Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå något så orimligt, som dessa anspråk på
försakelser, vilka mannen gjort till en lag emot oss. Jag skall
aldrig gifta mig, om jag med detsamma måste inskränka
mig till att vara min mans första ’tjänarinna för livstiden;
ty något annat är hustrun icke, såsom det nu är ställt.
Just emedan Henrik i allt delar dina åsikter eller, rättare,
dina utgå ifrån hans, inser jag omöjligheten av en
förening oss emellan. Han ger mig sitt hjärta, men fordrar
av mig hela mitt liv, dömt till slaveri under hans
önskningar och vilja. För ett dylikt offer fordras en kärlek,
stark och blind såsom min till Axel. Henriks allvarliga
och orubbliga övertygelse om naturlagarnas oavvikliga
stränghet emot kvinnan skulle komma i en uppenbar strid
med min efter frihet törstande själ. Jag avskyr tvånget;
han anser det såsom vår räddning; vårt liv bleve en lång
och smärtsam strid, som skulle framkalla bittra lidanden.
Jag hade önskat att Henrik själv insett detta och besparat
mig att säga honom det.
»Emellertid har jag lovat min far och tant att, enligt
deras önskan, valja mig en man, och valet måste nu falla
på antingen stallmästaren eller Emil.
»Den förre är en av dessa vanliga människor, om vilka
man kan säga att de gå tretton på dussinet. En
vardags-själ, oförmögen både till att älska och lida, har han blott
en önskan, att genom ett rikt gifte kunna tillfredsställa sin
fåfänga och sina önskningar. Jag är ett gott parti — se
där varför han friar till mig.»
»Men du vill väl icke välja den människan?» utropade
Nina.
»Nej, ty om jag gjorde det, skulle han om några år
döma mig till fattigdomens slaveri. Återstår således Emil.
Han är konstnär. Han älskar det sköna, och han tycker
att jag är vacker. Till karaktären svag, ombytlig och
berövad all fasthet, är hans kärlek häftig, blott så länge
den möter motstånd, men svalnar när den blir
tillfredsställd. Exalterad och fantastisk, är o hans lidanden och
fröjder ögonblickets barn. Han är ända till narraktighet
svag för bifall och glömmer allt för lyckan av yttre
utmärkelse, se där har du Emils inre troget och sant
skildrat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
