Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt lynne var tungt, jag förföljdes af missnöjet
med mig sjelf och sökte derför genom flit och
arbetsamhet återköpa aktningen för mitt eget jag.
En annan omständighet, som mycket plågade mig,
var, att jag kort efter händelsen med Hanna hade
skrif-vit till Paul och sanningsenligt redogjort för hvad som
passerat; men veckor och månader hade förgått, utan
att jag erhållit något svar. Var Paul uppbragt på mig?
Jag hade mig ty värr allt för väl bekant de
förnedrande slutsatser, som man gjort med afseende på
Hannas aflägsnande. Jag visste, att man allmänt
betraktade henne såsom en af de många, som falla offer för
studentkärleken. Jag visste äfven, att gumman Grönqvist
återkommit från färden till Stockholm och att hon
önskat sälja gården, emedan hon, såsom man sade, icke
ville stanna i Upsala, sedan det gått så illa för flickan.
Gården blef emellertid icke såld, och vid början af
höstterminen, tredje året jag var i Upsala, berättade mig
min värdinna, att tyätterskan Grönqvist, mormor till
den vackra Hanna, låg så illa sjuk, att flickan måst
komma hem igen.
Genom min värdinna lät jag sända den gamla bjelp,
ty iag viste, att hon ej egde något annat att lefva af,
än sina händers arbete och den lilla kojan. Hon behötde
^ikväl icke länge mitt bistånd, ty efter ett par veckors
förlopp hade bon gått bort ifrån den stackars Hanna.
Jag vågade icke gå dit. Det kändes inora mig, då
min värdinna omtalade, att madam Grönqvist var död,
som om jag haft någon del i hennes bortgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
