Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu fruktar jag, att min flagga aldrig skulle få nöjet
att lielsa er, utan lielt ensam svaja från taket af
Kuugs-dal, en sorglig bild af egaren, som ensam dväljes der.
o
— Ali, det skulle icke hända, försäkrade Gertrud.
— Jag skulle nog bestyra om, att Brovik hvarje
morgon sände en kelsning till Kungsdal.
— I så fall skulle er godhet kunna komma mig att
till någon del glömma min ensamhet.
—- Ensamhet? Och hvarför är grefven ensam?
inföll Gertrud. — Ni. hehöfver ju blott önska, för att få se
er omgifven af gäster.
— Sant; men om jag äfven hade huset fullt af
sådana, vore jag ändå ensam.
— Nå, af vänner då.
— Visserligen; men det är i allmänhet ondt om dy-
f
lika.
— Herr grefven vill bestämdt, att man skall
beklaga honom, utbrast Gertrud småleende; — men det kan
icke falla mig in.
— Ty värr vet jag, att ni talar sant, och det gör
endast mitt öde ändå mörkare, sade grefven med en min,
som utvisade, att han åtminstone bar det utan att duka
under der för.
Notarien ’ Wicker gaf nu samtalet en annan
vändning, och en stund derefter gick man utför höjden, som
ledde från det kinesiska templet.
Conny var ovanligt tyst. Hans blick flög stund
efter annan hort till Berta, som vandrade vid grefveus
sida. Då promenaden ändtligen var slutad, och grefven
tog afsked för att begifva sig till Kungsdal och taga
den nya egendomen i skärskådande, hade Gertrud, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
