Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första ungdomen är entusiasmens ålder. Vi äro
då lätta att hänföra.
Det var också naturligt, att mina ord skulle slå an
på mina kamraters oförderfvade hjertan. Ahlgren, min
angripare, var den förste som ropade att Fredriksson var
en bra pojke, hvari de andra enhälligt instämde.
Sålunda hade jag mött och besegrat det första
angreppet mot min heder.
Jag ansåg mig också nu för alltid hafva gjort ett
slut på dessa anfall; men jag misstog mig. Ehuru mina
klasskamrater höllo samman och försvarade mig, biet jag
likväl ständigt utsatt för förolämpningar och sting af
dem, som hörde till samma afdelning som Lodstein.
Oak-tadt denne senare två gånger af mig blef ordentligt
kringldappad, kunde han icke låta bli att, då han fick
se mig, slunga några förnärmande ord mot mig.
Den återstående gymnasiitiden utgjorde också en
fortsatt kedja af dagliga anfall från Lodsteins sida.
Deremellan såg jag mer än väl, att man äfven i
staden i allmänhet icke var särdeles väl stämd mot mig.
Jag bjöds aldrig mer af kamraternas föräldrar till deras
hem, såsom fallet varit förut.
Professorskan hade äfven blifvit mera afmätt, men
detta verkade endast, att hennes man visade sig ännu
vänligare, än han förut ansett nödigt.
Jag kände mig djupt sårad af all denna ovilja,
men jag fördubblade rain flit och behöll derigenorn mina
lärares bevågenhet.
Under denna tid träffades icke Paul och jag. Han
hade skrifvit, att han icke ville komma till Lund,
eftersom Janne tjenade der, utan han föreslog, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
