot
ryska anfall. Han led en våldsam död,
dä han under en våldgästning i
överselö prästgård med sitt följe råkade i
handgemäng med sockenbönderna. —
Gift 1) senast 1466 med Iliana
Nils-dotter (Oxenstierna); 2) 1488 med
Anna Karlsdotter (av
Vinstorpaät-ten). — V:s dotter i andra giftet
Ebba blev i sitt gifte med Erik
Abra-hamsson (Leijonhufvud) moder till
konung Gustaf I:s andra gemål
Margareta Leijonhufvud. K.
4. (Vasa), Erik Johansson,
riksråd, f. omkr. 1470, f 8 nov. 1520
i Stockholm. Föräldrar: riksrådet
Johan Kristiernsson (Vasa) och
Birgitta Gustafsdotter (Sture). Kusin
till V. 2 och V. 3. — V.
uppträder som häradshövding i Danderyds
och Rydbo skeppslag 1493—99 och
blev dubbad till riddare vid konung
Hans’ kröning i Stockholms
storkyrka 26 nov. 1497. Han synes ha
deltagit i Sten Sture d. ä:s finska
krig 1496 och understödde upproret
mot Hans 1501. S. å. inträdde han i
riksrådet. Hans sätesgård var
Ryd-boholm, som han ärvt efter sin fader;
andra jordbesittningar ägde han i
Stockholms stad, i Håbo och Simtuna
härad i Uppland samt i
Södermanland och Östergötland. Åren 1504—
05 var han innehavare av
Kastel-holms län på Åland. -— V. synes i hög
grad ha ägt släktens häftiga och
egenmäktiga lynne. Bevarade urkunder
vittna om kontroverser mellan ägaren
av Rydboholm och stockholmsborgare,
som råkat hugga ved på hans skog
eller använt hans fiskevatten. År 1490
måste han göra avbön i Stockholms
rådhus för dylika övergrepp. Sedan
V. 1515 företagit inbrott och
plundringar i Ekerö kyrka var det endast
Sten Sture d. y:s förböner, som
räddade honom från att för detta brott
bli bannlyst av strängnäsbiskopen. V.
var under hela sitt liv Sturarnas
meningsfrände och avrättades därför av
Kristian II vid Stockholms blodbad.
Till skillnad från sina kusiner Kettil
Karlsson (V. 2) och Erik Karlsson
(V. 3) och sin son Gustaf Eriksson
synes han icke ha varit någon särskilt
framstående personlighet. ■— Gift
något av åren 1492—95 med Cecilia
Månsdotter (av Ekaätten). Hon ägde
bl. a. Österby i Uppland och avled i
fångenskap i Danmark på 1520-talet.
K.
1. Wassén, Anders Lambert,
läkare, bakteriolog, f. 19 febr. 1890 i
Bäve skn, Göteb. län, f 16 jan. 1951
i Göteborg. Föräldrar: lantbrukaren
Magnus W. oeh Sofia Tenggren. •—
Efter studentex. 1908 i Göteborg blev
W. med. kand. 1914 i Uppsala och
med. lic. 1921 i Stockholm samt med.
hedersdr 1936 i Lund. Efter
utbild-ningsförordnanden vid Statens
bakteriologiska laboratorium 1916—23
blev han 1924 föreståndare för
Göteborgs stads bakteriologiska
laboratorium. Han var 1921—22 chefläkare
vid Sv. Röda korsets hjälpexpedition
till det hungrande Ryssland. År 1926
var han sv. repr. i Nationernas
Förbunds studieresa för hamnhygien och
studerade samma år i Paris, bl. a. vid
Pasteurinstitutet. •— W. var en av
vårt lands ledande bakteriologer; sin
livsgärning ägnade han den krävande
posten som ledare och organisatör av
det bakteriologiska laboratoriet i
Göteborg. — Ogift. P. H. T.
2. Wassén, Knut Erik, läkare, f.
3 sept. 1901 i Bäve skn, Göteb. län.
Bror till W. 1. — Efter studentex. i
Uddevalla 1920 blev W. med. kand.
1925, med. lic. 1930 och efter disp.
1935 med. dr 1936, allt i Stockholm.
Han tjänstgjorde vid Statens
bakteriologiska laboratorium i Stockholm
som extra assistent 1925—36 och var
vid Serafimerlasarettets medicinska
klinik vik. extra underläkare 1931—
33, andre amanuens 1933—35 och
förste amanuens 1935—36. W. var
klinisk laborator vid Karol. inst.
1936—39, docent i medicin där 1940
—47, bitr, överläkare vid Karol.
sjukhuset 1940—44 och överläkare vid S:t
Eriks sjukhus 1945—47. Sedan 1947
är han överläkare vid Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg och sedan 1952
dessutom prof, i medicin vid
universitetet där. Han har publicerat ett
stort antal skrifter i skilda
medicinska ämnen, främst
sero-bakterio-logi och invärtes medicin; i sin
drsavh. (1935) har han studerat
sjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
