- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
50

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja; och detta gör, att jag icke mera vill veta
af, att han går dit, utan han skall till “frun“ här
bredvid. Der betalas tolf skilling i veckan, och lian får då
én ordentlig lärdom utan stryk.

Paul svarade ingenting, utan kom fram till sängen.
Han böjde sig ned öfver mig och kysste sakta min panna.

Dagen derpå blef jag införd i “fruns “ skola och det
af jungfru Lova sjelf, som nu tog hand om min
undervisning.

Jag måste nu läsa mina lexor högt för Lova, och
det blef icke mera någon möjlighet för mig att vara lat.
Jag fann det också rådligast att afsvärja lätjan och
vinnlägga mig om att vara flitig. Det gick äfven rätt bra.
Jag fick godt beröm om mig af lärarinnan; men
kamraterna kunde icke fördraga mig. Vid alla lofstunder
öf-verhöljde de mig med öknamn. Jag kallades
gatsånga-rens bror, positiv-Pålles lille pys, rännstenssliekare med
mera. Voro vi samlade på gården under loftimmarne, så
hette det: “Akta dig för den der; far hans var en
mördare, bror hans ar en dagdrifvare.“ Eller ock: “Se på
lapparne på hans tröja: dem har Pålle sytt dit; bakom

o

dem tittar tiggarungen fram. Åh, hör ni, en töcken der en, j
hvars far har hängt sig, han ska‘ med tiden bli
galg-mat.“

I början klagade jag för “frun“, och de, som
oqvä-dat mig, blefvo stralfade; men dagen derpå voro.de
endast mycket värre. Slutligen retade de mig så, att min
vrede segrade Öfver min naturliga feghet, och jag
började trumfa om sällskapet. Efter den dagen blef det ett
litet stillestånd. De hade fått respekt för mina ovanligt
starka knytnäfvar.

Vinter och sommar hade flyktat. Vi voro åter vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free