Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den. Vi ha ingenting, det är sant! Låt oss derfor
bevara vårt glada lynne och våra skuldfria hjertan. “Bort
allt, livad oro gör, “ sjöng Paul och slog i ett glas ö] åt
mig.
Derefter talade han om allt vackert, som jag skulle
få se, och huru roligt vi skulle få, till dess jag fann för
godt att gripa verket an och smaka på maten.
När jag en gång var i farten dermed, gick det som
af sig sjelft att förtära gästgifverskans anrättningar.
Min försvunna aptit återkom och med den min flydda
munterhet. Barnets sorger äro merendels strömoln,
hvil-ka fly lika hastigt, som de uppkomma.
När vi slutat vår måltid, var intrycket af
gästgifverskans ord försvunnet, och jag somnade och drömde
om stora städer och granna byggnader.
Tidigt på morgonen väckte Paul mig, och innan
man ännu var i rörelse på gästgifvargården, lemnade vi
den.
Tvenne dagar derefter inmarscherade vi i Upsala.
Det var den första stad, jag såg.
Jag gapade helt förbluffad på de stora husen, jag
stannade alldeles slagen af häpnad vid butikfönstren, jag
gallskrek af förtjusning vid åsynen af kyrkan, och
sålunda fäste jag ovilkorligen uppmärksamheten vid oss.
Några gatpojkar, som gingo förbi, ropade åt Pålle:
— Nej, se sångarn Pålle. Hvar har du gjort af
pappa din? Jag tror, han gått och rakat sig.
Dessa mer eller mindre uppbyggliga lielsningar
halkade förbi mina öron, så upptagen var jag af allt det
förunderliga, jag såg.
Paul påskyndade likväl sin gång oaktadt mitt
motstånd och vek tvärt af från stora gatan in på en min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
