Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j^EMTE KAPITLET,
Augusti månsken kastade sina blida strålar öfver
Brovik och dess leende omgifningar. Utmed kanten af
ån, som slingrade sig genom parken, vandrade Berta
och Gertrud, inbegripna i ett lifligt samtal.
— Kära Gertrud, yttrade Berta, — förklara mig
ditt uppförande. Du säger, att ditt hjerta icke är fäst
vid grefven, att han i dag är dig likgiltigare, än han
var vid er första bekantskap, och ändå har du visat dig
så intresserad af honom.
— Ilar det verkligen förefallit äfven dig, som om
jag varit det? frågade Gertrud och stannade vid sidan
af en liten kulle.
— Ja, jag har verkligen trott, att han på dig gjort
ett djupare intryck, svarade Berta.
— Ar det möjligt, Berta, att du varit så kortsynt?
I så fall har jag spelat min rol bra. Sätt dig här,
tillade Gertrud och kastade sig ned i gräset, — så skall jag
bikta. Mitt visade intresse för grefven har endast varit
en mask, bakom hvilken jag dolt mina känslor. Jag
ville missleda alla, till och med mig sjelf; men nu.. .
nu är det slut med min förmåga att spela. Jag vämjes
vidden; jag känner mig olycklig af att synas vara, hvad
jag icke är.
Gertrud brast i gråt.
Berta fattade om hennes hufvud och sade med
ömhet:
— Hvad, Gertrud, jag tror du gråter! Du, den gla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
