Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pojke till yngling. Jag har alldeles icke glömt de slag,
länsmannen gaf mig för din skull, och detta skall du få
betala.u
Då jag efter måltiden åter befann mig ensam på
mitt rum, öfvertänkte jag detta sällsamma möte.
Jag genomgick i minnet de förföljelser, jag af
kamraterna utstått under min skolgång i Stockholm, och jag
frågade mig sjelf, om jag vore sinnad att nu såsom
äldre fördraga något dylikt. Svaret blef nej. Jag hade
haft för mycket beröm i skolan för att icke inse, det
arbete och kunskaper böra ega förmåga att aftvå den
ärf-da vanäran.
Sammanvaron med Paul hade stärkt min
tillgifven-hetskänsla, stillat min längtan och spridt tillfredsställelse
i min själ. Den tungsinthet, som hvilat öfver mitt inre,
var bortblåst. Pauls målningar af min framtid hade väckt
mitt sjelfmedvetande och min energi. Jag kände, ehuru
ung, att jag icke genom några svårigheter eller
motgångar borde låta afhålla mig ifrån att fortgå på
kunskapens bana för att uppnå det mål, hvartill jag beslutat
komma.
Hvilka således följderna än blef ve af mitt
sammanträffande med Janne, var mitt beslut fattadt, att jag
icke af dem skulle låta nedslå mitt mod.
Mötet med min barndomsfiende väckte således den
ditintills slumrande motståndskraften i min själ och
lärde mig inse, att hvarje försök att undfly de
förödmjukelser, min härkomst framkallade, endast skulle hafva till
följd att förstora dem.
Det enda sätt, jag egde för att gå segrande ur
striden mot fördomarne, var att stå upprätt och aldrig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
