Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wikner, Pontus - 2. Wikner, Hugo - 3. Wikner, Ernst - Viksten, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wikner
379
Viksten
skattning särskilt hos den
akademiska ungdomen. Som skönlitterär
författare räknas han numera ej som
betydande, men hans vittra
författarskap har likväl fortfarande sitt stora
intresse på grund av sin personliga
stil oeh den intensivt självupplevda
bakgrunden. Som filosof kom han ej
att få några egentliga lärjungar,
Vitalis Norström uttalade dock sin
oreserverade beundran för sin lärare.
Otvivelaktigt har W. i vissa
avseenden föregripit den kritik av
idealistisk filosofi, som senare kom att
företagas av Uppsala-filosoferna
Hägerström och Phalén. Teologiskt sett
kom hans 1870-talstänkande att
påverka bl. a. uppsalaprof. N. J.
Göranssons systematiska teologi. Biskop
J. A. Eklund tog starka intryck även
av hans senare religionsfilosofiska
spekulation. W:s krav på personligt
engagemang i kristendomen, hans
uppskattning av antiken och
humanismen samt hans öppenhet för dagens
kulturfrågor blevo impulsgivande
för den ungkyrkliga rörelsen. — W.
fann aldrig själv någon slutlig
religionsfilosofisk lösning på
personlig-hetsproblemet, men han är själv ett
bevis för det personligas egenart och
för det personligas roll i idéhistorien.
— W:s samlade skrifter utgå vos i 12
bd 1920—25 av Ad. Ahlberg och Th.
Hjelmqvist. De innehålla dock ej hans
faekfilosofiska produktion. Utöver
redan anförda arbeten må nämnas
”Det underbara anletet” (1861),
dikten ”Mig törstar” (s. å.),
”Philo-sophens morgondrömmar” (1862),
”Naturens förbannelse” (1866),
”Föredrag över Platon” (1867), ”Kultur
och philosophi” (1868),
”Undersökningar angående den materialistiska
verldsåskådningen” (1870), ”Allt eller
intet” (1871), ”En sommarsvaghet”
(1874), ”Mantegnas ängel” (1877),
”Narkissos-sagan och platonismen”
(1879), ”Några drag ur kulturens
offerväsen” (1880), ”Om Guds
förhållande till verlden” (1884). — Gift
1871 med Ida Albertina Weinberg.
— Litt.: E. Kjellberg, ”0. P. W.,
minnesteckning av en tacksam vän”
(3:e uppl. 1912); L. H. Åberg, ”0. P.
W., hans lefnad och läror” (1889);
J. A. Eklund, ”P. W.” (1919); T.
Bohlin, ”P. W. och Sören
Kierke-gaard” (1919); S. Bergentz, ”P. W.”
(1935); E. Rodhe, ”Den religiösa
liberalismen” (1935); H. Morin, ”W. och
tidsproblemet” (1942); B. Block, ”P.
W., en studie i hans
religionsfilosofiska och teologiska åskådning”
(1943); D. Lange, ”P. W. som vitter
författare” (1946). B. B—ek
2. Wikner, Hugo Oskar Herman,
arméofficer, f. 29 maj 1872 i Uppsala,
t 22 juni 1928 i Stockholm. Son till
W. 1. — W. blev efter mogenhetsex.
i Uppsala 1892 underlöjtnant i
Liv-reg. till fot 1894, genomgick
Krigshögskolan 1898—1900 och blev
löjtnant vid Generalstaben 1903, major
1914, överstelöjtnant 1916,
överstelöjtnant vid Älvsborgs reg. 1917,
överstelöjtnant i Generalstaben och
chef för Krigshögskolan 1919, överste
i armén 1920 och överste och
sekundchef för Livreg:s grenadjärer 1922.
— W. var lärare i taktik vid
Krigshögskolan 1908—12, tjänstgjorde
1906—10 inom Generalstabens
huvudstation och var avd.-chef vid
orga-nisationsavd. 1914—17, då sv. arméns
krigsorganisation byggdes upp på
grundval av 1914 års härordning. År
1919 var han chef för åländska
demoleringsdetaehementet, 1920—21
led. av den infanterikommission, som
skulle omsätta världskrigets
lärdomar i organisatoriska och taktiska
bestämmelser för det sv. infanteriet,
och deltog 1921—22 i utarbetandet av
”Tillägg till exercisreglemente för
infanteriet”. — W. var en framstående
teoretisk begåvning. Hans tankar
kännetecknades av klarhet och logisk
skärpa och han ägde dessutom en
betydande stilistisk förmåga. Han var
en god pedagog, även om han i sak
stundom misstog sig. Världskriget
visade att han underskattade
vapenverkan och de materiella faktorerna.
—■ W. utgav ”Försvar och anfall”
(tills, med Axel Lyström, 1908) och
”Föreläsningar rörande den nutida
infanteritaktiken” (1920) samt
författade åtskilliga större och mindre
uppsatser i militära och politiska
ämnen. Han invaldes i Krigsvet. akad.
1916. —• Gift 1900 med Ellen
Elisabeth, Huitfeldt. F. M.
3. Wikner, Robert Peter Ernst,
läkare, f. 25 dec. 1873 i Uppsala, f 4
mars 1953 i Stockholm. Bror till W.
2. — Efter mogenhetsex. i Uppsala
1892 blev W. med. kand, där 1898
samt med. lic. i Stockholm 1903 och
med. dr där 1916. Han hade
utbild-ningsförordnanden bl. a. vid
Serafi-merlasarettet 1902—05 och vid
Sab-batsbergs sjukhus 1905—07, var extra
läkare vid Norra sjukhuset,
sedermera S:t Eriks sjukhus 1909—17,
tf. överläkare vid Maria sjukhus 1917
—18, överläkare vid S:t Eriks
sjukhus 1918—33 och vid med. avd. å
Sab-batsbergs sjukhus 1933—38. Han var
docent i medicin vid Karol. inst. 1927
—37. Från 1908 hade han enskild
praktik i Stockholm. W. utgav ett
20-tal tryckta skrifter, bland vilka
främst märkes gradualavhandlingen
över njurfunktionen. —• W. var en
kunnig och grundligt utbildad läkare,
högt skattad bland kolleger oeh
patienter, personligen välvillig, godlynt
och sällskaplig samt bl. a. även god
tillfällighetspoet. — Ogift. P. H. T.
Viksten, Isak Albert, författare,
f. 8 april 1889 i Graninge skn,
Väs-ternorrl. län. Föräldrar:
byskomakaren och bolagsarrendatorn Fredrik
V. och Fredrika Åberg. ■— Efter att
ha genomgått folkskola arbetade V.
bl. a. vid kolmilor samt som
stenhuggare och skogsarbetare, varunder han
redan som 17-årig deltog i en strejk,
som kom att påverka honom i
socialistisk riktning. Efter ytterligare
några år som rallare, stuveri- och
brädgårdsarbetare i Ådalen började
V. medarbeta i tidn. Nya Norrland
och Norrskensflamman samt
genomgick vid 22 års ålder en kurs vid
Prästmons folkhögskola, varefter han
helt ägnat sig åt journalistik och
författarskap. Åren 1919—20 var V.
sjöman på norska sälfångstfartyg i
de arktiska regionerna i norr. — V:s
omfångsrika produktion består
framför allt av en lång rad berättelser
om liv och natur i Norrland och på
andra nordliga breddgrader (Norra
Ishavet, Kanada och Alaska). Han
debuterade 1917 med en samling
berättelser från de norrländska
skogarna och inledde därmed en rad ofta
spännande och friskt berättade
Norr-landsskildringar, av vilka särskilt
förtjäna nämnas ”Bäverbäcken”
(1927), ”Timmer” (1929), ”Byns
ögon” (1934) och ”Storm över
nipor-na” (1935). Den sistn. romanen
skildrar hungerdemonstrationerna i
Ådalen 1917 och är ett av de bästa proven
Albert Viksten.
på V:s berättarkonst, präglad av en
enkel och okonstlad stil samt trygg
miljökännedom. Romanen ”Porten
mot havet” (1943) är ett försök att
med sociologiska grepp skildra
hamnstaden Göteborg under krigsåret 1942.
I en serie självbiografiska romaner
— ”Eld och bröd” (1948), ”Blå
gry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
