Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är alldeles icke något gyckel, utan allvar.
— Du tänker väl icke låta pojken behålla
pen-garne?
— Jo, vid min ära. De äro hans tillhörighet. Han
har vunnit dem, och jag eger ej någon rätt att beröfva
honom hans tillhörighet. Egde jag den äfven, så vill
jag icke hafva en enda gulden deraf. Jag har spelat
bort största delen af min förmögenhet, men det oaktadt
vill jag ej hafva den åter, om jag måste erhålla den på
spel, och nu god natt. Du har lärt mig spelets
fördömelse; slumpen har tillåtit mig att förvandla denna
fördömelse till en välsignelse. Jag vill minnas lexan. Lef
väl, våra vägar skiljas nu.
— Ett ord, innan du går! utbrast Lodstein häftigt
och fattade Strålkrans i armen. — Hvilken glädje kan
det göra dig att kasta detta guld åt ett par
kringstrykande, tyska tiggarungar ? Grif dem några hundra gulden
och låt oss dela vinsten. Vi hafva båda gjort olyckliga
affärer. Hvad jag vunnit af dig, är borta, så äfven med
mina öfriga pengar. ’Vi veta icke, någon af oss, huru
vi skola få medel att återvända hem. Låtom oss
begagna denna vinst till att resa härifrån. Låt . . .
— Tyst och uttala ej flere ord, som förnedra dig!
utropade Strålkrans med vrede. — Ehuru du gjort mig
till spelare, skall du icke lyckas * förvandla mig till
skurk.
Strålkrans aflägsnade sig från Lodstein, förande mig
med sig.
En ed, en hotelse, som jag icke uppfattade,
frammumlades helt doft af den senare; men ljudet af båda
öfverröstades af en svärm herrar, som nalkades.
Vi gingo tysta och med raska steg till vår ailägsna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
