Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade igenkänt Jannes förhatliga stamma.
Ehuru jag alldeles icke egde någon ärelystnad
såsom ukonstnärretade dock hans ord min barnsliga
fåfänga, och utan att afvakta min fars tillsägelse, störtade
jag mig på hufvudet, hjulade, gick på händerna och Gud
vet hvad jag icke gjorde.
Jag gick på af alla krafter för att förbluffa Janne
med min skicklighet.
Sedan sista sammandrabbningen hade jag ett djupt
agg till honom. Jag hvarken hörde eller såg. Jag
tänkte icke mera på fars piska; jag gaf icke akt på
hans ord; jag utförde den ena produktionen efter den
andra, häsjande och flåsande af ansträngning, till dess
jag genomgått hela listan. Man applåderade mig, och
jag skulle sätta kronan på verket genom det sista och
svåraste af mina konststycken, då just i detta ögonblick
ett föremål slungades i ansigtet på mig, hvaraf jag
erhöll ett så våldsamt slag, att jag högt skrikande
tumlade baklänges, med blodet rinnande från mun och näsa.
Min far tog upp mig och bar mig ut från platsen för
mina triumfer.
Jag skrek som en gast, fullt öfvertygad att min
sista stund var kommen.
Bland åskådarne var ett fasligt-allarm. Man svor,
man grälade, man skrek, och midt i detta tumult hördes
länsmannens dundrande stämma.
Jannes och svarta Stinas namn nämdes under
hotelser af de uppretade bönderna. Detta uppfångade jag
trots mina smärtor.
Far hade, så fort han öfverlemnat mig i mors vård,
begifvit sig tillbaka in i ladan för att taga noga reda
på, hvem som kastat stenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
