Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktlöst; flickan var och förblev borta. Äntligen, efter ett
års förlopp, föll domen över Amalia. Hon dömdes att
mista livet och hennes barn, såsom oäkta, förlustigt all
arvsrätt efter Heyse...» Generalen höll upp, och en tystnad
inträdde.
’»Dagen därpå», återtog generalen, »hade både Amalia
och hennes barn försvunnit ur fängelset, utan att jag eller
någon annan visste vart. Vem som hade förhjälpt henne
på flykten skulle jag först tjugu år därefter bliva
underrättad om.
»Åren gingo därefter för mig, utan andria avbrott än dem
utnämningar och utmärkelser skänkte mig, utan att jag
förmådde glömma den olyckliga Amalia, som kastats ut i
världen för att gå en oviss och kanske olycklig framtid
till mötes.
»Alla mina ömmare känslor koncentrerade sig ii en
gränslös ömhet för min upptagna dotter. Fyra år efter
Amalias flykt dog min svåger. Leona gjorde kort därpå
en oförmodad och för mig oförklarlig resa till Sverige.
Hennes son, Axel, en livlig, vacker och lovande gosse, tog
jag under moderns frånvaro i mitt hus. Den förkärlek, jag
alltid hade hyst för: honom, fick nu en bestämd riktning,
och jag önskade i framtiden en förening emellan honom
och Laura, Amalias dotter. För andra gången ville jag
leda händelsernas gång och bestämma över andras öden;
men även därför skulle jag straffas. Jag tyckte mig då, på
ett ganska fullkomligt sätt, hava gottgjort orättvisan emot
Amalias och Heyses dotter, ty hon kom därigenom i
besittning av faderns namn och förmögenhet. Axels barnalynne
och karaktär hade jag, tyvärr, alltför litet tid att studera,
emedan min tjänst som militärisk befälhavare lämnade
mig få ögonblick övriga för familjelivet.
Några månader efter Leonas bortresa insjuknade Axel i
en häftig feber; underrättelsen härom förmådde modern
att genast återvända, emedan hon i hela världen aldrig
älskat någon utom sig själv och sitt barn. Tiden förflöt,
barnen växte upp till manbarhet, och jag såg med
tillfredsställelse emellan dem utveckla sig ett ömsesidigt tycke,
isom lovade att gynna mina planer. Hos Laura, med sitt
Ivarma hjärta, blev denna böjelse en genom hela livet
gående passion ; men var det väl redan då hos Axel en roll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
