Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solen, och allt skall blifva mörker och tomhet. Jag
har aldrig känt sorgen, aldrig vetat af en ouppfyld
önskan, aldrig lärt mig tårarnes bitterhet. Min lefnad har
bestått endast af glädje och frid. Jag kan således icke
fatta smärtan, icke förstå sorgen, och skulle, om den
träffade mig, helt viljelöst duka nnder för den. Nu är
min sällhet och mitt lif Connys ömhet. Tag bort den,
och jag dör.
Gertrud lutade åter pannan i händerna.
— Så har jag icke tänkt mig ditt lynne, sådant är
det icke heller, sade Berta allvarligt. — Jag är
förvissad, att ora den Högste sände dig någon svår pröfning,
skulle du hära den med mera själsstyrka än de flesta.
Du har varit mycket lycklig, Gertrud; men just derför
bör du böja dig under olyckan, i fall den uppsöker dig.
— Oeh huru skulle jag kunna det, jag, som är ett
bortskämd t barn och aldrig varit van vid annat än
medgång? Nej, Berta, jag skalle dö, i fall . . .
Hon hejdade sig.
— Hvad? frågade Berta.
— I fall jag blefve riktigt olycklig.
— Men, Gertrud, då man står i begrepp att förena
sitt öde med en annans, är det icke sin egen lycka, som
man får tänka på, utan dens, hvars maka man skall
blif-va, och dessutom min vän, måste man då så allvarligt
sätta sig in i alla möjliga förhållanden, att man är
beredd äfveu på en mindre lycklig lott.
— Det kan jag icke, försäkrade Gertrud.
— Akta dig, min älskling, att så tala. Gud
kan komma ^*tt visa dig, att du är tvungen att icke
jblott lefva, utan äfveu med sinnesstyrka bära motgån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
