Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wester, Arvid - 3. Wester, Karl - 4. Wester-Hallberg, Malin - Vesterberg, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wester
288
Vesterberg
var lian Riksmus:s ombud för
insamlande av etnografiska föremål i
Marocko. Under sin vistelse där fick lian
även tillfälle att följa operationerna
i samband med ett just då utbrutet
uppror. —■ W. skrev underhållande
och uppmärksammade
krigskorrespon-denser till dagspressen från de många
krigshändelser han bevittnade. Han
har utgivit åtskilliga arbeten av
trycket, bland vilka märkas
”Fälttågs-minnen från Thessalien” (1898),
”San-tiagofälttåget” (1901),
”Krigserfarenheter från Boerkriget” (1902). W.
blev led. av Krigsvet. akad. 1907. •—•
Ogift. F. M.
3. Wester, Karl, sjöofficer, f. 19
aug. 1871 i Slätthult, Bergs skn,
Kro-nob. län, f 3 febr. 1951 i Stockholm.
Föräldrar: majoren Axel Eduard W.
och Helga Gyllensvärd. Syssling till
W. 2. ■—• W. blev underlöjtnant vid
flottan 1893, kommendörkapten av
andra graden 1917 och av första
graden 1918, kommendör 1923 och
kon-teramiral i marinen 1931 i samband
med avskedstagande och inträde i
reserven. Efter att 1898—1900 ha
genomgått Sjökrigshögskolan
tjänstgjorde W. 1902—10 på
Marinförvaltningens artilleriavd., var 1914—16
chef för. artilleridep. vid flottans varv
i Stockholm och 1917—23 chef för
Marinförvaltningens artilleriavd. Åren
1923—25 var han varvschef vid
flottans station i Stockholm och 1925—•
31 varvschef i Karlskrona. Under
sistn. period uppehöll han vid ett
flertal tillfällen ämbetena som stations-
Karl Wester.
befälhavare och befälhavande amiral
därstädes. W. har vid skilda tillfällen
varit fartygschef på pansarskepp.
Han bedrev artilleritekniska studier
1920 i England samt 1921 i
Frankrike oeh Italien. Han var led. av
kust-befästningskommissionen 1918,
sakkunnig rörande den centrala försvars-
förvaltningen 1920, led. i
Sjöhistoriska museets nämnd 1932—39, ordf,
i marinens museikommitté, led. i
Krigshovrätten för vissa mål 1934—
36 samt i överstyrelsen för
Stockholms stads brandstodsbolag 1931—
45. W. invaldes i
örlogsmannasällska-pet 1912 och i Krigsvet. akad. 1921.
— Gift 1900 med Hilma Ramstedt.
A. G.
4. Wester-Hallberg, Magdalena
(Malin), läkare, kvinnosakskvinna,
Malin Wester-Hallberg.
f. 12 mars 1875 i Malmö, f 3 maj 1928
i Stockholm. Föräldrar:
häradshövdingen Philip Robert Wester och Anna
Dorotea Gauffin. Sysslings dotter till
W. 1. — W. avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1893 och blev med. kand.
1899 i Uppsala och med. lic. 1904 i
Stockholm. Hon var praktiserande
läkare i Stockholm 1904—06, i Malmö
1906—09 och åter i Stockholm från
1909; från 1919 var hon läkare vid
Detthowska skolan och
undersöknings-läkare vid Stockholms folkskolor. —
W:s främsta insats faller inom
kvinnorörelsen. Hon var nitisk förkämpe
för kvinnans rösträtt, blev v. ordf, i
Sv. kvinnors nationalförb. 1919 och
ordf, där 1927 samt bevistade såsom
delegerad Internationella
kvinnoförbundets möten i Haag, Köpenhamn
och Genève. — Gift 1904 med
direktören fil. dr Ivar Hallberg. P. H. T.
Vesterberg, Karl Albert,
kemist, f. 1 juli 1863 i Klintehamn,
Klinte skn, Gotl. län, t 21 jan. 1927
på Mörby lasarett, Danderyds skn,
Stockholms län. Föräldrar:
handlanden Per Oskar Westerberg och
Johanna Karolina Fåhræus. ■— V.
avlade mogenhetsex. i Visby 1881 och
blev vid Uppsala univ. fil. kand. 1883,
fil. lic. 1888 och fil. dr 1890. Han var
amanuens vid univ:s laboratorium
för allm. och analytisk kemi 1886—
87, lärare i allm. oorganisk och tekn.
kemi vid Ultuna lantbruksinst. samt
assistent vid Ultuna
agrikulturke-miska försöksstation 1888—92 och
därjämte lärare i kemi vid Ultuna
högre mejeriskola 1889—91. Efter
studier vid utländska kemiska och
lantbrukskemiska försöksanstalter,
bl. a. Halle, Aas (i Norge) och
Köpenhamn, blev han 1892 lektor i kemi och
geologi vid Ultuna lantbruksinst. Han
innehade denna tjänst till 1911, då
han utnämndes till prof, i allmän och
oorganisk kemi vid Stockholms
högskola, vilken ställning han innehade
till sin död. V. var led. av bestyrelsen
för andra internationella
agrogeolo-giska konferensen i Stockholm 1910,
av internationella kommissionen för
kemisk jordanalys från s. å. och av
myntkommissionen för kontrollen av
rikets guldmynt från 1921 samt
ordf, i Kemistsamfundets sektion för
analytisk kemi från 1922. Han
invaldes i Lantbruksakad. 1923. — V.
var en samvetsgrann och
anmärkningsvärt mångsidig forskare, som
utförde viktiga, delvis
grundläggande arbeten i organisk, allmän och
oorganisk, analytisk och
agrikultur-kemi. Hans tidigaste vetenskapliga
intresse gällde den organiska kemien,
där han framför allt ägnade sig
åt studiet av barrträdshartsernas
sammansättning och hartssyrornas
kemi, varom också hans drsavh.,
”Kemiska studier öfver några hartser”,
bär vittne. Ur fransk terpentin
isolerades oeh beskrevos två förut okända
föreningar, dextro- och lävopimar-
Albert Vesterberg.
syrorna. Vidare påvisade V. på
detta område ett viktigt och
klargörande samband mellan abietinsyra
och kolvätet reten (1904). En kort
redogörelse för hans egna och andras
arbeten på hartskemiens område
utgör uppsatsen ”öfversikt öfver
hart-sernas beståndsdelar” (i Sv. kemisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
