Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wenner-Gren, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wenner-Gren
262
Wenner-Gren
Axel Wenner-Gren.
jare i ab. Separators tyska
dotterföretag men övergick efter hand till
internationell affärsverksamhet som
representant dels för sv. firmor, dels för
amerikanska fabrikanter. I egenskap
av generalagent för de amerikanska
Santo-dammsugarna kom W. att
särskilt intressera sig för konstruktion
och försäljning av dammsugare. Han
beslöt att söka få fram en ny och
bättre dammsugartyp och tog i detta
syfte kontakt med Elektromekaniska
ab., vars ledare ingenjör Sven
Carl-stedt på basis av W:s skisser och
förslag lyckades utexperimentera en
apparat, som motsvarade de
uppställda kraven. Den blev färdig 1912. För
att möjliggöra en exploatering av den
nya uppfinningen i stor skala
intresserade W. ab. Lux för ett samarbete.
W. behöll ensamförsäljningsrätten för
den nya dammsugaren och hade redan
hunnit bygga upp en internationell
försäljningsorganisation av
betydande omfattning, då första världskriget
utbröt och tills vidare förhindrade
verksamheten i utlandet. Krigsåren
använde W. huvudsakligen till att
utveckla nya och förbättrade
damm-sugartyper samt att utforma ett
effektivt försäljningssystem. År 1919
ombildades Lux med
Elektromekaniska ab. till ab. Elektrolux, vari W.
ingick som huvudintressent och verkst.
dir. Om takten i rörelsens utveckling
vittnar att aktiekapitalet efter
några år höjdes från 120 000 kr. till
6 000 000 kr. för att 1928 fastställas
till det tiodubbla eller 60 000 000 kr.
(vilken siffra alltjämt gäller).
Elektrolux blev under W:s ledning ett
världsomspännande företag med 22
dotterbolag, 40 generalagenter,
omkring 10 000 anställda (varav 4 000 i
Sverige) samt omkring 6 000
aktieägare. — På ett tidigt stadium hade
W. intresserat sig för att j ämsides med
produktionen av dammsugare etablera
en produktion av andra
hjälpmaskiner i hushållsarbetet. På basis av en
epokgörande uppfinning av
ingenjörerna Baltzai’ von Plåten och Carl
Munters lanserade Elektrolux 1925 det
första sv. kylskåpet enligt
absorptions-principen. Efter ett segt och
tålmodigt introduktionsarbete lyckades W.
slutligen göra Elektrolux’ kylskåp till
en lika begärlig världsartikel som
dammsugaren. Efter hand har
Elektrolux’ produktion utvidgats till att
omfatta även golvbonare samt
tvätt-och köksmaskiner m. m. — Vid början
av 1930-talet utökade W. sin
affärsverksamhet genom att inträda som
majoritetsinnehavare i Sv. eellulosaab.
och stor aktieägare i ab. Bofors. Hans
intressen i Cellulosaab. avvecklades
emellertid 1941, och vid sidan av vissa
investmentbolag är Elektrolux
numera W:s enda större sv. af
färsengagemang. —■ Mot slutet av
1930-talet koncentrerade W. sin
internationella affärsverksamhet till Förenta
staterna och de latinamerikanska
länderna. För att effektivt kunna
övervaka och leda denna verksamhet
beslöt W. 1939 att förlägga sitt
huvudkontor till Bahamaöarna, där han
inköpt en egendom nära Nassau. I
samband därmed frånträdde han alla sv.
styrelseuppdrag inklusive
ordförandeposten i Elektrolux, som han beklätt
alltsedan han 1925 lämnade posten
som verkst. dir. Under det andra
världskrigets första år vistades han
omväxlande i hemlandet och på
Bahamaöarna för att kunna bibehålla den fulla
kontrollen över sina affärer. År 1942
blev han oförmodat uppsatt på de
allierades s. k. svarta lista. Vad som låg
bakom denna åtgärd har aldrig till
fullo utretts, men mycket talar för att
den framdrivits av amerikanska
konkurrentintressen. För att få klarhet i
saken nödgades W. slutligen — i
överensstämmelse med amerikansk
rättspraxis — stämma den amerikanske
utrikesministern jämte tre andra
re-geringsled. som haft befattning med
svartlistningen, men vederbörande
myndigheter drogo ut på
rättegångs-förhandlingarna ända tills
svartlistningen upphörde efter krigets slut och
målet därmed automatiskt förföll.
Svartlistningen innebar bl. a., att W.
tills vidare måste lämna
Bahamaöarna. En tillflyktsort fann han
emellertid i Mexiko, dit han flyttade 1942. Där
började han i nära samförstånd med
mexikanska regeringen en betydande
affärsverksamhet inom olika
industrigrenar. Bl. a. förvärvade W.
majoriteten i L. M. Ericssons mexikanska
telefonbolag och genomförde en
sammanslagning av de mexikanska
telefonintressena. Detta engagemang
avvecklades emellertid några år senare
till förmån för det senaste stora
internationella affärsföretag, åt vilket
W. ägnat sig, nämligen den enspåriga
järnvägen. Denna banbrytande nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
