Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Witte, Hernfrid - Wittenberg, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wittenberg
416
Wittenberg
kets statsunderstödda
frökontrollan-stalter. Redan 1911 skapade han
Skånes fröodlingsfören. (sekr. till
1920), och han deltog 1914 i
bildandet av Sveriges fröodlareförb. (v. ordf,
från 1938) samt organiserade talrika
Utsädes- och fröutställningar. Tack
vare hans och även andras insatser
kunde under första världskriget
landets fröbehov till en början
tillgodoses, men under
Folkhushållningskom-missionen upprättades snart Statens
fröbyrå (1916—19) med W. som
verkst. led. På alla dessa områden
av den praktiska botaniken
publicerade W. ett mycket stort antal
skrifter, och han utgav exsickatverket
”Vallväxtherbarium” (1909; 2:auppl.
1910). — W. var bl. a. v. ordf, i styr,
för Statens växtskyddsanstalt
1932—-39 och ordf, där från 1939, styr.-led.
i Sv. mosskulturfören. 1927—38, v.
ordf, i Sv. vall- och mosskulturfören.
från 1939 samt led. av styr, för
Lant-brukshögskolan från 1934 och för
Alnarps lantbruks-, mejeri- och
träd-gårdsinst. från 1936.1 internationella
frökontrollassociationen var han
president från 1937. W. invaldes i
Lant-bruksakad. 1922, blev hedersled. 1938
■och var v. preses från 1944. Han
erhöll bl. a. Stockholms läns
hushållningssällskaps stora guldmedalj. —
Gift 1907 med Josefina (Jeppa)
Ma-thilda Fredrika Bergner. — Litt.:
biografi av G. Nilsson-Leissner i
Lant-bruksakad:s tidskr. 1945, av O. Tedin
i Sveriges utsädesfören:s tidskr. s. å.,
av A. Elofson i Sv. frötidn. s. å. S. L.
Wittenberg, Arvid, greve,
fältmarskalk, f. 1606 på Johannesberg,
Borgå skn, Finland, f 7 sept. 1657 i
fästningen Zamasé i Polen.
Föräldrar: assessorn Johannes Wirtenberg
von Debern och Magdalena Schönfeld.
—■ W. trädde vid sexton års ålder i
sv. krigstjänst och blev 1623 fänrik
och två år senare löjtnant vid Ernst
Creutz’ reg. från Nyland. Han deltog
i det polska fälttåget som kapten vid
Johan Lilliehööks reg. från
Björneborgs län och medföljde sv. armén vid
dess inträde i trettioåriga kriget.
Som överstelöjtnant vid det finska
kavalleriet gjorde han en lysande
insats vid Oldendorf 1633 men blev följ,
år tillfångatagen i slaget vid
Nörd-lingen. Efter utväxlingen ställde han
sig under Johan Banérs befäl och
utmärkte sig i striderna vid Wittstock
1636 och Chemnitz 1639. Efter Banérs
död 1641 förde han tills, med Adam
von Pfuel och Carl Gustaf Wrangel
befälet över armén och hade stor del
i kuvandet av officersmyteriet och
segern vid Wolfenbüttel s. å. W. följde
därpå Lennart Torstenson på dennes
fälttåg, förde arméns högra flygel i
slagen vid Breitenfeld 1642 och Jan-
Arvid Wittenberg. Målning av S. Bourdon (Gripsholm).
kow 1645 och blev sistn. år på
fältmarskalkens rekommendation
utnämnd till general av kavalleriet. W.,
som under kriget var chef för ett eget
värvat reg., förde efter Torstensons
avgång i dec. 1645 några månader
högsta befälet över armén. Rådsherrarna i
Stockholm ansågo honom dock inte
lämplig ss. Torstensons efterträdare,
då han visserligen var en god ryttare
men inte hade tillräckligt förstånd
att ”förestå ett så stort verk”. Sedan
Wrangel utnämnts till ny
överbefälhavare, blev W. chef för en avdelning
i Schlesien och Mähren och
kvarstan-nade där till krigets slut. Han
understödde H. C. von Königsmarck vid
belägringen av Prag 1648 och intog den
starka fästningen Tabor, där han
vann ett stort byte. — År 1646 hade
W. utnämnts till rikstygmästare, men
först 1651 tog han säte i
Krigskollegium, där han var flitigt verksam
som chef för rikets artilleri. W. stod
i hög gunst hos drottning Kristina,
som uppskattade honom för hans
praktiska duglighet, och räknades till
den inre cirkeln i drottningens
kabinett. År 1651 utnämndes han till
friherre och riksråd och följ, år
upphöjdes han i grevligt stånd och erhöll i
förläning grevskapet Nyborg,
bestående av två hela socknar i Keksholms
norra län. — Från 1655 togs W. åter
i anspråk för krigiska värv. Han
utnämndes till fältmarskalk och sändes
som ståthållare till Pommern för att
förbereda det polska kriget. I juli
s. å. bröt han med en armé på 18 000
man in över Polens gräns, tvang en
polsk styrka till kapitulation vid
Uscz och underlade sig vojvodskapen
Posen och Kalisz. Han förenade sig
med Karl X Gustavs trupper och
tvang i okt. s. å. Krakau att
dag-tinga, varefter han medföljde
konungen på vinterfälttåget mot södra
Polen. I slaget vid Golomb i febr.
1656 förde han högra flygeln och fick
därefter befälet i Warschau. Här
tvangs han efter ett segt försvar mot
den polska belägringsarmén till
ka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
