Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhielm, Oscar - Weidman, Ture - Weigel, Christian Ehrenfried von, d. y. - Weijne, Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Weidman
242
Weijne
tet. —• Han invaldes i Krigsvet. akad.
1871 och. var dess styresman från
1883 till sin död. — Gift 1857 med
Charlotta Henriette Bothilda
Ahl-berg. F. M.
Weidman, Ture, biskop, f. 15
dec. 1744 i Gladsax skn, Kristianst.
län, f 15 aug. 1828 på Brunsbo i
Skå-nings-Åsaka skn, Skarab. län.
Föräldrar: kyrkoherden Johan Gottfrid W.
och Anna Philippa Nolleroth. Om W:s
släkt se Lagerheim, bd 4 s. 421 och
Weidenhielm, s. 241. — Efter enskild
undervisning inskrevs W. 1756 vid
univ. i Lund och promoverades 1766
till fil. mag. Han anställdes sistn. år
som e. o. amanuens vid univ.-bibl. där.
Efter ett par docentförordnanden blev
han 1771 adjunkt i österländska och
grekiska språken. Några år vistades
W. därefter som informator i Uppsala
och på resor, innan han 1776 blev prof,
i österländska och grekiska språken i
Lund. Är 1778 prästvigdes W. och
erhöll följ, år tredje teologiska
professuren. Han utnämndes, som det vill
synas genom E. Schröderheims
till-skyndan, 1789 till biskop i Skara och
verkade som sådan till sin död. Han
blev teol. dr 1779. W. bevistade
riksdagarna 1792—1812. Han tillhörde
flera av de nystiftade kristliga
sällskapen, ss. Evangeliska sällskapet och
Sv. bibelsällskapet. Barnen adlades
med namnet Lagerheim. ■—- Till lynnet
tycks W. ha varit ytterst häftig,
men eljest glad och tolerant, som
teolog och kyrkomän övervägande
konservativ. Hans åskådning var i någon
mån påverkad av herrnhutismen, vi-
Ture Weidman. Målning av okänd konstnär
(Lunds universitet).
dare var han anhängare av
wolffianis-men och i vissa avseenden neolog. Det
viktigaste dokumentet till belysning
av hans religiositet och tänkande torde
vara hans predikan vid riksdagen i
Gävle 1792 (tr. s. å.). Vid en rad
riks
dagar gjorde han en uppmärksammad
insats som kungatrogen politiker. Är
1792 var det planer på att göra W. till
biskop Wallquists efterträdare som
chef för ecklesiastikexpeditionen. W.
hade också prästeståndets öra i ganska
hög grad. I samband med
diskussionen om religionsfriheten vid
riksdagen 1809 om regeringsformens
sextonde paragraf tog W. till orda för ett
tilläggsvillkor för fri
religionsutövning, i det han till de rent borgerliga
kraven ”så vitt han derigenom icke
störer samhällets lugn eller allmän
förargelse åstadkommer” ville foga
”såvida derigenom icke tillskyndas
men och skada för den rena
evangeliska läran”. Han verkade även för
bibehållande av censur betr, teologiska
skrifter. •—■ Som biskop styrde W. sitt
stift med kraft och myndighet. Han
saknade emellertid trots kontakten
med herrnhutismen djupare
förståelse för de andliga rörelser av
väckelsekaraktär, som alltmer gjorde sig
gällande. Något särpräglat andligt
inflytande utövade ej W. i stiftet. — Gift
1784 med Ingeborg Lovisa von Celse.
H. G—dh
Weigel, Christian E hr
enfri ed von, d. y., läkare, f. 5 aug.
1776 i Greifswald, t 24 april 1848 i
Stockholm. Föräldrar: arkiatern
far-macie professorn Christian Ehrenfried
von W. d. ä. och Dorothea Elisabeth
Bohnstedt. —• W. studerade först från
1792 i Greifswald under faderns
ledning och frän 1796 i Jena, där han
1798 blev med. oeh kir. dr; sedermera
företog han studieresor till Göttingen
och Wien 1798 och till England 1807.
Efter att först ha praktiserat i
Stral-sund från 1799, där han 1802 blev
assessor i pommerska
sundhetskollegiet, överflyttade han 1808 till
Stockholm och blev här snabbt en av
huvudstadens förnämsta läkare. S. å. blev
han led. av Collegium medicum och
livmedikus hos Gustav IV Adolf,
betroddes efter dennes arrestering 1809
med uppdraget att ledsaga honom till
Drottningholm och Gripsholm, blev
s. å. förste livmedikus hos Karl XIII,
1812 arkiater och 1818 förste
arkia-ter. År 1811 blev han regementsläkare
vid Livregementsbrigaden och 1817
brigadläkare vid första
kavalleribrigaden. Han adlades 1812, blev 1821
kommendör med stora korset av
Vasaorden och blev 1837 friherre. Han blev
led. av Krigsvet, akad. 1809 och av
Vet. akad. 1810 samt var 1822—41
ordf, i Sundhetskollegium. Bland hans
många allmänna uppdrag i övrigt må
nämnas, att han 1809 blev led. av
kommittén för granskning av arméns
medicinalverk, 1810 led. av
kommittén för läkarvårdens förbättring, 1813
led. av direktionerna över Danviks
Christian Ehrenfried von Weigel d.y.
Gravyr (detalj) av E. Åkerlund efter D. Bossi.
hospital och Allmänna barnhuset,
1817 led. av direktionen för
Garni-sonssjukhusbygget, 1820 ordf, i
direktionen för Stockholms läns veneriska
kurhusinrättning, 1822 ordf, i
direktionen för Allmänna barnbördshuset
och led. av tabellkommissionen, 1825
led. av stora kommissionen för
upp-fostringsverket m. m. Han var led. av
många in- och utländska
vetenskapliga sällskap. — W. var särdeles
duglig som medicinsk administratör och
inlade bl. a. förtjänster om den dåtida
syfilisbehandlingen. — Ogift. P. H. T.
Weijne, Johan Josef Emanuel,
skolman, ämbetsman, politiker, f. 20
maj 1893 i Linköping, t 8 mars 1951
i Stockholm. Föräldrar:
kommunalarbetaren Carl Johan Johansson (vars
far hette Bravour och uppgives ha
varit indelt soldat) och Hulda Maria
Bengtsson. — Efter genomgången
folkskola i Linköping hade W.
anställning där, bl. a. som springpojke
och lagerbiträde, men sökte sig
samtidigt på egen hand sin bildningsväg,
främst genom nykterhetsrörelsen och
folkbildningsverksamheten. Den
politiska radikalismen i
socialdemokratins och arbetarrörelsens gestalt blev
också tidigt en ideell förankring och
den bestående samhällsåskådningen
för W.; dess teoretiska och
principiella sidor torde dock inte i högre grad
ha fångat hans intresse. — W. kom
1910 till folkskoleseminariet i
Linköping, där han 1914 avlade
folkskol-lärarex. Han var 1916—22 lärare vid
Statens uppfostringsanstalt på Bona
och 1922—39 folkskollärare i Borås.
I stadens och Sjuhäradsbygdens
arbetarpolitik gjorde han en betydande
insats, verkade energiskt för
partiorganisationens uppbyggande oeh var
en drivande kraft i tidningen
Väst-göta-Demokraten. W. tillhörde Andra
K. 1925—39 och Första K. 1951. Så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
