Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thora däremot svag, eftergiven och svärmisk, med ett
rent, oskyldigt hjärta, en överspänd fantasi, var just en
kvinna sådan Axel drömt sig. Med den första kärlekens
förtroende slöt hon sig till honom.
Madame Stael säger någonstädes: »Modern kan
glömma sitt barn, barnet sin mor; men aldrig skall kvinnan
glömma sin första kärlek.» Så var det med Thora. Hon
tillhörde dem, som i sin första kärlek uttömma hela sin
själ, med alla dess ädlaste känslor. Det berodde på
föremålet, om de skulle slockna med en bedragen, eller bära
frukt under skydd av en trogen kärlek.
*
En vacker söndag i augusti finna vi familjerna Alm
och Grill åter samlade under lindarna på Rosenkullen.
De äldre, tillika med Knut och Cordula, sutto omkring ett
bord, fullt av frukt- och bärkorgar.
Thora halvlåg på den mjuka gräsmattan, och vid
hennes sida befann sig Axel.
Mitt emot dem, på en bänk, satt Nina och samtalade
med Emil Liljekrona.
»Thora, jag förtäres av längtan och svartsjuka. Jag
lider, jag är olycklig, emedan jag icke äger dig; icke kan
säga till mig själv; nu är hon min, ensamt och allenast min.
När, o när skall den dagen komma?» viskade Axel.
»Är jag icke din av hela min själ? Finnes det väl
någon vrå i mitt hjärta, som icke uteslutande tillhör dig?»
frågade Thora och såg på honom med en ren och öppen
blick.
»Thora, din kärlek är icke lika varm som min, du fattar
icke min längtan. Man kan ’älska mycket högre än du, ty
det gör jag.»
»Gud vet, ibland förefaller det mig likväl som vore din
kärlek blott mera självisk. Givs det väl något du av mig
kan begära, som jag icke genast skulle uppfylla, såvida
det står i min makt?»
En blixt ljungade i Axels ögon, men när han mötte
hennes tillitsfulla ögon, drog ett moln över pannan och han
sänkte blicken. Orden dogo på hans läppar. Det var
ett ögonblick,, då hans bättre känsla ropade: »håll»! Efter
en stunds stillatigande återtog Axel något lugnare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/smspassio/0022.html
