Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Wollin, Nils - Wolmar, Gustaf - Voltemat, Henrik Julius - Worster, Samuel - Vos, Marik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wolmar
424
Vos
dier jämte det sammanfattande
arbetet ”Svenska lustträdgårdar och
parker” (1946) hade till följd
återställandet av flera parker, främst
Drottningholms. W. har även behandlat
stockholmsarkitektur från skilda
epoker. I sina omfattande studier över
L. J. Desprez, som resulterat i en
trilogi, har han kommit ut på
internationell mark: ”Gravures originales de
Desprez” (1933), ”Desprez en Italie”
(1935) och ”Desprez en Suède, sa vie
et ses travaux en Suède, en Angleterre
et en Russie” (1939). W:s tidigaste
arbete om måleri gäller Eugène
Jansson (1920). I arbetet ”Industrierna
vid Hargs ström” (1943) har
Ehren-strahl fått ny belysning. W. har visat
stort intresse för sv. konstslöjd och
givit ut flera skrifter om dithörande
ämnen, bl. a. ”Nutida svensk
konstslöjd i bild” (1931, även engelsk
uppl.), ”Det första sv. stilgjuteriet.
Studier i frihetstidens
boktryckarkonst” (1943), etc. I ”Från ritskola
till konstfackskola” (1951) har han
belyst konstindustrien undervisning
under ett sekel. Han utgav 1947 en
koncentrerad ”Allmän
konsthistoria”. W. var 1920—31 knuten till Sv.
slöjdfören., 1928—31 som tf. dir. Han
har även utfört praktiskt fältarbete
genom att leda utgrävning och
uppmätning av Svartsjö äldsta slott. ■—■
Under åren 1916—20 var han
konstanmälare i Aftonbladet. — Gift 1)
1922—44 med Ellen Memea
Vilhelmina Nyström; 2) 1945 med Margit
Grafström. B. R.
Wolmar, Gustaf Andersson,
målare, f. 5 juli 1880 i Kristinehamn.
Adoptivson till smeden Lars August
Andersson oeh Johanna Augusta
Dahlgren. — W. arbetade som pojke
på en målarverkstad i Karlstad.
Sjuttonårig sändes han till London för
att utbilda sig till affärsman. Han
övergick strax därefter till
konstnärsbanan, for till München där han först
gick på en teknisk skola samt
studerade glasmåleri och därefter besökte
konstakad. och L. Schmid-Reuttes
målarskola. År 1901 for han till
Italien, som han besåg i den danske
målaren Johan Rodhes sällskap. På
dennes inrådan sökte han sig till K.
Zahrtmanns målarskola i Köpenhamn.
Han gick där 1902—04, kom bl. a. i
kontakt med K. Isakson, med vilken
han en tid delade ateljé i Köpenhamn
och sommaren 1903 målade på ön Blå
jungfrun i Kalmar sund. Sedan denna
tid har W. i stort sett varit bosatt i
Danmark, men är fortfarande sv.
medborgare. Han debuterade i
Köpenhamn 1908 på Charlottenberg och har
sedan 1909 varit årlig gäst på ”Den
Frie Udstilling”. Han har utställt
separat 1920 i Köpenhamn och 1924 i
Gustaf Wolmar. Självporträtt.
Stockholm och hade en retrospektiv
utställning på Malmö mus. 1946. Åren
1924—25 var han E.
Lindahlstipen-diat och vistades 1924—29 i
Frankrike, främst i Cagnes-sur-mer. — W: s
måleri är starkt präglat av den
konstmiljö han valt. Dess välbalanserade,
idylliska karaktär, den blonda,
väl-stämda koloriten och den breda,
böjliga penselföringen är av en utpräglat
dansk accent. Porträtt, borgerliga
interiörer och sommarlandskap är hans
huvudsakliga motivvärld. — W. är
repr. i Statens mus. for kunst,
Aal-borgs mus., Nat. mus. och Malmö mus.
— Gift 1916 med Laura Matilde
Lund. R. S.
Voltemat, Henrik Julius,
historiker, f. 1722, f 20 okt. 1765 i
Stockholm. Föräldrar: översten
Henrik Julius V. och Margareta Elisabet
Schönström. — V., som tillhörde en
till sitt ursprung tysk släkt,
studerade i Uppsala och publicerade redan
i tjugoårsåldern skrifter av
historiskt och geografiskt innehåll. Han
tilldrog sig de ledande
hattkretsarnas uppmärksamhet, och på
tillskyn-dan av univ.-kanslern Gyllenborg blev
V. 1745 utan förut avlagda prov
förordnad till docent i historia. Inom
kort erhöll han prof:s namn oeh
anbefalldes 1747 av ständerna till
erhållande av professur. Till följd härav
uppsattes V. på förslag till flera
professurer, i fysik 1750, i matematik
1751 och i historia 1753, men hans
talrika vedersakare lyckades
förhindra hans utnämning. Ständerna
behjärtade dock hans klagomål, och
han erhöll 1756 lagmans namn. Efter
hovets misslyckade revolutionsförsök,
då ständerna åt sig själva förbehöllo
uppsikten över de kungliga barnens
uppfostran, utsågs V. till informator
för prins Karl 1756 och kvarstod i
denna befattning till 1762. V.
ut
nämndes s. å. till kammarråd och
tillhörde sekreta utskottet vid riksdagen
1765. — V:s vetenskapliga skrifter
sakna djupare värde men vunno en
viss spridning och användes av den
studerande ungdomen som
kompendier. Bland V:s skrifter märkas
”Gjenväg til de förnämsta europeiska
staters historia til 1739 års slut”
(1741), ”Gjenväg til de förnämsta
europeiska, asiatiska, afrikanska och
amerikanska staters historia” (1742)
och ”Aldra nyaste historien om
Ängeland från 1677 til 1739” (1744). Mest
kända äro V:s handskrivna
”Anecdo-ter til 18:de seklets historia” (i
Uppsala univ.-bibl.), som förutom mycket
skvaller även innehålla värdefulla
uppgifter och flitigt utnyttjats av
bl. a. Fryxell. — Ogift. H. E—a
Worster, Samuel, affärsman, f.
i London, f 22 juni 1746 i Stockholm.
— W. inflyttade från England till
Sverige i början av 1700-talet,
näm-nes som grosshandlare i Stockholm
1709 och erhöll burskap 1721.
Affärsrörelsen utvidgades till att
omfatta såväl export som import och
1737—41 var W. en av Stockholms
största järnexportörer med
handelshuset Grill och engelsmannen Francis
Jennings som viktigaste
konkurrenter. Hans handel var huvudsakligen
inriktad på England, som var en stor
importör av sv. järn. I likhet med
många andra frihetstidens köpmän
var han även intressent i järngruvor;
han ägde andelar i Rökärrs gruvor
och i Vedevågs och Kvarnbacka
järnverk. — W. representerar det
begynnande engelska inflytandet i det sv.
handelslivet, som tidigare rätt
ensidigt dirigerats av holländarna. Han
smälte dock aldrig in i den sv. miljön,
lärde sig ej svenska och sökte
kompanjoner och umgänge bland
landsmän. Han efterlämnade ett om
ovanliga litterära och naturvetenskapliga
intressen vittnande bibi, (känt genom
en till bouppteckningen fogad lista).
Där fanns bl. a. ett av de tidigast
förekommande ex. i Sverige av
Shake-speares skrifter. Som svärfar till
kapten mechanicus Mårten Triewald (s.
35) har han troligen bidragit till
dennes starkt anglosaxiska
orientering. — Gift omkr. 1719 med
Margaretha Luther. — Litt.: A.-M. Brötje,
”S. W. En frihetstida
Stoekholmsköp-man” (i Personhist. tidskr. 1941—
42). Abg
Vos (fåss), Marie-Anne (Ma rik),
dekorationsmålare,
kostymteckners-ka, f. 3 juni 192.3 i Leningrad.
Föräldrar: tjänstemannen Rudolf Ericsson
och Kira Spoerhase. — V., som kom
till Sverige 1932, genomgick flickskola
och var därefter 1940—42 elev vid
Tekniska skolan. Åren 1940—45 var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
