Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wik, Wilhelm - Wikander, se även Wicander, Wijkander - Wikander, David - Wikander, Einar, ingenjör, industriman, se s. 373 - Wikander, Hugo - Wikander, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wikander
372
Wikander
1907), som målar i en med makens
besläktad stil. Hon utställde separat
i Stockholm 1945 och 1953. R. S.
Wikander, se även Wicander,
Wij-kander.
Wikander, David, organist,
tonsättare, f. 21 juli 1884 i Säfsnäs
skn, Kopparb. län. Föräldrar:
folkskolläraren Per Anton W. och Anna
Helena Boström. — Efter
studentex. i. Uppsala 1906 antogs W. som
elev vid Musikkonservatoriet i
Stockholm, där han 1909—10 avlade
organist-, kyrkosångare- oeh
musiklärare-ex. Åren 1913—27 var han musik-
David Wikander.
lärare vid Ateneum för flickor i
Stockholm, 1914—44 sånglärare vid
Matteus’ folkskola och 1920—52
organist i Storkyrkan i Stockholm.
W. var en av initiativtagarna till den
1934 grundade, till Storkyrkan
knutna läroanstalten Schola cantorum och
har där nedlagt ett hängivet arbete.
Ss. medl. av 1936 års
koralboks-kommitté och av 1940 års
litur-gisk-musikaliska kommitté har han
medarbetat vid den nya koralbokens
gestaltning och den nya mässbokens
liturgiska utformning. Bland övriga
uppdrag som tilldelats W. må
nämnas, att han var sekr. i Stockholms
folkskolors sånglärarefören. 1930—
40. År 1921 invaldes han i Fören. sv.
tonsättare. Han blev led. av Mus.
akad. 1941 och erhöll Litteris et
ar-tibus 1952. — Som organist och
kon-serterande exekutör har W. blivit
uppskattad för sitt stilsäkra spel,
som aldrig lagt an på att briljera. En
stilren kyrklig stil utmärker även de
sakrala körkompositioner, som utgöra
den största delen av hans alstring;
här visar sig hans tonspråk, utan att
verka sökt, både arkaiserande oeh i
viss mån modernt orienterat, då dét
ej sällan erbjuder inslag av kyrko-
tonalitet och en stundom asketiskt
klingande, lineärt-kontrapunktisk
stämföring. Bland hithörande verk
må, jämte motetter och hymner,
framhållas ”Koralmässa på motiv ur
reformationstidens sv. tradition för
julen” (1935, blandad kör a cappella),
”Mässa för blandad kör a cappella”
(1946), ”Olavus Petri-kantat” (1952)
och ”Kantat vid Storkyrkans
återin-vigning” (1954). W. har även, jämte
andliga solosånger, komponerat
melodier, som funnit plats i den sv.
koralboken 1939, samt utarbetat
arrangemang dels av gamla kyrkliga hymner
(för en röst och piano, intagna i ”De
ungas hymnarium”), dels av bl. a.
”Piae cantiones 1582” (för blandad
köi-). Stilistiskt besläktade med
nämnda körkompositioner äro W:s
instrumentala verk, ss. flera orgelstycken och
”Introduktion och fuga för
stråkorkester”. — Sällsynt skicklig
stämbehandling utmärker även W:s världsliga
kompositioner för blandad kör a
cappella, men här, liksom i några
solosånger, anslår han en
lyriskt-roman-tisk, nordiskt färgad ton. Oftast
sjunget bland dessa körstycken är
”Kung Liljekonvalje” (ursprunglig
version för manskör 1919, senare i
utvidgad form för blandad kör), som
fint fångat Frödingsdiktens
naturlyriska rekviemstämning. Detta o. a.
körstycken, ss. ”Förvårskväll”
(Ragnar Jändel) och ”Vinterorgel”
(Karl-feldt) ha jämte de för blandad kör
gjorda arrangemangen av folkvisor
tillförsäkrat W. en plats inom
konsertrepertoaren. — Gift 1928 med
Margit Linnea Kristina Ekman.
H. G—t
Wikander, Einar, ingenjör,
industrimän, se s. 373.
Wikander, Hugo Christian,
jurist, f. 28 nov. 1879 i Askers skn,
Örebro län. Föräldrar: kyrkoherden
Fri-dolf Olof Gustaf W. och Hélène Sofia
Sjögren. — Efter mogenhetsex. i
Strängnäs 1897 blev W. fil. kand.
1899, jur. utr. kand. 1904, jur. utr.
lic. 1908 samt jur. utr. dr 1909, allt
i Uppsala. Han blev sistn. år docent
i civilrätt vid Uppsala univ. och
uppehöll 1909—13 professuren i
civilrätt samt 1913—17 professuren i
civilrätt och internationell privaträtt
därstädes. W. var 1917—18 assessor
och 1918—46 hovrättsråd i Svea
hovrätt (ordf, å division från 1937). —
Spec. inriktad pä sjörättens och
lufträttens områden, har W. haft
åtskilliga utredningsuppdrag betr,
sjölagstiftning, internationell sjörätt,
järn-vägsrätt och sjörätt m. m. Han
tillhörde från 1920 dåv.
sjölagstiftnings-kommitté och var led. av 1933 års
sjölagstiftningskommitté. Han deltog
1921—54 vid flera tillfällen i skandi-
Hugo Wikander.
naviskt samarbete på sjörättens och
lufträttens områden. Därjämte har
W. inom olika departement samt i
Kommerskollegium och
Generaltull-styr. medverkat i åtskilliga
lagstiftningsfrågor, bl. a. betr, fraktavtal,
tullverkets ansvarighet för gods i dess
vård samt sjö- och lufträtt. Av
trycket har W. bl. a. utgivit ”Om rätt till
undantag av fast egendom” (1909),
”Bidrag till läran om
arbetsbetings-avtalet enligt svensk rätt” (1913),
”Om det materiella arbetsbetinget och
dess viktigaste rättsföljder” (1916),
”Redareansvar och sjöpanträtt”,
(1929), ”Lag om befordran med
luftfartyg” (1939) samt ”Om tullverkets
ansvarighet för gods i dess vård
m. m.” (s. å.); han har även
ombesörjt flera uppl. av ”Sjölagen jämte
författningar rörande sjöfarten”. W.
har även medarbetat i Nord,
familjebok och i olika facktidskr. Han är led.
av styr, för sv. avd. av International
Law Association och av Sv. fören. för
internationell sjörätt samt av
International Civil Aviation Organizations
(ICAO) juridiska kommitté. — Gift
1931 med Karin Elisabeth Franzén.
Spr.
Wikander, J o han Gustaf,
arméofficer, f. 15 maj 1850 i Örebro, j" 2
maj 1925 i Stockholm. Föräldrar:
borgmästaren Erik Johan W. och
Ebba Elers. — W. blev underlöjtnant
i Närkes reg. 1869, genomgick
Krigshögskolan 1874—76, blev löjtnant vid
Generalstaben 1880, major 1890 och
överstelöjtnant 1894. Han utnämndes
till överste i armén 1897 och blev
överste och chef för Kronobergs reg.
1898, generalmajor och chef för
Sjätte arméfördelningen 1905 samt
tog avsked ur aktiv tjänst 1910. —■
W. var lärare i krigskonst och
krigshistoria vid Artilleri- och
ingenjörhögskolan 1884—90, stabschef vid
kavalleriinspektionen 1889—90, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
