Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblick på samma plats, så plågsamt öfverraskades jag
af den syn, som mötte mig.
Hanna låg framstupa på sängen ocli grät så häftigt,
att hon snyftade högt.
Hanna grät, Hanna var försänkt i sorg= Hvad hade
val händt?
Käre läsare, om du erinrar dig den tid, då du var
tjugu år och förälskad, så kan du äfven fatta, hvad jag
erfor.* Jag tyckte, att jord och himmel bort störta
samman, efter något så gräsligt kunde inträffa, som att
Hanna grät.
Jag sprang fram till henne och sade henne detta,
ja, något ännu galnare.
Ord, förestafvade af medlidande med hennes smärta
och mina egna uppdrifna känslor, tolkande en
förnuftslös böjelse, gingo öfver mina läppar.
Yid första ljudet af min röst hade Hanna rest sig
npp. Hon ville afbryta mig oeb gå sin väg, men jag
qvarhöll henne. Jag talade, ända tills jag förlorade allt
sammanhang af hvad jag sade, då jag tystnade helt tvärt.
Hanna ryckte häftigt undan händerna, utropande med
af tårar nästan qväfd röst:
— Har icke herr Fredriksson gjort mig tillräckligt
mycket ondt genom att göra mig till en visa för hela
staden, utan att öka det med att tala så, som han gör ? Herre
Gud, hvarför är Paul så långt borta? Han skulle
försvara mig, han skulle säga mormor och alla, att jag är
oskyldig, att jag ej har gjort något ondt, att . . . att . . .
Här qväfde snyftningarna henne; men efter några
ögonblicks uppehåll berättade hon mig, alt alla
grannar-ne talade illa om henne, att de sagt mormodern, att hon
gått på möten med mig, att jag besökte henne, då gum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
