Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort, och tro mig: på spillrorna av ett äktenskapsbrott
bygges ingen människas lycka.»
»Herr doktor, skall väl jag behöva lära er, att naturen
och kärleken icke veta av några konventionella fördomar»,
svarade Axel med ett föraktligt leende.
»Huru tror ni, att Thoras tant, ifall hon varit här i
afton, skulle hava tagit emot er?»
»Såsom en gäst i Thoras hus.»
»Besinna, herr överste, vad ni ämnar göra; ty med mitt
liv skall jag försvara - Thoras heder.»
Blodet rusade Axel åt huvudet, ådrorna svällde i hans
panna, och varje muskel i ansiktet förrådde en inre storm.
Han tog ett steg emot Henrik, sägande med dämpad röst:
»Ställ er icke emellan Thora och mig, ty då är edert
liv förspillt. För fem år sedan svor jag, att hon skulle
bliva min, och icke ett enda ögonblick under loppet av
denna tid har jag avstått från min föresats. Nu skulle
ingen makt i världen kunna rycka henne ifrån mig, om
jag ock, till hennes ägande, måste gå över en rad av lik.
Jag vill, och hon skall tillhöra mig.»
»Icke så länge jag lever», svarade Henrik med
flammande ögon.
»Ni älskar Thora, doktor; men hon älskar mig. Mitt
spel är redan vunnet, innan jag börjar det; ni kan aldrig
vinna ert.» Axel sade detta med köld och lämnade Henrik.
En stund därefter bröt sällskapet upp.
»Du står icke att övertala till olydnad emot doktorn?»
frågade överstinnan.
»Visa att doktorn har orätt, då han påstår att fru
Liljekrona är sjuk», inföll Axel och fäste på blomman i skärpet
en talande blick.
»Jag är säker på, att Thora ger mig rätt», sade Henrik.
»Jag måste väl bliva hemma, för att icke utsätta mig,
att, när jag blir sjuk, få ligga utan Henriks hjälp»,
svarade Thora med något osäker röst. Ännu satt blomman
kvar.
»Ni är grym», sade Axel, sedan överstinnan tagit
avsked och han stod Tärdig att bocka sig.
»Mig eller Henrik», viskade han med upprörd stämma
och en blick på rosen i skärpet.
Thora såg på honom och fällde blomman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
