Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner så vänligt, och det är ett godt tecken; men nuskali
du höra på ett klokt ord af mig, du lille lergök; och
det är, att vi göra häst i att lernna sorgen q var i
denna backe. Det som varit, tänka vi ej mera på. Det har
nu en gång händt och kan icke ändras. Hvad båtar då
att sörja?
Paul började gräfva en grop, så stor som en
tvärhand, och lade ned nyckeln till vår stuga i den
hvarefter han åter fylde igen den, och det så omsorgsfullt, att
man ej kunde upptäcka, att den blifvit gräfd. När
detta var gjordt, sade lian med en egendomlig blandning af
skämt och allvar:
— Ligg der du i ro, och med dig allt ledsamt, som
timat. Icke blir døt i brådkastet, du kommer att lemna
din graf, du nyckel till våra föräldrars sorgliga bostad.
Yi hvilade derefter en stund och fortsatte sedan vår
vandring. Paul gnolade på en visa, och jag sladdrade,
som barn bruka göra, då de äro vid friskt mod.
Mot aftonen kommo vi till en gästgifvargård, der
vi skulle taga nattherberge. Utanför hållstugan
stodo några sysslolösa bönder språk ande. Då de fingo
sigte på oss, som skulle passera förbi dem, drogo de sig
åt sidan, ocli en af dem yttrade:
—* Der ha vi positiv-Fredriks Pålle. Hvart skall
pojken taga vägen? De tåla väl ej vid att se
mördar-byket der borta i Skärparby, derför ha de kört af med
ungarne.
Paul låtsade ej böra, livad den långe bonden sade,
utan aftog mössan, då han gick om honom, sägande:
— God qväll, Anders.
Jag hade blickat upp till Paul och märkt, att han
var bleke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
