Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Westman, Karl Gustaf - 2. Westman, Karl Ivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Westman
308
Westman
sens uppkomst och ställning under
medeltiden. Genomförd med
inträngande källkritik kom denna
undersökning att för lång tid bestämma den
gängse uppfattningen i ämnet. W:s
rättshistoriska huvudarbete är ”Den
svenska nämnden. Dess uppkomst och
utveckling” (1, 1912), till vilket
ansluta sig en rad uppsatser inom samma
ämnessfär, bl. a. ”Konung och
landskapliga myndigheter i den äldsta
svenska rättegången” (i ”Historiska
studier tillägnade professor Harald
Hjärne”, 1908). Dessa skrifter
utmärka sig för vetenskaplig fantasi
och uppslagsrikedom samt en stark
känsla för den gamla folkliga
rättskipningens former. Bland W: s övriga
rättshistoriska arbeten märkas ”De
svenska rättskällornas historia”
(1912), avsett som handbok för
studerande, samt ”Kungsådran i den
svenska rätten under medeltiden”
(1927) och ”Kungsådran inför konung
och ständer under nyare tiden intill
1734 års lag” (1929). W. var ordf, i
Sv. historiska fören. från 1938 och
preses i Gustav Adolfs akad. för
folk-livsforskning från dess stiftande 1932.
Han utförde omarbetningar av C. T.
Odhners bekanta läroböcker i historia
för folkskolan och realskolan. — W.
var under sina studieår verksam inom
Fören. Heimdal (styr.-led. 1900—10).
Hans politiska yttranden visade
påverkan från Harald Hjärne och
parollen ”försvar och reformer”. Särskilt
den Staaffska regeringens
försvarspolitik kom honom att gå över till
den nationella sidan, där han 1914
intog en ledarställning bland studenterna.
I den efter borggårdskrisen bildade
Hammarskjöldska ministären var W.
ecklesiastikminister. I Ålandsfrågan
krävde W. 1918 kraftiga sv. aktioner
för ögruppens införlivande med
Sverige. En deciderad partiman blev han
emellertid först, då han mot första
världskrigets slut inträdde i
Jordbrukarnas riksförb. Som repr. för detta
parti, som 1921 förenades med
Bondeförb., var han led. av Första K. från
urtiman 1919 till 1943. Han intog från
början en framskjuten ställning inom
sitt partis riksdagsgrupp, invaldes i
förtroenderådet 1922 och framträdde
som dess expert i sociala
lagstiftningsfrågor samt i utrikespolitiska
frågor. W. var ordf, i andra
lagutskottet 1926—36 samt i
trustlagstift-ningskommittén 1920—21,
monopol-kontrollutredningen 1926—28 och
sociala jordutredningen 1930—35. Han
anlitades även för internationella
för-likningsuppdrag och tillhörde den sv.
delegationen vid
nedrustningskonferensen 1932 och vid folkförbundsförs.
1936—38, där han medverkade till
Sveriges försiktiga hållning i sanktions-
frågan. En betydelsefull roll spelade
W. under krisförhandlingarna 1933,
då hans anslutning till den sida, som
önskade uppgörelse oeh samarbete
med socialdemokraterna, i hög grad
minskade betänkligheterna inom
partiet. År 1936, då försvarsfrågan
föranledde en temporär bristning av den
ingångna koalitionen, var W. däremot
den, som kraftigast motsatte sig en
kompromiss med socialdemokraterna.
Han blev utrikesminister i
bondeför-bundsministären juni—sept. 1936 och
var därefter justitieminister i de av
P. A. Hansson ledda ministärerna till
aug. 1943, då han på grund av
sjukdom avgick. Bland lagar, som
kontra-signerats av W., märkes 1938 års
gruvlag. En stor framgång för honom
var genomförandet av 1942 års
rätte-gångsreform. Starkt klandrad blev W.
däremot under krigsåren ss. ansvarig
för regeringens restriktiva
tryckfri-hetspolitik. Bl. a. föranstaltade han
om ett stort antal konfiskeringar av
tryckalster, som i utrikespolitiskt
hänseende ansågos skadliga. Ofta
skedde dock dessa åtgärder på
framställning från Utrikesdep., och W. var då
blott verkställare av
regeringsmajoritetens vilja. — W. var en ovanligt rikt
utrustad parlamentariker,
framstående och skicklig som talare, med
skarp blick för möjligheternas både
vidd och begränsning i den
riksdags-politiska miljön. Hans anslutning till
Bondeförb. betingades främst av hans
tro på bondeklassens historiska
uppgift i det sv. samhället och kärlek till
den sv. allmogekulturen. Utifrån den
placering han valt strävade han mot
samförståndslösningar och
praktiserade särskilt som lagutskottsordf. med
stor framgång denna enande politik.
En starkare personlig viljeinriktning
visade han i försvarsfrågan, och bl. a.
av denna orsak kom han att inom
koalitionen mellan Bondeförb. och
socialdemokraterna representera en
motvikt mot mera radikala inflytelser.
W. var 1926—36 ordf, i Sv.
hem-slöjdsfören:as riksförb. och 1920—35
i Sveriges akademiska idrottsförb. —■
Gift 1935 med Margit Printz. —
Litt.: biografi av H. Munktell i Vet.
soc:s i Uppsala årsbok 1944, av S.
Bolin i Vet. soc:s i Lund årsbok s. å.
S. Sw.
2. Westman, Karl Ivan,
diplomat, f. 5 aug. 1889 i Linköping. Bror
till W. 1. •—■ W. avlade mogenhetsex.
i Linköping och studerade sedan i
Uppsala, där han blev fil. kand. 1910
och jur. kand. 1914. Efter
tingstjänstgöring i Uppsala 1914—17
antogs han sistn. år som attaché i
Utrikesdep. Följ, år blev han tf. andre
legationssekr. i Paris och 1921 förste
legationssekr. i Kristiania. År 1923
Karl Ivan Westman.
blev W. förste legationssekr. i
Utrikesdep. och s. å. legationsråd och
byråchef i Utrikesdep :s handelspolitiska
avd. År 1924 förordnades han till chef
för Utrikesdep:s personal- och
administrativa avd. och 1925 till chef för
den politiska oeh handelspolitiska avd.
W. blev 1928 envoyé och sändebud i
Bern. Han utsågs samtidigt till sv.
ombud vid Nationernas Förb:s förs, i
Genève. W. lämnade ministerposten i
Bern 1938 och blev efter det spanska
inbördeskrigets slut följ, år minister i
Madrid. Åren 1941—42 var han
minister i Helsingfors, men återgick sistn.
år till ministerposten i Madrid, vilken
han lämnade 1945, då han utnämndes
till kabinettssekr. i Utrikesdep. i
samband med att utrikesminister Günther
vid samlingsregeringens avgång
efterträddes av ö. Undén. År 1947 blev W.
ambassadör i Paris och var s. å.
delegat vid Pariskonferensen. Åren 1948
och 1951 har han varit ombud vid
Förenta Nationernas förs, samt
ersättare för utrikesministern i
Europarådets ministerkommitté 1949—54. W.
har även innehaft en mängd särskilda
uppdrag såväl inom diplomatisk
tjänst som i internationella
kommissioner. Åren 1918—23 var han sekr. i
kommissionen för omorganisation av
Utrikesdep. och Sveriges
representation i utlandet. Han var sv.
ombud i Nationernas Förbis
nedrust-ningskommission 1928—30. År 1932
utsågs han till delegat vid
nedrustningskonferensen och 1934 blev han
medl. av Nationernas Förb:s
kommitté för behandling av konflikten mellan
Kina och Japan. Åren 1935—36 var
W. medl. i Nationernas Förb: s
sakkunnigkommission för
italiensk-abessinska konflikten och sistn. är blev han
medl. av kommissionen för
omorganisation av Nationernas Förb:s råd.
W. var sv. ombud vid konferensen
rörande flyktingar från Tyskland 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
