Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En för tjufnad rättvist eller orättvist misstänkt,
blef mitt svar, hvilket jag gaf med fullkomligt lugn,
ehuru livarje droppe blod sjöd af vrede.
— Nej, han är en tjuf, och vet du, hvad hederliga
menniskor göra med en skurk, då han kommer in ibland
dem?
— De köra ut honom, sade jag, ännu bibehållande
min köld.
— Godt, du har nu visat oss, hvad vi böra göra
med dig.
Ahlgren hade icke val fått dessa ord öfver sina
läppar, förr än han af mig erhöll ett kraftigt slag midt i
ansigtet, och det så eftertryckligt, att han uppgaf ett
ursinnigt skrik. Ögonblickligen var hela klassen i
hand-gemäng. Man hade genast delat sig i två partier, ett
för och ett emot mig.
Ahlgren och jag slogos, såsom vildsinta pojkar
bruka slås.
Han var betydligt starkare än jag, men jag egde
derernot en ovanlig vighet. Bänkar, bord och böcker
begagnades till anfalls- och försvarsvapen. Det var ett
stormande uppträde och ett förfärligt tumult. Striden
fortgick, utan att segern lutade åt något håll; man gaf
och erhöll blå ögon, tillplattade näsor och uppsvälda
läppar. Osäkert är, huru striden slutat, om ieke rektorn
helt plötsligt uppträdt och stått midt ibland oss. Vid
hans åsyn rusade de flesta på dörren för att komma
undan allt tilltal.
Ett kort förhör hölls om orsaken till bataljen, och
hvem som börjat den.
Jag erkände genast, att jag utdelat första slaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
