Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wickman, Johannes - 1. Wicksell, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wicksell
334
Wicksell
Johannes Wickman.
referent. Hans intresse var under
dessa år främst inriktat på
inrikespolitiken, ehuru han även
medarbetade med utrikespolitiska artiklar.
Hösten 1915 utsågs han till
Pariskorrespondent för Dagens Nyheter,
oeh under tre år i första världskrigets
Paris befästes hans utrikespolitiska
intresse, ”vars enastående intensitet
förenades med ett lika märkligt
realitetssinne” (I. Ljungquist). Efter
sin återkomst till Stockholm hösten
1918 övergick han nästan helt till
utrikespolitiskt författarskap och
fungerade från 1918 till 1947 som Dagens
Nyheters utrikesred. — W:s
utrikespolitiska ledande artiklar
karakteriserades av en utpräglat självständig
bedömning och en ”utomordentlig
förståelse för efterkrigstidens
utri-kesproblem” (H. Tingsten). I sina
kommentarer till utvecklingen av de
fransk-tyska relationerna, vilka
under 1920-talets första år tilldrogo sig
en dominerande uppmärksamhet,
skilde han sig från flertalet sv.
bedömare genom sin förståelse för
Frankrikes strävan att vinna trygghet mot
ett nytt tyskt angrepp. Hans
inställning till Nationernas Förbund
förenade en positiv uppskattning av
förbundets syften med en realistisk
bedömning av dess möjligheter. Efter
misslyckandet för förbundets
sank-tionspolitik i Abessinienkriget 1935
—36 riktade han en skarp kritik
mot den sv. politiken gentemot
förbundet oeh krävde en principiell sv.
vägran att delta i sanktioner. —
W:s redan under första världskriget
befästa misstro mot den tyska
politiken fick ny näring genom Hitlers
maktövertagande 1933, och han
framträdde tidigt före utbrottet av det
andra världskriget som en vaksam
vedersakare av det nazistiska
Tyskland. Under kriget förde han en
utomordentligt energisk och
konsekvent kampanj för att immunisera
sina läsare mot den tyska
propagandan, samtidigt som han framträdde
söm en av dle skarpaste kritikerna
mot samlingsregeringens
presspolitik. — Sedan W. på grund av
meningsskiljaktigheter med Dagens
Nyheters politiska ledning sagt upp sitt
kontrakt med tidningen för att som
oberoende publicist fortsätta sin
verksamhet, har han i artiklar och
föredrag utvecklat en kritisk, närmast
pessimistisk uppfattning av Förenta
Nationerna och den internationella
freds- oeh säkerhetspolitiken över
huvud. I debatten om Sveriges
utrikespolitik har han företrätt den
alliansfria linjen. — W:s utrikespolitiska
författarskap präglas av en elegant,
ofta tillspetsat sarkastisk stilkonst.
Ett urval av hans utrikespolitiska
studier oeh dagskommentarer har
sammanförts i ”Europeisk tragedi”
(1939), ”Pressen och freden” (1940),
”Diktaturernas uppror” (1941),
”Nyordning” (1942), ”Vändpunkten”
(1943), ”Seger” (1944) oeh
”Befrielsen” (1945). — Gift 1916 med
Her-vor Mellgren. L. H—t
1. Wicksell, Johan Gustaf Knut,
nationalekonom, samhällsreformator,
f. 20 dec. 1851 i Stockholm, t 3 maj
1926 i Mörby, Danderyd, Stockholms
län. Föräldrar: viktualiehandlaren
Johan W. och Catharina Christina
Glasset. — Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1869 studerade W. vid
Uppsala univ., där han 1872 avlade
fil. kand.-ex. med matematik som
huvudämne. Samtidigt som han
fullföljde sina naturvetenskapliga
studier fram till fil. lic.-ex., som avlades
1885, fick han ett allt större intresse
för sociala frågor. Efter att ha
studerat befolkningsfrågan framträdde
han i febr. 1880 med ett föredrag på
ett nykterhetsmöte i Uppsala, varvid
han gav uttryck för uppfattningen,
att dryckenskapen berodde på
fattigdom och att fattigdomen hade sin
grund i överbefolkning, varför det
borde vara en helig plikt för alla äkta
makar att begränsa barnantalet till
två eller tre barn. Detta föredrag, som
utgavs i tryck under titeln ”Några
ord om samhällsolyckornas viktigaste
orsak och botemedel med särskildt
afseende på dryckcnskapen” och spreds
i stor upplaga, väckte oerhört
uppseende. Det var första gången tanken
på födelsekontroll framförts i
Sverige, och oppositionen blev så kraftig,
att W., som året förut varit
studentkårens ordf., fick varning av de
akademiska myndigheterna, varjämte han
utsattes för en stormflod av angrepp
i tidningsartiklar oeh motskrifter. W.
bemötte emellertid kritiken lugnt och
sakligt i skriften ”Svar till mina
granskare” (1880). Han hade nu fått
rykte som farlig stridsman för
radikala idéer oeh detta blev ytterligare
befäst, när han följ, år höll ett nytt
föredrag i befolkningsfrågan, ”Om
utvandringen, dess betydtelse och
orsaker” (1882), i vilket han sökte visa,
att den stora strömmen av
emigranter från Sverige var en följd av den
höga nativiteten. — Då W: s
motståndare förebrådde honom bristande
insikter i nationalekonomi, beslöt han
att ägna denna vetenskap ett mera,
allvarligt studium, oeh därmed
började hans bana som nationalekonom.
Sin grundläggande
nationalekonomiska utbildning skaffade han sig
genom studier i Tyskland och Österrike,
England och Frankrike, där han
huvudsakligen som Lorénsk stipendiat
vistades en »tor del av åren 1885—
90. Han blev därunder förtrogen såväl
med de klassiska ekonomerna som
med nyare nationalekonomiska
riktningar. Hans intresse fångades
särskilt av österrikaren E. von
Böhm-Bawerks kapitalteori, och hans första
betydande nationalekonomiska arbete,
ӆber Wert, Kapital und Rente nach
den neueren nationalökonomischen
Theorien” (Jena 1893), kan
betraktas som ett försök att komma fram
till en syntes av de österrikiska
kapital- och gränsnytteteorierna och
fransmannen Léon Walras’ matematiska
jämviktssystem. Genom denna skrift,
som på grund av sin matematiska
metod till en början fick ett ganska
kyligt mottagande, framstår W.
numera som en av grundläggarna av
den s. k. gränsproduktivitetsteorien.
I sitt nästa större arbete,
”Finanz-theoretische Untersuchungen nebst
Darstellung und Kritik des
Steuer-wesens Schwedens” (Jena 1896), gav
han originella bidrag till såväl läran
om skatternas verkningar
(skatte-incidensen) som läran om principerna
för en rättvis beskattning. W.
övergick sedan till penningteoretiska
studier oeh resultatet av dessa blev den
berömda skriften ”Geldzins und
Gü-terpreise, eine Studie über die den
Tauschwert des Geldes bestimmenden
Ursachen” (Jena 1898), i vilken han
utvecklade sin geniala teori, att
penningräntans förhållande till den
naturliga eller reala kapitalräntan är
av avgörande betydelse för
penningvärdets förändringar. Med dessa tre
arbeten hade W. gjort en nyskapande
insats i den ekonomiska vetenskapen.
— W:s vetenskapliga produktivitet
under 1890-talet vittnar ej endast om
intellektuell skaparkraft utan också
om osedvanlig karaktärsstyrka, då
han vid sidan av detta intensiva
forskningsarbete måste försörja sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
