Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Wrangel, Ewert - 24. Wrangel, Jurgen - Wrede, släkt - 1. Wrede, Fabian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel
437
Wrede
han breven. — När professuren i
estetik klövs 1919, valde W.
konsthistorien. Redan 1910 hade han
studerat sambandet mellan domkyrkan
och lombardisk stenhuggarkonst,
norditaliensk kyrkoarkitektur, och ett
annat stilhistoriskt problem hade
han 1915 belyst i monografien över
”Det medeltida bildskåpet”. Vid
jubileet 1923 publicerade han en översikt
av ”Lunds domkyrkas konsthistoria,
förbindelser och sti Ifränder”. — Man
får emellertid ingen fullständig och
rättvisande bild av W:s livsverk, om
man ensidigt håller sig till de
vetenskapliga resultaten av hans rastlösa
arbetsiver. Han var en central
personlighet i Lunds kulturliv: hans
talrika lärjungar på olika
forskningsfält, Smålands nation, studentsången,
fören. Det gamla Lund, bildkonstens
utövare och vänner, som han
samlade i det av honom stiftade
Lukas-gillet, sågo upp till honom. Man skall
ha sett honom i en sådan krets,
lyssnat till den jovialiska, stilfulla
vältalighet som han där kunde utveckla
och som förenade hjärtlighet med
elegans, för att fullt ut förstå vad
W. betydde och hade att ge. Vid Lunds
univ:s jubileum 1918 var det W. som
tog initiativet till Humanistiska
vetenskapssamfundets bildande och han
blev vid sidan av ordf. Esaias Tegnér
d. y. samfundets förste v. ordf. W.
blev led. av Vitt. akad. 1919 och teol.
hedersdr i Lund 1923. — Gift 1902
med friherrinnan Ingrid Elisabet
Hermelin. F. B.
24. Wrangel, Hans Jur g en,
friherre, målare, grafiker, f. 29
okt. 1881 på Häckeberga i Genarps
skn, Malmöh. län. Föräldrar:
rytt-mästaren friherre Tönnes Wilhelm
W. och Olga Lang. — W.
utbildades i Paris 1902—14 bl. a. vid
Aca-démie Colarossi och har senare
företagit studieresor till Italien,
Belgien, Holland, Grekland m. fl. länder.
Under 1920-talet vistades han tidvis
i Stockholm, tidvis i Paris och under
hela 1930-talet i Paris. Vid
krigsutbrottet återvände han till
Stockholm. Han debuterade 1915 och har
senare framträtt i ett flertal
världsstäder. Hans senaste retrospektiva
utställning i Stockholm 1946 kan
betraktas som ett bokslut, eftersom en
ögonsjukdom under senare år helt har
hindrat honom att arbeta. W. lärde
sig etsa på egen hand i Paris vid
1920-talets början. — W:s måleri har
mycket gemensamt med det franska
matièremåleriet, som framträdde
under 1920-talet i reaktion mot de
experimentella stilarna och mer
direkt sökte återknyta till den stora
franska landskapstraditionen, kanske
främst Courbet och impressionister-
na. Han har framför allt målat skilda
franska landskap, bl. a. den berömda
klippan i Etretat, förevigad av
Courbet, Monet m. fl., och hamnen i
Dieppe. Vidare må nämnas landskap
från Simrishamn oeh andra platser i
Skåne och från en grekisk resa 1935
—36. W:s landskap ha oftast en
storslagen vidd och klassisk ro och äro
utan staffage. Ibland tillkommer ett
inslag av romantisk stämning. W.
murar upp sina plastiskt
djupdimen-sionerade dukar i en kraftig
palett-knivsteknik. I färg eftersträvar han
Jurgen Wrangel.
en mättad och fet glansig lyster.
Lyckliga resultat har han också nått
i pennteckningar med tusch, vilka
luftigt men åskådligt återge
landskapens plastiska struktur. — W. har
också verkat som grafiker och har
bibliofila intressen. Han har med
torr-nålsgravyrer illustrerat V. von
Hei-denstams ”Dikter” (1923), A.
Österlings ”Dikter” (1924) och
Theokri-tos’ ”Idyller” (1929). — W. är bl. a.
repr. i Nat. mus., franska statens
samlingar, British museum i London,
Nasjonalgalleriet i Oslo oeh
Hamburgs mus. — Gift 1) 1905—17 med
porträttmålarinnan Anna Faehte från
Tyskland; 2) 1940 med Ella
Bjur-stedt från Norge. — Litt.: K.
Asplund, ”J. W.” (Konstrevy 1946). R. S.
Wrede, en sedan 1274 känd adlig
släkt från Westfalen, som utom i
Norden fortlever i Tyskland och
Ungern. Under 1300-talet inkom släkten,
troligen med Tyska orden, till
Livland, där den första gången
framträder i urkunderna med Gerhard W.,
som 1417—20 var ordens
lantmarskalk. En medl. av släkten, Casper W.
(f 1599), var omkr. 1550 hovjunkare
hos ordensmästaren Wilhelm von
Fürstenberg. Hans son var
ryttmäs-taren i sv. tjänst Henrik W., vilken
blev nedhuggen i slaget vid Kirkholm
17 sept. 1605, sedan han lämnat sin
häst till Karl IX, som blivit särad
och vars häst störtat. Hans änka och
söner erhöllo av Karl IX en större
jordförläning, bl. a. Elimä fjärding
i Finland. Hans ”Minne”, författat
av C. G. Nordin, finns i Sv. akad:s
handl. 1809. Den äldre av Henrik W:s
två söner, vilka 1653 för faderns
förtjänster upphöjdes i friherr ligt stånd
med namnet W. af Elimä, var
kaptenlöjtnanten friherre Casper W. (t
1667). Dennes äldste son, k. rådet
friherre Fabian W. (W. 1), erhöll 1687
grevlig värdighet men slöt själv sin
ätt. Från hans yngre bror,
överstelöjtnanten vid karelska kavallerireg.
friherre Gustaf Johan W. (f. 1645,
f 1695), härstammar ättens
estländs-ka gren. — Henrik W:s yngre son,
landshövdingen i Åbo friherre Carl
Henrik W. (f. 1606, t 1654), blev far
till överstelöjtnanten vid Viborgs
infanterireg. friherre Fabian W. (f.
1654, t 1709). Söner till denne voro
riksrådet friherre Fabian W. (W. 2)
och landshövdingen friherre Henrik
Jakob W. (W. 3). W. 2 blev far till
generalen friherre Fabian Casimir W.
(W. 4). Dennes äldste son, friherre
Fabian W. (W. 5), slutligen
fältmarskalk, erhöll 1809 grevlig värdighet
men tog icke introduktion. Söner till
honom voro generallöjtnanten
friherre Fabian Jacob W. (W. 7) och
löjtnanten friherre Casper W. (f. 1808,
t 1877). En sonson till den sistn. var
hovstallmästaren greve Fabian
Casper Fredrik W. (f. 1874, t 1943).
Yngre söner till W. 4 voro
generalmajoren friherre Otto W. (W. 6) samt
översten och chefen för Kronobergs
reg., slutligen generaladjutanten i
armén friherre Carl Henrik W. (f.
1787, t 1858). — En yngre bror till
W. 2 och W. 3, godsägaren och
kaptenen i fransk tjänst friherre Otto
Gustaf W. (f. 1710, f 1772), övertog
ättens finska egendomar oeh blev far
till livdrabanten friherre Rabbe
Gott-lieb W. (f. 1742, f 1828), som
im-matrikulerades på riddarhuset i
Finland. Han blev stamfar för den där
talrikt fortlevande ättegrenen, som
intagit en bemärkt plats i det senaste
århundradets finländska historia.
1. Wrede, Fabian, greve,
ämbetsman, politiker, f. 20 mars 1641
på Peippola i Elimä, Finland, f 6 dec.
1712 i Stockholm. Föräldrar:
kaptenlöjtnanten friherre Casper Wrede af
Elimä och Sofia Taube af Karlö. —
Tidigt besluten för
ämbetsmannabanan begav sig W. 1661 ut på en längre
utländsk resa, varvid han bl. a. i
Böhmen studerade bergshanteringen
och i Holland handeln. År 1675
utnämndes han till landshövding i
Viborg och 1681 till samma post i
Upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
