Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pantalongernas öfre, en brist hvilken långhalsduken
fått i uppdrag att skyla.
När vi inträdde i det enskilda rammet, låg der en
svart klädning, bestående af bonjour, underkläder och
vest, som jag låtit göra åt Paul. Konsten blef nu att
få honom att taga dessa kläder på sig och behålla dem
såsom en gåfva af mig. Hittills hade det varit omöjligt
att förmå honom att taga emot något af mig. Han
brukade alltid säga: “Nej, Conny, det skulle plåga mig, ora
jag hade dig att tacka för det minsta. Den egna
fördelen kunde så lätt blifva förblandad med min kärlek
till dig.
Sedan jag tillslutit dörren efter oss, sade jag:
— Du vet ju, käre Paul, att jag hela långa tiden
varit illa till mods. Säg, vill du med ens göra mig
glad ?
— Visst vill jag det, svarade Paul, och gnuggade
händerna, bifogande med sin vanliga, sorglösa min: —
För att säga sanningen, så har den senare tiden varit
lika mulen som hösthimlen. Hanna har gråtit och bara
gråtit, du har sett dyster ut, min fiol har fått hvila,
likaså min strupe och mitt positiv, som nu står och tiger
hos jungfru Lova i Stockholm. Nej, jag känner på mig,
att det här icke duger längre. Sorgen får lof att köras
på porten och glädjen åter stämma sin tyra. Säg derför
hvad du vill, och jag skall genast göra det, så att vi
åter få en glad stund.
— Bravo, Pålle, du har nu lofvat uppfylla min önskan,
som består deri att du ikläder dig dessa, sade jag och
pekade på plaggen. — Jag vill en gång se dig
ordentligt klädd, och du får icke säga nej.
Pauls ansigte mulnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
