Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, du lättskrämda barn!» sade Axel med mild röst
och drog henne ömt ned på soffan bredvid sig. »Vore jag
lika misstrogen emot ditt hjärta, som du är det emot mitt,
så skulle jag med fulla skäl kunna betvivla din
trofasthet. Man tänker icke på andra människors omdöme och
uppoffrar sig licke iför tomma, intetsägande fördomar, då
man älskar. Hela den övriga världen är då försvunnen;
det finnes blott en enda varelse till, och denna allena
utgör helax vår värld. Så, Thora, älskar jag. Vad frågar jag
väl efter äran utan dig; och vad betyder också själva
vanäran med dig? Huru kan du väl vilja sätta vår framtid
på ett så osäkert tärningskast som nycken hos en
exalterad och fåfäng tok, vars intresse det nu blivit, att du vill
blottställa vår kärlek och återförening för en osäker
ut-gång?»
Thora lyssnade tigande till dessa farliga ord, vilka
smekte hennes öron såsom en tjusande musik. Då Axel
tystnade, drog hon en djup suck. Thora kände sig åter
indragen i passionens virvel samt behärskad av hans
sofismer ; men ännu manade pliktens röst till motstånd, ehuru
den bö.rjade ljuda mattare. Thora yttrade därför med
bedjande ton: ’
»Var ädelmodig, Axel; begagna icke denna farliga makt
du äger över mitt svaga hjärta till att förmå mig att, emot
alla bättre känslor handla falskt och uselt. Låt mig ärligt
säga Emil, att jag icke kan leva utan dig, att han och
jag måste skiljas. Det blir då en vänlig
överenskommelse, och vår skilsmässa kan äga rum utan all skandal.
Endast på det villkoret vågar jag med hopp emotse
framtiden.»
»Bed mig icke om ett offer, som vore vanvettigt! Vad
vill jag egentligen, som är så farligt? Blott påskynda det
ögonblick, dä du skall bliva min maka? Blott det, att du
älskar mig framför allt annat! När du sedan en gång bär
mitt namn, måste varje tadel tystna. Nu är det jag,
Thora, som tigger om förbarmande», tillade Axel.
»Jag kan icke bliva en bedragerska», svarade Thora
och grät.
»Gör mig icke vansinnig, Thora, med din
hafsstarrig-het. Jag vore färdig att döda oss båda, förrän jag
avvaktar hans återkomst», utropade Axel och steg upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
