Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Zeipel, Carl von - 2. Zeipel, Hugo von - 1. Zellbell, Ferdinand - 2. Zellbell, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zeipel
4G5
Zellbell
mottogs med glädje för sin överlägsna
tyska beläsenhets skull. Han var
också en sällsynt glad och frikostig
kamrat, vilket kanske är den viktigaste
förklaringen till den varma
uppskattningen som Uppsalaromantikerna
visade de dikter han under sign. Carl
publicerade i ”Poetisk kalender” och
”Svea”. Hans vers är visserligen
väl-klingande, men innehållet gör i
allmänhet intet starkare intryck. Åren
1820—22 utgav han en serie dikter,
”Evangeliska romanser”. Som
brukspatron kom han snart att lägga ned
sin diktning, men han behöll
kontakten med Uppsaladiktarna, som ofta
vistades i hans gästfria hem, som
döptes om till Lingonbacchanalia rura
och blev skådeplats för många glada
och barnsliga upptåg. Som affärsman
var Z. mindre framgångsrik, oeh när
han på 1840-talet återupptog sitt
författarskap var det av ekonomiska
skäl. Han började då skriva
historiska romaner och visade som sådan
större begåvning än som skald. Av
hans femton romaner och
novellsamlingar, vilka nästan alla utgingo i
flera uppl., kunna nämnas ”Två
herrar och en narr” (1842) och ”Carl
XI, Rabenius och hexeri-processen”
(1845), som visar en skarp blick för
trolldomstron och ”häxornas”
psykologi, samt ”Wasa-ättlingarne i Rom”
(1846) och ”Seton: en skildring från
slutet af förra århundradet” (1847).
Hans historiska noveller kunna
delvis fortfarande läsas med behållning,
ss. ”Brefvet utan adress” och
”Kungens vagn och Wallers vagn”, båda
utgivna 1842. Z:s romaner äro långt
ifrån originella. De spegla de rådande
europeiska modeströmningarna med
realism i Walter Scotts stil och ■—■
blott alltför mycket — halsbrytande
intriger i Eugène Sues. — Högst når
Z., då han i anslutning till Scott
skildrar folkliga typer och öser ur
sin rika erfarenhet om
Upplandsbönderna. Z. utgav även en samling
”Smärre berättelser för barn” (1849).
Hans ”Samlade skrifter” började
utges 1861, men endast ett bd utkom
av trycket. — Gift 1816 med
Fredrika Wilhelmina Hæffner. — Litt.:
P. D. A. Atterbom, ”Samlade
skrifter i obunden stil” (6: 2, 1869); E.
Lindström, ”Walter Scott och den
historiska romanen och novellen i
Sverige intill 1850” (1925). S. A—n
2. Zeipel, Edvard Hugo von,
astronom, f. 8 febr. 1873 i
österha-ninge skn, Stockholms län.
Föräldrar: sjökaptenen Gottfrid Julius
Alortin von Z. och Anna Maria
Jacobsson. Sonson till Z. 1. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1891
inskrevs Z. s. å. vid Stockholms
högskola och 1893 vid Uppsala univ., där
30 Svenska män och kvinnor VIII
han blev fil. lic. 1900 samt fil. dr
oeh docent i astronomi 1904. Han
utnämndes 1911 till observatör i
astronomi och erhöll 1920 personlig
professur i detta ämne vid Uppsala
univ., från vilken han avgick 1938.
Z. var ordf, i Sv. astronomiska
sällskapet 1926—35 och i Sv.
nationalkommittén för astronomi 1931—48.
Han är led. av Vet. akad. sedan 1915
och tillhör flera andra lärda
samfund i Sverige och utlandet. — Z. har
företagit ett flertal utländska
studie-och kongressresor. Han vistades
sålunda vid det ryska
centralobserva-toriet i Pulkova 1901—02 och i Paris
för studier i celest mekanik och
astro-fotografi 1904—06 samt deltog som
astronom-geodet vid den sv.
gradmät-ningsexpeditionen till Spetsbergen
somrarna 1898, 1901 och 1902. — Z.
har utgivit ett sextiotal
vetenskapliga skrifter, huvudsakligen av
teo-retisk-astronomiskt och
astrofysika-liskt innehåll. Redan tidigt fångades
hans intresse av trekropparsproble-
Hugo von Zeipel.
met och störningsteorin. Bland hans
hithörande arbeten må nämnas
”Ange-näherte Jupiterstörungen fiir die
Hecubagruppe” (1902), ”Recherches
sur les Solutions périodiques de la
troisième sorte dans le problème des
trois corps” (drsavh., 1904) och
”Recherches sur le mouvement des
peti-tes planètes” (1916—17). I detta
arbete gav Z. en dynamisk förklaring
till varför planeterna röra sig kring
solen åt samma håll i nästan
cirkulära banor och i nästan samma plan.
Sä småningom kom han in på
stellar-statistiska och
teoretisk-astrofysika-liska spörsmål, och han har i ett
flertal avh. bl. a. ingående behandlat
frågan om stjärnornas fördelning inom
stjärnhopar samt utarbetat en
elegant metod att bestämma
medelmassor för stjärnor inom dylika system
på grundval av den från gasteorien
kä.nda Maxwellska fördelningslagen,
t. ex. i arbetena ”Photometrische
Un-tersuchungen der Sterngruppe
Mes-sier 37” (1921) och ”Die Bestimmung
der Mässen der Sterne aus ihrer
Ver-teilung in den Sternhaufen” (1921).
Ur den Maxwellska lagens giltighet
inom stjärnhoparna följer, att dessas
ålder måste vara åtminstone 5
miljarder år. — Vid sina studier av
stjärnornas inre byggnad upptäckte Z. en
viktig lag för energiproduktionen
inom roterande stjärnor med stel
rotation; den har senare kommit att
bära hans namn. En följd av denna
lag är uppkomsten av
omblandnings-strömmar i stjärnornas inre. Bland
dessa teoretisk-astrofysikaliska
arbeten må nämnas ”The Radiative
Equi-librium of a Rotating System of
Ga-seous Masses” (1923) och ”Zum
Strahlungsgleichgewicht der Sterne”
(1924). Z. avböjde 1914 en kallelse
att vara prof, i astronomi vid det
tyska univ. i Prag. Han har erhållit
flera vetenskapliga belöningar, bl. a.
Morrisonpriset av New Yorks
Aca-demy of Sciences 1930. — Gift 1904
med Gerda Elvira Elowsson. Å. Wt
1. Zellbell, Ferdinand,
musiker, f. 1689 i Uppsala, f 6 juli 1765
i Stockholm. Föräldrar: bagaren och
rådmannen Ferdinand Z. och
Elisabeth Mårtensdotter Engman. -—■ Z.
blev medl. av hovkapellet 1715 och
tillhörde detta till sin död. Han blev
organist vid Storkyrkan 1717 och
vann allmän uppskattning som
organist och lärare. Han skrev ett
musik-teoretiskt verk, ”Temperatura
tono-rum” (1740), och utgav en koralbok
(omkr. 1749), som närmar sig den
galanta stilen och vann stort
inflytande. Rokokodrag och formell
klarhet uppvisa också en symfoni av Z.,
som likväl motiviskt är tämligen
anspråkslöst. -— Gift 1716 med Runa
Sophia Rudolphi. ■—■ Litt.: S. Walin,
”Beiträge zur Geschichte der
Schwe-dischen Sinfonik” (1941). R. E.
2. Zellbell, Ferdinand,
musiker, tonsättare, döpt 3 sept. 1719 i
Stockholm, f 21 april 1780 därstädes.
Son till Z. 1. •— Z. var elev till sin
fader (klaver), till J. H. Roman och
till den berömde tyske
barockmästaren G. Ph. Telemann i Hamburg
(komposition). Han tjänstgjorde en kort
tid som auskultant vid Tullsocieteten
samt var organist i Jakobs kyrka i
Stockholm. År 1750 fick han fullmakt
som hovkapellmästare med uppdrag
att tjänstgöra som konsertmästare.
På 1750-talet följde han P.
Alströ-mer till S:t Petersburg, där hans
fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
