Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wibergh, Julius - 2. Wibergh, Olof - Wibling, Carl - Wibom, Tor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wibergh
327
Wibom
get, blev 1906 föreståndare för
pianofirman Bergqvist & Nilsson samt
etablerade 1920 Julius Wiberghs
pianolager. W. erhöll Litteris et artibus
1903. — Gift 1887 med Jenny
Carolina Andersson. H. G—t
2. Wibergh, Johan Olof, pianist,
f. 29 dee. 1890 i Stockholm. Son till
Olof Wibergh.
W. 1. — Redan som gosse framträdde
W. offentligt vid visaftnar och blev
särskilt populär genom sin
medverkan i det på K. teatern framförda
sagospelet ”Pelle Snygg” med honom
i titelrollen. Efter avslutad skolgång
började W. 1906 sin egentliga
musikaliska bana med studier vid
Musik-konservatoriet, där hans lärare i
piano var L. Lundberg. År 1913
lämnade han konservatoriet och erhöll följ,
år Jenny Linds stipendium, vilket han
innehade även 1916, 1917 och 1919.
Under stipendiattiden studerade W. i
Frankrike, Italien, Tyskland samt
Österrike, där han i Wien var elev
hos E. von Sauer. År 1915 gav W.
debutkonsert i Stockholm och har
senare ofta framträtt både vid egna
konserter oeh som solist vid
symfonikonserter; i många år var det t. ex.
tradition att han årligen skulle spela i
Konsertfören. i Stockholm, ofta vid
säsongens första konsert. I landsorten
har han även spelat vid många
symfonikonserter liksom i utlandet
(Berlin, Dresden, Oslo, Prag och Wien).
W. har länge gällt som den främsta
bland vårt lands pianister, vilkens
konstnärskap utmärkes av sällsynt
mognad och pondus; särskilt har han
visat förtrogenhet med verk av
Beet-hoven, Brahms och Stenhammar. —
Då W:s konservatorielärare i
Stockholm 1928 avgick, utsågs W. till
dennes efterträdare (från 1929); 1938
erhöll han prof:s namn. Vid sidan
av sin konserterande och pedagogiska
verksamhet har W. även framträtt
som tonsättare och sin egen
textförfattare med vissamlingarna
”Pastoral och parodi” (1932) och
”Hjärterdam och spaderknekt” (1935), med
vilka han på sätt och vis kan sägas
ha återknutit till sina barnaårs
vissjungande; dessa älskvärt raljanta
och vemodigt ömsinta visor ”för stora
och små barn”, som han ibland själv
föredragit, ha vunnit omedelbar
anklang. — W. är led. av Mus. akad.
sedan 1935. Han erhöll Litteris et
artibus 1942. — Ogift. H. G—t
Wibling, Carl Efraim Josua
Leonhard, lärare, historiker,
arkeolog, f. 1 jan. 1859 i Lannaskede skn,
Jönköp. län, t 6 febr. 1920 i Villie
skn, Malmöh. län. Föräldrar:
komministern Fredrik Leonhard W. och
Catharina Wilhelmina Hjertström.
— Efter mogenhetsex. i Växjö 1880
blev W. vid Lunds univ. fil. kand.
1885, fil. lic. 1888 och fil. dr 1890.
Han blev efter flera
lärarförordnan-den läroverksadjunkt i Hälsingborg
1899 och var lektor i historia och
modersmålet vid läroverket i Ystad 1910
—19. — Till W:s drsavh., ”Sveriges
förhållande till Siebenbürgen 1623—
48”, sluter sig den året därpå
publicerade ”Karl X Gustaf oeh Georg
Ra-koczy II”. År 1894 utgav han ”Ur
fältmarskalken Fabian Wredes
papper”. W:s arkeologiska intresse
väcktes och vidgades under ett par
amanuensår vid Lunds univ:s hist. mus.,
och han publicerade under årens lopp
ett stort antal uppsatser och
artiklar, behandlande bl. a. såväl det
förhistoriska som det medeltida
gravskicket, solkulten i Norden samt
my-tiskt-mystiska kulthandlingar och
trosföreställningar så som dessa
kunna utläsas ur arkeologiskt material.
Som arkeolog verkställde W. ett
flertal utgrävningar oeh undersökningar.
Särskild uppmärksamhet tilldrog sig
W:s undersökningar av Ringstorps-
Carl Wibling.
graven, Drottninghögen i
Hälsingborg och stenåldersfyndigheter i Råå.
I samarbete med prof. Oscar
Almgren och dr Knut Kjellmark utgav
han ”Bidrag till landhöjningens
historia”. — W. var en i många
avseenden originell personlighet, som
starkt fängslade och fascinerade sina
lärjungar. Kring honom växte en rik
anekdotflora, och i Harald Wägners
roman ”De löjliga familjerna” (1918)
har han fått ge många drag åt en av
huvudpersonerna, den epikureiske,
sarkastiske men varmt och klokt
kännande lektor Lyckstadius. —- Gift
1915 med Ida Fredrika Karolina
Svensson. J. W—g
Wibom, Tor Henrik, arméofficer,
idrottsledare, f. 16 sept. 1885 i
Vänersborg. Föräldrar: landskamrera-
Tor Wibom.
ren Olof Henrik W. och Hulda
Mal-vina Andersson. — W. avlade
mogenhetsex. 1904 i Vänersborg och
offi-cersex. 1906 samt blev s. å.
underlöjtnant vid Positionsartillerireg.
Han blev kapten vid Svea artillerireg.
1918 och kapten på övergångsstat där
1926. År 1935 övergick han i reserven
och blev 1942 major i armén. Han
har sedan 1926 ägnat sig åt
fastighetsförvaltning och var 1933—35 v.
ordf, i Stockholms
fastighetsägare-fören., där han sedan 1936 är ordf.,
samt är v. ordf, i Sveriges
fastighets-ägareförb. sedan 1942, från vilket år
han även är led. av Statens hyresråd.
— W. har varit aktiv idrottsman
särskilt såsom ryttare och skytt, men det
är framför allt som ledare han gjort
sin insats på idrottens område. Han
var sekr. i Militär Idrotts
stockholms-distrikt 1912—19, skattmästare där
1919—20, v. ordf. 1920—23 och ordf,
i verkst. utskottet 1923—25.
Samtidigt var han verksam inom Sveriges
militära idrottsförb. som sekr. 1913—
21, skattmästare 1921—28, v. ordf, i
dess verkst. utskott 1927—37 samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
