Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själssjukdom fortfor; du känner dem, då jag däremot icke
har något minne av denna tid. Icke heller hehöver jag
för dig orda om Henriks outtröttliga omsorger, dem jag
alltid skall bevara i tacksamt hjärta och aldrig glömma,
att det är Henrik och ensamt honom, jag har att tacka för
den lyckan, att i denna stund icke vara en stackars fåne.
Hela mitt liv skulle icke räcka till att betala den skul’d,
vari jag står till honom; och likväl... men lämmom detta.
Vi komma dit längre fram. Tants långa sjukdom,
grevens förtvivlan och Cordulas obegripliga försvinnande har
du bättre reda på än jag. Du måste dock lova att med
tålamod avhöra mig, ehuru jag kommer att upprepa
saker, som du känner, men det är nödvändigt, i fall jag skall
kunna uppfatta en fullständig bild av mitt öde. Som du
erinrar dig, lyckades det Henrik att småningom väcka min
själ ur den dvala, varuti jag försjunkit. Dessa ögonblick
av ljus och förnuft framstå ännu dunkelt för mitt minne,
utan att jag förmår reda va’d som därunder sysselsatte
mina tankar. Den dag, då jag riktigt vaknade till fullt
medvetande av mig själv, kommer jag ganska väl ihåg.
Tant, du och jag åkte till badinrättningen, solen sken klar,
och luften kändes mild; det var vår. Jag påminner mig,
att det kärliga vädret gjorde ett ganska behagligt
intryck på mig och att jag kände mig lycklig. Någon
hågkomst av vad som tilldragit sig före min sinnessjukdom
eller arten av densamma hade jag icke. Allt som
föregått den var försvunnet ur mitt minne Det föreföll mig
endast som jag länge varit sjuk. Efter badet gick jag,
stödd vid din arm, fram till vagnen; tant kom efter. Då
vi kommo till densamma stod en herre med handen på
dörrvredet och väntade på oss. En besynnerlig känsla
genomilade mig, när jag såg den »smärta, vackra figuren;
ansiktet var bortvänt. Det inslumrade minnet vaknade
inom mig, mitt hjärta slog våldsamt. I detsamma vände
han sig till oss. Anblicken utav dessa oförgätliga drag
upplyste som en blixt min själ. Jag släppte din arm och
störtade emot honom, utropande: »Axel!»
Tant berättade mig efteråt, att då jag vacklade, han
emottog och bar mig i vagnen, varefter han hjälpte upp
tant och dig samt tog, oaktat alla invändningar, även själv
plats i densamma. Hemkomna bar han mig upp och stan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
