Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Utan att förlora ett ögonblick tog jag genast en vagn
och for åtföljd av min betjänt, till Axel. Gotthard sade,
att han redan för en timme sedan ridit till Djurgården.
Jag befallde honom att han skulle följa med och visa mig
vägen till fru Liljekronas sommarställe. Ankomna till
allén, sågo vi ljus i paviljongen, och dit styrde jag mina
steg; i detsamma ljöd ett skott och så ett!
»Jag lät spränga dörren och inträdde i paviljongen i
samma ögonblick Axel, genomborrad av Liljekronas kula,
sjönk till marken.» Generalen tystnade; Thora gömde
ansiktet i sina händer.
»Den första rediga tanke», återtog generalen, »som
uppstod i min själ, sedan jag till Cordula utropat: ’Olyckliga,
han är din bror!’ var, att om möjligt rädda ert liv och att
skaffa Emil undan det straff, som väntade honom.
Medan den ena betjänten sprang efter en läkare och den
andra gick att uppväcka edra anhöriga, lyckades jag få
Emil i min vagn och bad honom fara hem till mig,
emedan ingen där skulle söka min systersons mördare. Dagen
därpå var han ombord på Svithiod och på väg till Liibeck.
Sedan Axel var begraven och ni utan fara, tog jag
Cordula med mig och återvände till mitt fädernesland, där
Liljekrona Väntade mig. Han kvarstannade i Miinchen
och försörjde sig under sina rediga perioder med
porträttmålning; men han var långa tider oredig-ocij^svårmodig,
Fem år hava sålunda iförflutit...» f
»Och Emil, var är han nu?» frågade Thora med en lätt
rysning.
»Det är hans önskan på dödssängen, som än en gång
kunnat förmå mig återvända till Sverige. Jag bringar er
hans sista hälsning...»
»Död?» utropade Thora med en nästan hemsk ton.
»Ja, död av samvetskval och sinnessjuka, ett offer för
sin dåraktiga ärelystnad», svarade generalen dystert.
»Hans sista begäran till? mig var, att jag skulle framföra
hans bön om förlåtelse till er samt överbringa er detta brev
ogh denna ring. ’Säg henne’, sade han, ’att jag dör med
hjärtat fullt av kärlek och ånger samt med mina läppar
tryckta emot denna ring, som förenade våra öden/ Ack,
han hade mycket felat, men också mycket lidit!»
Smältande i tårar, tog Thora ringen och förde den till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
