Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mast i ungdomen, då hvarken erfarenhet eller
omständigheter hafva lärt oss att stämma ned tonen.
Jag var ganska egenkär. Jag var stolt öfver mig
sjelf oeh det sätt, hvarpå jag gjort mina skolstudier;
men just derfor att min sjelfkänsla var fullt utbildad,
led jag så mycket mera af till och med en skugga af
förödmjukelse. Det föraföll mig bittert, att jag med alla
mina ovanliga egenskaper likväl skulle följas af eu
vanära, i hvilken jag ej hade den ringaste del. I min
förbittring tyckte jag att jag aldrig skulle kunna
till-gifva min far det arf, han efterlemnat. Ja, jag
kände mig harm sen em ot Strålkrans, som förvandlat mig
från fattig till rik, och det föreföll mig, der jag låg,
som om det varit långt bättre, om jag fått förblifva en
fattig positivspelare, som aldrig kommit till medvetande
af. att han egde några ovanliga gåfvor. Jag erfor
något, liknande agg emot det guld, hvarigenom jag
kommit i tillfälle att få uppfostran, men hvilket tillika
varit en orsak till, att Paul och jag blifvit anklagade för
att hafva stulit.
Bäst jag sålunda låg och i min otacksamhet
fördömde Mauritz Strålkrans’ spelpassion, som haft så lyckliga
följder för mig, väcktes jag af röster från tvenne
samtalande, som nalkades. Jag rusade upp, såsom ett
villebråd, jagadt från sitt gömställe, och drog mig undan
bakom ett busksnår, fullt öfvertygad om, att det var
prestgårdsungdoraen, som begifvit sig ut för att
uppsöka mig.
Rösterna kommo närmare. Det var en karl och ett
fruntimmer, som talade. De veko i det samma om en
krökning af vägen, så att jag hade dem midt för ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
