Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Får jag icke följa med på kapten Kroks bröllop om
onsdag?» inföll Thora med häftighet.
»Jo, om du blir bättre, min ängel», menade tanten.
»Och för att bliva det, måste du vara lugn; ty att
febern är starkare härrör av din oroliga sinnesstämning»,
tillade doktorn.
»Huru vill du att jag skall vara lugn, då jag icke får,
... får... är frisk?» slöt Thora, något brydd
»Nina och Cordula avreste i dag till Vaxholm, och vi
skola hoppas att du blir bättre till onsdagen», sade fru
Alm tröstande och smekte Thora.
Den oro, Thora visade vid tanken att icke bliva snart
frisk, kom dels därav, att hon icke under sin sjukdom
fått se Axel, och dels emedan de alla, Axel inberäknad,
voro bjudna till en släkting, kapten Krok i Vaxholm, att
övervara hans bröllop. Med förtjusning hade Thora
emotsett resan och sammanvaron där med Axel; men nu kom
sjukdomen och ställde sig som ett gäckande hinder
emellan henne och den väntade glädjen.
När Henrik, åtföljd av majorskan, lämnat Thora, utbrast
hon i en häftig gråt, viskande:
»Det är snart en hel vecka, som jag icke sett Axel! O
Gud, låt mig dö hellre än leva skild från honom.»
»Gråt icke, mamsell Thora», viskade Lotta, majorskans
kammarpiga, vilken obemärkt kommit in. »Jag har något
som skall lugna henne.» Hon framtog en liten biljett ur
fickan.
Thora skrek till av glädje och ryckte den åt sig.
»Visa det icke för majorskan», varnade Lotta och gick
sin väg.
Brevet var från Axel och uppfyllt av saknad och
kärlek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
