Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Stackars barn, mumlade ban och klappade mig
på lmfvudet, — du bar fått ett sorgligt arf!
Han sade några kraftiga ord till mina angripare
och lofvade dem dugtigt med stryk, om de vågade gifva
mig något öknamn eller förgripa sig på min person.
Straffpredikan slöts med dessa ord till den lilla skaran:
— Se så, gån nu hem!
De små plågoandarne läto icke säga sig detta två
gånger, utan sprungo allt hvad de förmådde, så att
dammet rök om dem. När de voro sin kos, vände han sig
till mig.
— Hvar bor du9 frågade han.
— Här bred vä h x jungfru Lova i det lilla
ljus-röda huset, blef mitt svar.
— Hvad heter du?
— Conny Fredriksson.
— Godt. Gå nu beskedligt hem till jungfru Lova;
vi råkas väl ännu en gång, tillade han och räckte mig
ett silfvermynt.
Jag aftog mössan och passerade förbi min
beskyddare och hans kamrat. I det samma hörde jag den
senare yttra:
— Det märks mer än väl, att du ännu är pojke
och nyligen blifvit officer, eljest skulle du akta
uniformen bättre än att, klädd i den, uppträda såsom
försvarare för korrektionistafföda. Tycker du, att det anstår
grefve Sten Mauritz Strålkrans att hålla straffpredikan
för en skara tiggarungar?
— Tyst och prata ej dumheter, inföll grefven
skrattande. — Jag har försvarat oskulden, och det hedrar väl
uniformen, skulle jag tro, liksom det hedrar dig, baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
