Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fru Liljekrona förunnar mig icke lyckan att för en
timme få vara er ka vad jer.»
»Icke i dag, i morgon på ’balen», och Thora avlägsnade
sig med snabba steg.
Kort därpå stod Thora utanför sin port. Lätt som en ande
smög hon sig uppför trapporna och in i ateljén, där hon
fann sin man stående framför hennes porträtt. Sakta lade
Thora handen på hans axel. Emil vände emot henne sitt
bleka, vanställda ansikte.
»Vad vill du? Är din mening att förfölja och håna mig
för att ända in i min ensamhet fira de triumfer, du
skördat på min bekostnad?» frågade Emil med bittert löje.
»Jag kom för att såsom vän dela...»
»Min glädje», inföll Emil hånskrattande. »Ah! Jag
fattar fullkomligt ditt ädla deltagande. Du sade ju att
denna tavla var mitt mästerstycke?» Emil pekade på
Thoras porträtt.
»Detsamma upprepar jag ännu. Säkert hade
allmänheten gjort din talang rättvisa, i fall du satt den på
expositionen.»
»Vill du veta vad man då skulle sagt? Man hade
funnit det naturligt, att jag lyckades, då dessa sköna drag
äro dina. Jag vill icke erhålla några smulor av ditt
överflöd. Jag vill icke hava en kvinna, och allra minst en
sådan kvinna som du, att tacka för något, och därför gör
jag så här med mitt mästerstycke», skrek Emil och slog
i detsamma sin knutna hand med sådan våldsamhet i
tavlan, att väven söndersprängdes.
%Emil, vad gör du?» utropade Thora, i det hon kastade
sig emellan honom och tavlan.
»Jag gbr slut på denna förhatliga bild och på den
förtrollning, som ännu i dag höll mig fängslad vid dig. O,
det är mera än en man kan bära, att bliva så kränkt och
skymfad för en äregirig hustrus skull. Denna eländiga
hop, som blint beundrar dig och hänryckes utav dina
lump-11a tavlor, vet icke, att jag är gift med en kvinna, som,
sedan hon skilt tvenne makar åt, varit vansinnig av
kärlek till en gift man.»
Ett utrop av gränslös smärta undföll* Thora, och hon
störtade ur rummet. Emil hade träffat def alltid blödande
såret i hennes hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
