Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Wrangel, Anton Johan - 15. Wrangel, Carl - 16. Wrangel, Georg Gustaf - 17. Wrangel, Carl Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel
433
Wrangel
terade till förvaltande av
örlogsflot-tans ärenden i denna stad. — W. var
en dugande ämbetsman oeh visade
stort intresse för bl. a. flottans
rekryterings- och utbildningsfrågor.
Han blev serafimerriddare 1797. —
Gift 1760 med grevinnan Charlotta
Regina Sparre af Söfdeborg. A. Åg
15. Wrangel, Carl Magnus,präst,
f. 23 aug. 1727 i Möklinta skn,
Väst-manl. län, t 12 juni 1786 i Sala.
Föräldrar: översten Otto ’Wilhelm W. af
Sage och Waschel och Sara Elisabet
Celsia. — W. bevistade gymnasiet i
Västerås, studerade 1748 i Strassburg
och fortsatte i Uppsala, där han tycks
ha stått Johan Ihre nära. Redan vid
denna tid väckte han uppmärksamhet
som vältalare och utnämndes 1756
till e. o. hovpredikant, fastän han
ännu inte var prästvigd. Han
fortsatte sina teologiska studier i
Tyskland, blev fil. mag. i Greifswald 1756
och teol. dr i Göttingen 1757. Vid
hemkomsten prästvigdes han 1758,
blev ord. hovpredikant samt
utnämndes till kyrkoherde i Wicacoa och
prost över samtliga sv.
evangelisklutherska församlingar i Amerika. —
W. anlände till Amerika på våren
1759. Där mötte honom många och
stora svårigheter. Den kyrkliga
organisationen befann sig delvis i upplösning
vid denna tid på grund av
stridigheter mellan
församlingsmedlemmarna och prästerna och dessa senare
inbördes. W. var en varmt religiös
natur och en praktiskt duglig man men
uppträdde kanske något högdraget
mot sina underordnade. Dessa
klagade hos domkapitlet i Uppsala och W.
blev återkallad 1769, men vid det
förhör som anställdes med honom vid
hans hemkomst blev han helt
rentvådd. •—- W. utförde ett viktigt
arbete i de sv. Urs:na. Han var
upphovsman till en betydande
väckelse bland de andligt försummade
emigranterna och fick ofta predika
inför stora skaror under bar himmel.
Under hans tid tillkommo två nya
kyrkor, och själv byggde han en skola
i Wicacoa och ryckte upp
skolväsendet på mångahanda sätt. — Efter
hemkomsten återinträdde W. i sin
hovpredikantsyssla, blev
överhovpredikant 1771 och utnämndes 1772 till
kyrkoherde i Sala med bibehållande
av sin befattning vid hovet, som han
innehade till 1777. Han blev tillika
kontraktsprost 1772. Sin största
insats i hemlandet gjorde han genom
att efter engelskt mönster 1771
grunda sällskapet ”Pro fide et
christia-nismo”, som ännu består. Det har
utfört en betydelsefull gärning på
den kristna uppfostrans område och
på missionens fält. — Gift 1773 med
Anna Barbara von Krusenstierna. —
Litt.: N. Jacobsson, ”Bland
svenskamerikaner och gustavianer” (1953).
T. M.
16. Wrangel, Georg Gustaf,
friherre, arméofficer, ämbetsman, f.
23 mars 1728 på Erwita i Estland, t
7 dec. 1795 i Livorno i Italien. Son
till W. 8. — W. blev korpral vid
Nylands oeh Tavastehus dragonreg. 1740,
sergeant s. å., livdrabant 1741 och
Georg Gustaf Wrangel.
Målning av G. Lundberg.
fänrik vid Livgardet 1746. År 1749
blev han löjtnant och följ, år kapten.
— Då W. 1747 var kommenderad på
vakt hos den av politiska skäl
arresterade köpmannen Springer, lyckades
han, ss. son till en ansedd mössa,
vinna dennes förtroende och erbjöd
sig att utsmuggla Springers brev ur
häktet. Han svek dock grundligt
dennes förhoppningar att på detta sätt
få kontakt med yttervärlden,
rapporterade hans yttranden till sina chefer
och överlämnade hans brev till
justi-tiekanslern Löwenhielm. Till följd av
den ovilja detta väckte gick W. 1748
i fransk tjänst, där han blev kapten
och adjutant hos Moritz av Sachsen.
Hemkommen 1749, blev W. 1752
överadjutant. Sedan kungaparet i striden
om kronprins Gustavs uppfostran fått
böja sig för ständerna, utsågs W.,
som var en ivrig hatt, till
uppvaktande kavaljer hos den senare 1756.
Hans obalanserade lynne gjorde
honom dock mindre lämpad för en dylik
befattning, och han erhöll inom kort
avsked. W. visade sig mycket duglig
som generaladjutant vid armén i
Pommern under Sveriges krig mot
Preussen 1757—62. Därunder
utmärkte han sig särskilt vid
stormningen av Malchin 1759. De prov på
förhandlingsskicklighet som W. vid
flera tillfällen under kriget visade,
gjorde att han 1760 utnämndes till
minister i nedersachsiska kretsen och
resident i Hamburg. Denna
befattning innehade han endast till följ, år,
då han återvände till Sverige för att
bli överste för Gula husarreg.,
varifrån han transporterades till
Bohusläns dragonreg. 1763 och till Nylands
dragonreg. 1769. S. å. erhöll han
generalmajors avsked. Efter att några år
ha ägnat sig åt skötseln av en del i
Tyskland belägna gods, som han fått
med sin första hustru, återvände W.
i början av Gustav III:s regering till
Sverige och blev 1775 landshövding i
Västerb. län. W. var upphovsman till
försöket att göra
brännvinstillverkningen till ett kungligt monopol och
var den ledande kraften i
brännvins-bränningsdirektionen 1775—81.
Försöket slog illa ut, och W., som
hoppats på en rådsplats i belöning, fick
nöja sig med generallöjtnants namn
och förflyttades som landshövding till
Hall, län 1781. W. begärde 1784
tjänstledigt och reste följ, år till
Italien för att vårda sin hälsa. Då
konungen önskade knyta förbindelser
med den internationella italienska
bankirvärlden, utnämndes W. till
ambassadör i detta land 1788, men han
nödgades 1792 träda tillbaka från
denna post till förmån för G. M.
Arm-felt. Han avvisade ett erbjudande att
bli minister i London. W., som efter
Gustav III:s död synbarligen råkat i
onåd hos förmyndarregeringen, sökte
1795 återfå sin ministerpost genom
att insända alarmerande rapporter
om de stämplingar, som bedrevos av
den landsflyktige A. F. Munck, med
vilken han sammanträffat. Han
beordrades också att uppta
underhandlingar med Munck samt att i nödfall
försäkra sig om dennes person, men
W:s död förhindrade vidare åtgärder
i denna sak. ■—■ Gift 1) 1753 med
Dorotea Albertina von Barnewitz, f
1763; 2) med friherrinnan Maria
Charlotta Cedercreutz. — Litt.: Th.
Westrin, ”Från friherre G. G. W:s
sista dagar” (Historisk tidskrift
1903). H. E—a
17. Wrangel, Carl Adam,
friherre, ämbetsman, jorddrott, f. 28
nov. 1748 på Ovesholm i Träne skn,
Kristianst. län, f 16 april 1829 på
Araslöv, Färlövs skn, samma län.
Föräldrar: majoren friherre Henni/ng
Reinhold W. och Hedvig Sofia
Win-terfeld. Brorson till W. 16. — W.
ägnade sig först åt den militära banan
och blev 1766 fänrik vid Livgardet
samt kapten där 1772. Han tog avsked
följ, år för att kunna sköta sina stora
jordegendomar, som hans familj fått
i arv av mormoderns syster
”fältmar-skalkinnan Stael von Holstein”,
utnämndes 1774 till kammarherre hos
änkedrottning Lovisa Ulrika och blev
1786 landshövding i Kristianstads
28 Svenska män och kvinnor VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
