Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul, tystnade jag tvärt och lindade mina armar om
Tonia, som var hela fyra åren äldre än jag.
— De ha slagits om pengarne och det med knif,
yttrade Tonia slutligen. — Hu> så hemskt, Conny! En
af dem är död. Hvad jag fryser! . . . Om det vore far!
. . Så ondt det gör i bröstet.. . men det är kanske din
far . . . jag är så rädd, Conny.
— Och jag med, stammade jag, och vi började båda
gråta.
Den korta vårnatten aflöstes af daggryningen. Allt
fortfor att vara så tyst, så graflikt omkring oss;
kvarken Paul eller mor kom åter, och icke heller infann sig
någon annan lefvande varelse.
Yi sutto hopkrupna på vår halmbädd, och ingen
af oss vågade lemna den för att tillsluta dörren. Den
kalla vårluften hade kylt ut stugan och förstelnat
våra lemmar; men vi förblefvo ändå orörliga.
Högt stod solen på himlen, då tunga och
långsamma steg nalkades. De stannade ett ögonblick på
förstu-gubron, och derefter inträdde den trötta vandrerskan.
Det var min mor och ändå ej hon. Hennes blick var
så underlig, och hela hennes utseende så förändradt, att
hon skrämde mig.
Hon tillslöt dörren efter sig och gick derpå, utan
att kasta ögonen på oss, fram till spiseln, mumlande för
sig sjelf:
— En mördares hustru! En mördare, en mördare !
Hvarken Tonia eller jag hade mod att tilltala
henne. Hon stirrade så besynnerligt framför sig. Några
minuter förflöto så, då dörren åter öppnades, och fru
Wrikter inträdde, åtföljd af Paul,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
