Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wawrinsky, Richard - Waxell, Sven - Weber, Carl - Weber, Dagobert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Waxell
227
Weber
Richard Wawrinsky.
det allmänna bästa. Han hann med
också ett förtjänstfullt författarskap
bl. a. rörande skyddskoppympning,
mjölkkontroll och tuberkulos. Särskilt
må vidare nämnas drsavh. om
mellan-örats patologi hos barn (1882),
”Hygieniska notiser...” (1886—88),
”Konsten att lefva länge” (1889), ”Om
barnavården och särskildt
fosterbarnsvärden i äldre oeh nyare tid”
(1896), ”Om förebyggandet af
epidemier genom anordning af
isolerings-lokaler” (1901), det stora verket
”Sveriges lasarettsväsende förr och nu”
(1906) och ”Handledning för läkare
och jurister i Sveriges civila
medici-nalförvaltning” (1910). —■ Gift 1)
1878 med Peggy Eva Maria
Falkenberg, f 1890; 2) 1892 med Anna Flohr.
—■ Litt.: biografi av J. Åkerman i
Hygiea 1933. S. L.
Waxell, Sven Larsson,
sjöofficer, upptäcktsresande, f. 1701 i
Stockholm, f 14 febr. 1762 i Ryssland.
Föräldrar: krögaren och husägaren
Lo-renz W. och Christina Sandberg. —
W. gick i unga år till sjöss och
tjänade från femton års ålder i engelska
flottan. Han kom 1725 till Ryssland
och blev 1726 styrman. År 1733 ingick
han som frivillig i den av dansken
Vitus Bering, sjöofficer och
upptäcktsresande i rysk tjänst, företagna stora
färden, ”den andra
Kamtjatkaexpedi-tionen”, till trakterna omkring det
vatten, som senare fick namnet
Berings hav. Under sin första
expedition (1725—30) ansåg sig Bering ha
funnit, att Asien och Amerika ej
hängde samman längst i n., men då
detta betvivlades, utrustade han en
ny expedition, som dessutom skulle
utföra botaniska, etnografiska och
andra undersökningar. Den lämnade
S:t Petersburg i febr. 1733 och nådde
efter närmare tre års färd ömsom på
slädar och ömsom pä båtar på
floderna fram till Ochotsk vid Stilla havet.
Där byggdes av genom hela Ryssland
medfört material fartygen S:t Peter
och S:t Paul, soi$ löpte av stapeln
1740, och Bering, som själv var chef
pä S:t Peter, utsåg W. till förste
löjtnant där. Seglatsen började i sept.
s. å., och övervintring skedde på
Kamt-jatkas ö. kust; efter de båda
fartygen gav Bering platsen namnet
Petro-pavlovsk (nu stad). I juni 1741
fortsattes färden, varvid fartygen i storm
och dimma snart skildes från
varandra. Båda nådde efter hand fram
till Amerika. S:t Peter med Bering
och W. ombord kom 20 juli 1741 —
ett historiskt datum: Amerikas
upptäckt från v. — till en ö utanför
Alaska, där landstigning ägde rum.
Till följd av dålig mat, brist på
dricksvatten m. m. styrde man redan samma
dag kosan hemåt under vidriga öden.
Många dogo i skörbjugg, och Bering,
själv angripen, lämnade befälet till
W. I nov. led fartyget skeppsbrott på
nuv. Beringön, där Bering i dec. avled,
och i mars 1742 levde omkr. 45 man
av 78. W. fick själv skörbjugg men
tillfrisknade, och på hans förslag och
under hans ledning byggdes av det
strandade skeppet ett mindre fartyg,
med vilket de skeppsbrutna i aug.
anlände till Kamtjatka. Följ, år
fortsatte han till Ochotsk, och efter hand
lyckades han hemföra alla
överlevande (även från fartyget S:t Paul) till
S:t Petersburg i jan. 1749. Han blev
s. å. utnämnd till kaptenlöjtnant
i flottan samt blev senare kapten
av första klass och 1758
kommendörkapten. W. förde 1751—61 befäl
på skepp i Östersjön och var 1758
anställd vid flottstationen i Kronstadt.
Hans tre söner adlades 1778. •—■ W.
var, skriver den ryske zoologen E.
Büchner, ”den ende deltagare i denna
expedition, som deltagit i densamma
från dess början till dess slut; i nära
16 hela år har denne man ägnat sina
krafter och sina kunskaper åt detta
storslagna företag”. Det är
otvivelaktigt, att W. efter Berings död
genom klokhet, lugn och praktiska
åtgärder räddade resterna av
expeditionen samt viktiga samlingar och andra
vetenskapliga resultat. Han
författade mellan 1756 och 1758 en
redogörelse på tyska, ”Utdrag ur ...
skeppsjournaler”, för expeditionen
och dess öden; den utkom 1940 på
ryska och utgavs 1943 på sv. med
kommentarer av J. Semjonow (”Den stora
expeditionen”). — År 1741 upptäckte
expeditionens naturforskare G. W.
Steller ett nio meter långt sirendjur,
sedermera kallat barkdjuret eller
Stellers sjöko, som liknar en säl men i
stället för bakben har stor stjärtfena
som en val. Det utrotades redan 1768,
men dess utseende är känt främst
genom en av W. utförd teckning. —
Gift (hustruns namn okänt). — Litt.:
E. Lönnberg, ”S. L. W. Ett
200-års-minne” (Vet. akad:s årsbok 1941).
S. L.
Weber, Carl Adolph, bankir, f.
19 nov. 1861 i Stockholm, f 19 juli
1911 i Vichy, Frankrike. Föräldrar:
grosshandlaren Carl Fredric W. oeh
Johanna Mathilda Weylandt. •—■ W.
avlade mogenhetsex. 1880 i
Stockholm, genomgick sedan
handelsinstitutet i Dresden och ägnade sig efter
hemkomsten därifrån åt
bankirverksamhet Då hans morbror konsul L.
Weylandt dog, övertog han dennes
bankirfirma. — W. blev snart känd
som en framstående finansman. Han
tillhörde Stockholms
intecknings-ga-rantiab:s styr. 1898—1901 och var
senare bl. a. styr.-led. i Trafikab.
Grängesberg—Oxelösund, Hudiksvalls
trävaruab., Bergsverksab. Vulcanus,
Nässjö—Oskarshamns järnvägsab.,
Livförsäkringsbolaget Thule m. m. Sin
mest betydande insats kom W.
emellertid att göra i riksbanken. Han
valdes 1901 av riksdagen till
riksbanks-fullmäktig, tjänstgjorde 1901—07
som vikarierande deputerad och 1907
—09 som andre deputerad för
avdelningskontoren samt avgick 1911 som
bankofullmäktig, enär han invalts i
Stockholms handelsbanks styr. Det
var i främsta rummet W:s förtjänst
att riksbanken omorganiserades till
ett fullt modernt bankinstitut.
Dessutom lyckades han för riksbankens
räkning knyta en rad utländska
finansiella förbindelser, t. o. m. i
Amerika, som han besökte strax efter sitt
inval i bankens styr. — Vid sin död
efterlämnade W. en förmögenhet på
två millioner kr., varav stora
donationer utgingo till allmännyttiga
ändamål, bl. a. till Nat. mus. och
Konstakad. — Ogift. T. M.
Weber, August D a g o b er t,
arméofficer, publicist,
försäkringsman, f. 3 okt. 1834 i Stockholm, t 7
maj 1917 därstädes. Föräldrar:
kof-ferdikaptenen Carl Fredrik W. och
Eva Catharina Hedberg. — Efter
stu-dentex. i Uppsala 1853 och officersex.
i Stockholm utnämndes W. 1855 till
underlöjtnant vid Västgöta Dals reg.,
genomgick Högre artilleriläroverket
på Marieberg och fick 1860 transport
till Svea artillerireg., där han 1865
blev löjtnant och 1872 kapten. År 1881
blev W. major i armén och tog 1884
avsked. Han genomgick Gymnastiska
centralinst. och utexaminerades
därifrån 1863 samt tjänstgjorde 1864—
70 som lärare där. Åren 1872—84 var
han placerad vid Artilleristaben, och
1878—84 var han tillika lärare vid
Krigshögskolan. W. företog 1875 en
studieresa till Frankrike och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
