Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Wrangel, Carl Henrik - 9. Wrangel, Otto Reinhold - 10. Wrangel, Erik - 11. Wrangel, Wilhelm Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel
431
Wrangel
nalhjälte, i bjärt motsats till de
impopulära hattgeneralerna. Hans höga
militära utnämningar få delvis sättas
i samband härmed. Ett försök att
utnyttja hans popularitet bland
allmogen gjordes då han 1743 sändes att
hejda dalabönderna på deras marsch
mot huvudstaden, men åtgärden
kröntes icke med framgång. Vid
riksdagen 1746—47 tillhörde W. sekreta
utskottet och dess
defensionsdeputa-tion. — Gift i fångenskapen 1718 med
grevinnan Märta Helena Horn af
Rantzien. H. E—a
9. Wrangel, Otto Reinhold,
arméofficer, f. 10 aug. 1681 på Huer
i Kegels skn, Estland, -f 9 sept 1744
i Stockholm. Bror till W. 7. •— W.
började sin militära bana som
muske-terare vid guvernörsreg. i Riga 1698,
där han följ, år blev furir och 1702
fänrik. Han blev löjtnant 1704 och
utnämndes till reg.-kvartermästare
vid Upplands
tremänningsinfanteri-reg. 1707. Två år senare blev han
kapten vid Nylands infanterireg. och
1711 vid Livgardet, där han 1713 blev
major och 1718 grenadjärmajor. Han
blev överstelöjtnant 1727, överste vid
Livgardet 1739 och generalmajor vid
infanteriet 1742. — W. deltog i
striderna vid Riga 1700 och tillhörde den
livländska armé, som under
Lewen-haupts befäl skulle förena sig med
huvudhären i Ryssland 1708 och som
under denna marsch nödgades
utkämpa den svåra striden vid Ljesna.
Efter att ha sårats vid Poltava 1709
åtföljde W. Karl XII till Turkiet och
sändes 1711 till Krim för att söka
hopsamla och utlösa sv. fångar, som
av tsaren hade sålts till tartarerna.
W. deltog även i fälttåget mot Norge
1718. W. gjorde 1739 ett försök att
gå över till den civila
ämbetsmannabanan, då han utan resultat sökte
landshövdingeämbetet i Nyköping.
Under 1730-talet anslöt sig W. till
hattpartiet, tillhörde vid riksdagen
1738—39 mindre sekreta
deputatio-nen och yrkade på de anklagade
riksrådens avsättning. W. deltog i finska
kriget 1741—43 men ställdes vid
hemkomsten till ansvar för att han i
krigskonseljen varit av den åsikten,
att Fredrikshamn borde uppges utan
strid. Efter att ha suttit häktad flera
månader dömdes W. att mista ett
halvt års lön. — W. naturaliserades
som sv. adelsman 1723. — Gift 1)
1716 med friherrinnan Margareta
Brita Lagercrona, t 1740; 2) 1741
med grevinnan Christina Margareta
Eleonora Lillienstedt. H. E—a
10. Wrangel, Erik, friherre,
riksråd, författare, f. 9 aug. 1686 i
Stockholm, f 16 jan. 1765 därstädes.
Föräldrar: ryttmästaren friherre
Carl Adolf W. och friherrinnan Inge-
Erik Wrangel (10).
Målning av okänd konstnär.
borg Fleming af Lais. Sonsons son till
W. 1. — Efter studier i Uppsala
inträdde W. på den civila
ämbetsmannabanan, och för att fullständiga sin
utbildning begav han sig enligt
tidens sed på en utrikes resa 1707, som
förde honom till Holland, Frankrike
och England. I London kom han snart
i ett mycket vänskapligt förhållande
till sv. ministern där, greve Carl
Gyllenborg, vars litterära intressen han
delade, och blev av denne antagen
som kommissionssekr. vid
beskickningen. Ekonomiska svårigheter
förde honom till hemlandet 1714, där
han vann konungens förtroende och
senare som sekr. fick medfölja Görtz
till fredsförhandlingarna på Åland
1718. W. utnämndes s. å. till lagman
och ordningsman i Skarab. län. Sedan
detta ämbete efter konungens död
avskaffats, utnämndes W. 1720 till
kansliråd. Tack vare sin kännedom
om fredsförhandlingarna placerades
han vid riksdagen s. å. i
fredsdeputa-tionen. Under den tidigare
frihetstiden tillhörde W. regelbundet
sekreta utskottet. Till en början lutade
W. åt holsteinska partiet, men sedan
han under arbetet i kansliet kommit
under Horns inflytande, ställde han
sig på dennes sida, motarbetade
riksrådet Cederhielms beskickning till
Ryssland 1725 och verkade för
Sveriges anslutning till den hannoverska
alliansen. W. ledde också vid
riksdagen 1726—27 arbetet i den
deputation, som utarbetade
anmärknings-memorialet mot den holsteinskt
sinnade Cederhielm. Till Horns saknad
lämnade W. kansliet 1727, då han
utnämndes till landshövding i Skarab.
län. Två år senare erhöll han
motsvarande befattning i Närkes och
Värml. län. W. visade på många sätt
ett levande intresse för handelns och
näringarnas förkovran. Han
tillhörde sekreta handelsdeputationen 1731
och 1738—39. Detta intresse jämte
hans personliga vänskap med
Gyllenborg torde ha bidragit till att W.,
ehuru mössa till sin utrikespolitiska
åskådning, erhöll säte i rådet 1739.
Här bekämpade han tills, med
Åker-hielm hattarnas krigspolitik och var
medl. av den s. k. sekretissime
beredningen 1741. W. begärde 1743
avsked men deltog först i en
beskickning till Tyskland för att möta den
nye tronföljaren Adolf Fredrik,
innan han följ, år drog sig tillbaka
från sitt ämbete. •—• W. samlade på
sitt fideikommiss Säby i Aspö skn,
Södermani, län, ett stort bibliotek
och arkiv. I sitt vittra
författarskap, som huvudsakligen var av
dramatisk art, visar W. släktskap med
äldre sv. förebilder men också
påverkan från både franskt och
engelskt håll. Förutom en övers, av
Phædri fabler (1736) utgav W.
skådespelen ”Fröken Snöhwits
tragæ-dia” (1739), ”Torilla eller Regner
oeh Swanhwita tragædia” (1739) och
”Missförståndet i kärleken” (1748).
Om W:s praktisk-ekonomiska
intressen vittna ”Rön om tufvor på sanka
ängar” (1740) och hans
igångsättande av marmorbrytning i
Kolmården. —• W. blev led. av Vet. akad.
1743. •— Gift 1720 med Elisabet von
Rosen. — Litt.: B. Sallnäs, ”Samuel
Åkerhielm d. y.” (1947). H. E—a
11. Wrangel, Wilhelm
Gustaf, arméofficer, upprorsledare, f.
16 mars 1695 i Reval, f 30 juni 1774
därstädes. Föräldrar: kaptenen Carl
Gustaf W. och Margareta Maria von
Krusenstierna. — W. blev
mönsterskrivare vid Åbo läns infanterireg.
1710, sergeant vid Viborgs
infanterireg. 1711 och vid Livgardet 1714. Han
avancerade till fänrik 1716,
adjutant 1717 och kapten vid Norrlands
äntergastreg. s. å., varifrån han 1719
förflyttades till Södermani. reg. Han
deltog i fälttåget i Finland 1713—14,
belägringen av Fredrikshald 1718 och
sårades i striden vid Stäket 1719. W.
blev 1733 kapten vid Dalreg. och
naturaliserades som sv. adelsman följ,
år. Undei’ 1741—43 års finska krig
deltog W. i slaget vid Villmanstrand
1741 och befordrades därefter till
major. — Starkt kritisk mot
hattregeringen engagerade sig W. i de
intriger, som bland officerarna i
Finland spunnos kring den sv. tronföl
jds-frågan. Sedan planerna på den
holsteinska tronföljden måst uppgivas,
verkade W. för den danska
kronprinsens val. Han sändes 1743 till
Dalarna för att påskynda Dalreg: s
ut-marsch och söka stilla de i samband
därmed uppkomna bondeoroligheter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
