Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vennberg, Karl - Wennberg, Simon, industriman, se nedan - 1. Wennberg, Carl Johan - 2. Wennberg, Simon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wennberg
257
Wennberg
en avspänt lyrisk diktion, en klassiskt
stiliserad enkelhet. Från det
universella tvivlet vänder sig poeten till
den flyktiga jordiska idyllen.
Samlingen är uppbyggd på spänningen
mellan hemkänsla och hemlöshet,
mellan vilan i ”denna värld av rök och
vattenringar” och skräcken inför den
överallt närvarande och hotande
döden. Därur växer aningen om
”världar utanför din egen”, en
mystiskt-religiös vision av ett ”liv som är av
eld men ej förbrinner”.
”Gatukorsning” (1952) är ett krisdokument; den
korta och trots komplikationerna
relativt harmoniska rasten i
”Fiskefärd” är slut. I stramt komponerade,
på en gång exalterade och nyktert
konstaterande dikter beskriver V. sin
”måttlösa” minnessmärta, sin
ohjälpliga nederlagsupplevelse och sin
definitiva ensamhetskänsla i en tillvaro,
i vilken ”dödens slingrande vägar
ligger öppna”. Men i den kyligt
objektiva iakttagelsen av de egna
reaktionerna, resignationen, självförnekelsen
och självutplåningsdriften, döljer sig
redan en ny styrka, en
tillfrisknandets hårdhet. Borta äro skräck och
metafysisk längtan; här kan V. tala
om att ”glädjas (utan att vända
ansiktet) mot något heligt berg”. I
denna samling tvinnas ständigt ironi och
patos, analys och lyrism samman och
hålla varandra i balans. — I
”Våröv-ning” (1953), som stilistiskt knyter
an till ”Gatukorsning”, är krisen
överstånden; samlingen kan sägas
uttrycka en konvalescents
sinnesstämningar. Dikterna kasta med vårlik
nyckfullhet mellan nästan munter
ironi och melankoli, mellan extas och
smärta. En ”ny oro” har väckts i
poeten, ”ett okänt blod” stiger mot
hans ännu tvekande hjärta. Plötsliga
och starka lyckoförnimmelser inför
våren, som ”väller över mig i levande
dofter”, växla med vemodiga
förgängelsekänslor: ”Snart nog är
blodet en dröm”. Han söker försoning
med verkligheten omkring sig, och
bokens djupast positiva inriktning
uttrycks i bönen: ”Låt upp mitt blod
för det infrusna ljuset. Smycka min
morgon för de levandes dröm.” Den
stramt komponerade samlingen
”Synfält” (1954) är en stort anlagd
sammanfattning. I denna samling visar
V. en auktoritativ resning, en
konstnärlig mognad och språklig
behärskning och skönhet som han aldrig
tidigare uppnått. — Genom sin djärva
stilistiska egenart och sitt hettande,
okonventionellt moraliska patos har
V: s diktning varit av stor betydelse
för den yngre sv. litteraturen. Dessa
kvaliteter tills, med hans teoretiska
och polemiska begåvning gjorde
honom till en huvudgestalt inom den
s. k. 40-talismen. Genom sin kritik
och essäistik har han också
dokumenterat sig som en av våra främsta
litteraturbedömare. — Tills, med Erik
Lindegren har V. utgivit antologien
”40-talslyrik” (1946) och tills, med
Werner Aspenström antologien
”Kritiskt 40-tal” (1948). — Gift 1938
med Anna-Lisa Lindegren. M. R.
Wennberg, Simon, industriman,
se nedan.
1. Wennberg, Carl Johan,
industrimän, f. 19 maj 1849 i Eds skn,
Värml. län, f 5 juli 1931 i Karlstad.
Föräldrar: lantbrukaren Olof Olsson
och Stina-Sofia W. — Efter faderns
tidiga död blev W. tvungen att
försörja sig själv redan som pojke. År
1864 kom han i smedlära i Karlstad
oeh var 1870 utlärd smed. S. å.
etablerade han sig som självständig
företagare inom smedyrket och utförde
bl. a. arbeten för Uddeholmsrederiets
räkning. Är 1875 övertog han ett
vagnmakeri, förenat med smedrörelse,
och grundade s. å. ab. C. J.
Wennbergs mek. verkstad. W., som 1878
erhöll inträde i Karlstads
fabriks-och hantverksfören., utvidgade snart
sin rörelse som under det första
decenniet främst omfattade tillverkning av
vagnar. Åren 1889—91 erhöll W:s
företag ett nytt verksamhetsfält då
den på kommunalt uppdrag försåg
stora delar av fastigheterna i
Karlstad med vatten- och
avloppsledningar. Motsvarande uppdrag erhöll
företaget i Filipstad, där anläggningar
gjordes 1896—98. W. utvidgade
betydligt sitt företag under 1890-talet.
Är 1894 anlades ett gjuteri, som
tillverkade tackjärnsgjutgods. I övrigt
tillverkades vid sekelskiftet artiklar
ss. cisterner, bryggpannor oeh badkar.
Företaget började även åtaga sig
reparation av ångfartyg, som
trafikerade Klarälven. Är 1905 anlades en
maskinverkstad och 1906 ett nytt och
modernt gjuteri. Företaget
ombilda-des sistn. år till ett bolag, i vilket W.
och hans tre söner Carl, Simon och
Gustav W. ingingo. Från 1905 bestod
verksamheten främst i tillverkning av
ångfartyg, särskilt bogserbåtar.
Under krigsåren kunde produktionen
ytterligare ökas på grund av det
stegrade behovet av fartyg. W:s företag
drabbades emellertid hårt av den
ekonomiska depressionen i början av
1920-talet oeh tillverkningen av
fartyg måste i praktiken helt nedläggas.
Tack vare en tidigare försiktig
finanspolitik fanns emellertid
reservkapital och krisen övervanns 1924, då
produktionen åter kunde drivas i
normal omfattning. År 1925 avgick W.
som verkst. dir. i företaget. W. var
styri-led. i Wermlands
stadshypoteks-fören. och hedersled, i Karlstads
fa
briks- och hantverksfören. Han erhöll
också tidigt olika kommunala
uppdrag i Karlstad och var bl. a. led. av
kyrkorådet, drätselkammaren och
fat-tigvårdsstyr. —• Gift 1874 med
Carolina Olsson. — Litt.: ”En verkstad i
Karlstad” (1950). J. T.
2. Wennberg, Olof Simon,
industrimän, f. 5 jan. 1879 i Karlstad,
t 25 aug. 1950 i Fors, Folkärna skn,
Kopparb. län. Son till W. 1. — Efter
studier vid Karlstads läroverk
genomgick W. 1895—99 Örebro tekn.
läroverk. Åren 1899—1900 var han
anställd som ritare vid Stockholms
patentbyrå och 1900—02 som ritare
och andre verkstadsingenjör vid
Klosters ab., ett järnbruk i Dalarna.
Därefter företog W. 1902—04 en
studieresa till Förenta staterna, där han
studerade mekaniska verkstäder bl. a.
i Chicago. Är 1905 blev han ingenjör
och tekn. chef i faderns företag, ab.
C. J. Wennbergs mekaniska verkstad
i Karlstad. Då företaget följ, år
om-bildades till ett bolag, inträdde W. i
styr, tills, med fadern och sina två
bröder. W:s insatser som tekn. chef
bidrogo verksamt till företagets
framgång strax före och under det första
världskriget. Efter krigets slut blev
W. i praktiken firmans ledare, och då
företogs under trycket av den
ekonomiska depressionen i början av
1920-talet en omläggning av produktionen
från fartyg till järnkonstruktioner
och maskingods. Är 1925 efterträdde
W. fadern som verkst. dir. i företaget
och blev samtidigt genom
aktieförvärv i praktiken ensam ägare av
detta. På grund av svårigheter att
vinna avsättning för de artiklar som
företaget dittills hade tillverkat
beslöt W. att slå in på helt nya vägar
i fråga om produktionen.
Utvidgningen av den sv. pappersmasseindustrin
under 1920-talet erbjöd goda
möjligheter. Tillverkningen av maskiner för
Skutskärs cellulosafabriker överläts
helt åt Wennbergs mekaniska
verkstad, oeh därigenom kunde en
betydelsefull rationalisering av den sv.
pappersmasseindustrin genomföras.
Samtidigt ökades i hög grad
produktionen och driftsöverskottet inom
företaget. En nedgång i produktionen
inträdde strax före det andra
världskriget, då marknaden i fråga om
maskiner för pappersmasseindustrin
mättats. W. beslöt att upptaga
produktion av nya tillverkningsobjekt
ss. dammluckor för kraftverk och
hydrauliska pressar. Under kriget
tillverkade företaget artiklar för
försvarets räkning. År 1944 avgick W.
som verkst. dir. Han innehade flera
kommunala uppdrag i Karlstad. —
Gift 1905 med Hilma Pettersson. —
Litt.: se under W. 1. J. T.
17 Svenska män och kvinnor VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
