Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wirén, Axel - Wirén, Dag - Virgin, Arvid, ämbetsman, politiker, se s. 406 - Virgin, Christian Adolf, sjöofficer, diplomat, se s. 406 - Virgin, Claes, försäkringsman, socialt verksam, se s. 407 - Virgin, Eric, armé- och flygofficer, se s. 407 - Wirgin, Germund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wirén
405
Wirgin
lands mest kända zoologer. Under
W:s tid tillkom 1914—15 den nya
zoologiska institutionen i Uppsala,
på vilken han nedlade ett
förtjänstfullt arbete. Han grundade även 1912
den alltjämt fortlöpande
avhand-lingsserien ”Zoologiska bidrag frän
Uppsala”, vilken han redigerade till
sin död. Som popularisator
framträdde han med ”Jämförande
framställning af djurens organsystem” (1896,
tills, med K. B. J. Forssell; lärobok
för läroverken) samt det kända men
ofullbordade samlingsverket
”Zoologiens grunddrag” (1899—1902;
utkomna delar mest zoologiens
historia). — Gift 1887 med Anna Maria
Ahlström. T. F.
Wirén, Dag Ivar, tonsättare, f. 15
okt. 1905 i Nora bergsförs., Örebro
län. Föräldrar: disponenten Ivar
Gotthard W. och Anna Matilda
Larsson. — Efter studentex. i Örebro 1924
blev W. två är senare elev vid
Musik-konservatoriet i Stockholm;
studierna omfattade främst kontrapunkt och
komposition (för Ellberg), piano och
dirigering. Åren 1931—34 vistades
W. i Paris som sv. statens
tonsättar-stipendiat; bl. a. förkovrade han sig
i komposition och instrumentation
för ryssen Sabanejev. Åren 1935—38
var W. bibliotekarie vid Fören. Sv.
tonsättare, vars v. ordf, han är sedan
1947. W. var musikkritiker i Sv.
Morgonbladet 1938—46 och har sedan
sistn. år ägnat sig uteslutande åt
komposition. W. blev led. av Mus.
Dag Wirén.
akad. 1946. — W:s verk från
studieåren i Stockholm —• kammarmusik,
sånger och ett körverk, ”Yttersta
domen” •—• tyda på influenser från
bl. a. Rangström. Av större betydelse
för hans utveckling blev likväl det
första framförandet i Stockholm av
Honeggers ”Kung David” hösten
1927. Därmed väcktes W:s intresse
för den moderna musiken, samtidigt
som också mera personliga
uttrycksmedel började frigöras. Redan i den
första sonatinen för violoncell och
piano, komponerad före Parisresan,
finner man sålunda antydda en rad
av de drag som senare skulle komma
att framstå som typiskt wirénska: de
korta konturskarpa motiven, den
rytmiska spänsten, den relativt
asketiska klangutvecklingen, den lekfulla,
humoristiska grundstämningen. Efter
att under Parisären i huvudsak ha
sysselsatt sig med den experimentellt
anlagda —• och senare refuserade ■—•
första symfonin kom W. vid mitten
av 1930-talet in i en rik
skapar-period. Då komponerades
sinfoniet-tan (1933—34), den andra
stråkkvartetten (1935), cellokonserten (1936)
och ”Serenad för stråkorkester”
(1937), vilken sistn. är W:s
genom-brottsverk och den komposition, som
ännu i dag är hans mest populära,
med betydande internationella
framgångar. W. framstår med dessa verk
vid sidan av Lars-Erik Larsson och
Gunnar de Frumerie som det
ledande namnet i den nya
tonsättargenera-tionen, som från mitten av 1930-talet
i allt högre grad sätter sin prägel
på sv. musik genom en rad verk i
nyklassicistisk, diverterande anda. —■
En andra symfoni (1939) tyder i viss
mån på en romantisk-lyrisk
orientering. För denna liksom för W:s
såväl tidigare som senare produktion
äger dock hans en gång uttalade
konstnärliga credo giltighet: ”Jag
tror på Bach, Haydn, Mozart, Carl
Nielsen oeh den absoluta musiken”.
Till detta kan dock läggas, att han
alldeles uppenbart också mottagit
avgörande intryck från 1920-talets
franska musik och musikliv, där
förutom gruppen Les Six (Honegger,
Milhaud, Poulenc m. fl.) även
Stra-vinskij (i synnerhet då ”Petrusjka”),
Prokofjev m. fl. hörde till bilden. —
I det senaste decenniets produktion
visar sig hos W. ett visst beroende
av Sibelius, samtidigt som en strävan
efter fördjupning gör sig märkbar.
Kännetecknande äro också
formexperimenten, vilka sätta sin prägel inte
bara på de motiviskt koncentrerade
och rikt utarbetade tredje och fjärde
symfonierna (1943—44 resp. 1952)
utan delvis också på den för W.
ovanligt expressiva violinkonserten
(1946). En förnämlig syntes av
idéernas originalitet och en formell
nysträvan möter man i den fjärde
stråkkvartetten (1953).
Instrumentalmusiken dominerar helt W:s
produktion; hans få vokalverk sakna större
betydelse både som självständiga verk
och som länkar i den konstnärliga
utvecklingskedjan. W. har skrivit en
balett, ”Oscarsbalen” (1949), samt
musik till en rad filmer och
skådespel, bl. a. ”Bara en mor”, ”Fröken
Julie”, ”Köpmannen i Venedig” och
”Amorina”. —• Gift 1934 med Noel
Mc Kenzie Franks från Irland. ■—
Litt.: M. Pergament, ”D. W.” (i
”Svenska tonsättare”, 1943); ”D. W.
berättar om sig själv” (Musikvärlden
1945); B. Wallner, ”Introduktion till
D. W.” (Musikrevy 1951). B. W—r
Virgin, Arvid, ämbetsman,
politiker, se s. 406.
Virgin, Christian Adolf,
sjöofficer, diplomat, se s. 406.
Virgin, Claes, försäkringsman,
socialt verksam, se s. 407.
Virgin, Eric, armé- och
flygofficer, se s. 407.
Wirgin, Germund, läkare,
hy-gieniker, f. 13 april 1868 i Eslöv, f
Germund Wirgin.
31 maj 1939 i Stockholm. Föräldrar:
målarmästaren Jöns Larsson W. och
Anna Maria Sofia Pousette. — W.
blev 1888 student i Uppsala och 1889
teol. fil. kand, där men övergick
till medicinska studier och blev med.
kand. 1893 och med. lic. 1898,
bådadera i Uppsala, samt efter disp. i
Stockholm med. dr 1902 i Uppsala.
Han blev docent i allmän
hälsovårds-lära vid Karol. inst. s. å.,
bostadsinspektör i Stockholm 1906 samt prof,
i hygien och bakteriologi vid
Uppsala univ. 1914. Militärläkare sedan
1903 blev han förste marinläkare i
marinen 1916. År 1918 blev han led.
av Krigsvet. akad. W. hade talrika
uppdrag som lärare i hygieniska
ämnen vid olika kurser för läkare och
lärare m. fl. samt var led. av olika
kommittéer, bl. a. arsenikkommissionen
1913—19. Han företog talrika
utländska studieresor oeh utgav ett
70-tal tryckta skrifter, flertalet av
praktisk art; bl. a. må nämnas hans
mycket begagnade lärobok ”Hälsovård”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
