Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åkerhielm, Samuel, d. y. - 3. Åkerhielm, Gustaf - 4. Åkerhielm, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerhielm
498
Åkerhielm
kompaniets fartyg. Med den ryske
ministern i Stockholm von Korff trädde
Å. i nära förbindelse och förmedlade
stora summor av ryska och engelska
pengar under riksdagen 1746—47 men
synes ej ha behållit något för egen
del. Å:s förhållande till Adolf Fredrik
försämrades genom att Å. 1747 i
tävlan med honom av akademiska
konsistoriet i Uppsala valdes till kansler
för univ., vilken befattning han dock
avsade sig till förmån för
tronföljaren. I maj 1747 anslöt sig Sverige till
det preussisk-franska systemet, vilket
betydde ett nederlag för Å:s
strävanden. Samtidigt satte hattarna i gång
en aktion mot honom.
Huvudangreppet baserades på hans uppträdande i
principalats- och bankofrågorna. I det
förra fallet gav hattpropagandan
uttolkningen, att Å:s strävan varit att
uppriva beslutet om Adolf Fredriks
val till tronföljare. Hattarna
lyckades också uppväcka tronfölj arparets
vrede mot Ä. och en särskild
deputation, d. v. s. i detta fall en politisk
domstol, hopkopplad med
kommissionen över Springer, tillsattes;av sekreta
utskottet i juli 1747. Å., som enligt
den honom nära stående engelske
ministern Guy Dickens’ utsago länge
stod ”som en klippa” mot angreppen,
sviktade till slut och umgicks med
planer att fly till England. I slutet av
aug. 1747 inlämnade han ansökan om
avsked från sina värdigheter, d. v. s.
riksråds- och
överstemarskalkämbetena. Efter upprörda förhandlingar,
under vilka Å. hade stöd hos präster
och bönder, beviljade ständerna
honom i början av dec. 1747 avsked utan
pension men frikände honom från
anklagelsen för landsförrädiska
stämp-lingar. I bitterheten över nederlaget
inlät sig Å. åter i förhandlingar med
von Korff och dennes efterträdare
Panin. Han mottog i april 1748 en
större summa ryska pengar och drevs
av sin hätskhet att i aug. s. å. tillråda
militära påtryckningar från rysk sida
på den sv. inrikespolitiken. Därefter
tycks Ä. alltmer ha lösgjort sig från
sina ryska förbindelser oeh fick t. o. m.
på förslag av sin forne bittre fiende
J. Browallius av riksdagen 1751—52
pension, räknad retroaktivt från
1747. Han levde i tillbakadragenhet
på sina egendomar Margretelund och
Dylta svavelbruk. Efter mössornas
seger 1765—66 erbjödo de honom att
återinträda i rådet, men Å. avböjde.
— Över Ä. har eftervärldens dom
fallit mycket olika. Ännu i mitten av
1800-talet ansågs han ha vant en
”svensk Cato”, men efter J.
Daniel-son-Kalmaris och H. Hjärnes
forskningar i arkiven i Moskva och
London kunde denna bild ej
upprätthållas. Ännu gå dock uppfattningarna
om i hur hög grad Ä. deltagit i rent
landsförrädiska stämplingar i sär,
beroende framför allt på vilket värde
man vill tillmäta de ryska
ministrarna v. Korffs och Panins uppgifter i
depescherna om uppmaningar från
honom till väpnat ingripande från
rysk sida och om sv.
försvarsanstalter. Med sin oräddhet och
hämndgirighet, verksamhetslust och klartänkthet
var Å. ”fruktansvärd” (F. A. v.
Fer-sen) för motståndarna. Hans brist på
smidighet och hans häftiga
temperament försvårade dock samarbetet med
andra och gjorde, att han ej kom att
bli partiledare i egentlig mening.
Rokokons livsstil var honom
främmande. Snarare kan man tala om en
puritansk livssyn hos honom. Han ivrade
mot lyxvarors införande i landet, och
han har själv vittnat om hur han
■—-överstemarskalken — gjorde en slät
figur som hovman. Ä. blev friherre
1731. — Gift 1712 med Anna
Christina Feif. — Litt.: B. Sallnäs, ”S. Å.
den yngre” (1947). T. H.
Gustaf Åkerhielm (3).
3. Åkerhielm, Gustaf Fredrik,
friherre, arméofficer, ämbetsman,
politiker, f. 10 febr. 1776 på Lindevad
i Allhelgona skn, östergötl. län, f 23
sept. 1853 på Ulvsunda i Bromma
förs., Stockholm. Föräldrar:
livdrabanten friherre Samuel Fredrik Å. och
Fredrika Lovisa Uggla. Sonsons son
till Å. 2. — Å. blev 1793 kornett, 1795
löjtnant och 1801 ryttmästare
vidLiv-husarreg., resp. Livgardet till häst.
Som skvadronschef deltog han under
finska kriget i striderna vid Helsinge
by oeh Lokalaks. Sedan han 1810
utnämnts till överstelöjtnant i armén
och följ, år erhållit överstes avsked,
ägnade han sig åt lanthushållning på
fädernegodset Margretelund. •— Å.
deltog i samtliga riksdagar från 1800
till sin död. Vid riksdagen i
Norrköping 1800 slöt han sig till Tolls
roja
listiska parti. Sedermera visade han
större självständighet och var bl. a.
som ordf, i konstitutionsutskottet
1817—18 en av upphovsmännen till
åtalet mot friherre Rudolf
Ceder-ström. Han var led. av hemliga
utskottet 1823 och riksgäldsfullmäktig
1823—31. — Åren 1818—23 var Å.
dir. för K. M:ts hovkapell och
spek-takler. Teatern, som 1818 måst
inställa sin verksamhet av brist på
medel, bragtes av Å. på fot igen och
genomgick nu en period av förnyelse.
Å. bröt med den ensidigt franska
smaken och införde såväl Shakespeare
som Weber. Han försökte sig även
själv som dramatisk förf, med
tragedierna ”Engelbrecht” (bearbetning
efter P. H. Ling, 1820) och
”Valdemar” (1824), varjämte han för
sceniskt bruk reviderade P. A. Granbergs
bearbetning av ”Hamlet” (1819) och
översatte Schillers ”Maria Stuart”
(1821). Särskilt ”Engelbrecht”
bibehöll sig länge på scenen. —■ Å. var
fullmäktig i Jernkontoret 1826—29,
ordf, i styr, över fängelser och
arbetsinrättningar i riket 1826—35 samt
generaltulldir. 1827—31. Genom
införande av cellsystem och särskiljande
av olika kategorier fångar tog han
första steget till en humaniserad
fångvård men undgick likväl icke
kritik inom oppositionspartiet för
slentrianmässig förvaltning. Sina idéer
på fångvårdens område har Å. nedlagt
i broschyren ”Några upplysningar
oeh betraktelser rörande fångvården i
Sverige” (1836). — Å. var led. av
statsrådet från 1831 men lämnade
denna post i maj 1840 efter
attackerna från oppositionen. År 1844 inköpte
han egendomen Ulvsunda, där han
tillbragte återstoden av sitt liv. •— Å.
var en mångsidig och talangfull man.
Hans hem var länge en samlingsplats
för huvudstadens litterära och
konstnärliga värld. — Å. blev led. av Mus.
akad. 1820 och av Lantbruksakad.
1827 samt serafimerriddare 1837. —
Gift 1) 1807 med friherrinnan Helena
Charlotta af Ugglas, j- 1828; 2) 1831
med Elisabet Sofia Anker. S. Sw.
4. Åkerhielm, Johan Gustaf
Nils Samuel, friherre, politiker, f. 24
juni 1833 i Stockholm, f 2 april 1900
därstädes. Son till Å. 3 i hans andra
gifte. — Å. blev student i Uppsala
1850, avlade kansliex. 1852 och ingick
s. å. i Civildep. som e. o. kanslist. Han
uppehöll sig 1854 vid franska
kavalleriskolan i Saumur, var
underlöjtnant vid Livreg: s dragonkår 1854—
57 och kvarstod i armén till 1867. På
den diplomatiska banan blev han
andre sekr. i Utrikesdep. 1857 och
efter tjänstgöring i S:t Petersburg
och Wien legationssekr. i Köpenhamn
1860. Sedan han till följd av
menings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
