Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad är det, du säger? Skolen I resa till
Stockholm?
Gertrud blickade hastigt upp till Conny. Hans
panna var rynkad, och Ögonen sågo ned på henne med
ett uttryck, som röjde allt utom glad öfverraskning. Den
strålande fröjd, som lyst i hvarje Gertruds drag,
försvann, och blicken fördunklades af en våt dimma, i det
hon hviskade:
— Ack, Conny, jag tror, att det gör dig missnöjd,
att jag kommer att följa dig! Säg uppriktigt, om så ar,
och jag stannar hemma.
Det låg något så verkligt rörande i den ödmjuka
tonen, i denna fullkomliga glömska af sitt eget jag, att
Conny kände sig gripen deraf. För hans minne
frarn-stodo alla de drag af kärlek och sjelfförsakelse, som
detta lyckans skötebarn så obetingadt visat honom, och
hans samvete sade honom, att han icke i minsta mån
gjort sig fortjent deraf. Conny slöt Gertrud till sitt
hröst, kysste henne ömt på pannan och sade:
— Det gör mig ett stort nöje, Gertrud, att få dig
med till hufvudstaden. Om jag ej genast gaf till
känna den glädje, jag erfor, så härledde det sig deraf
att du så häftigt kom emot mig med underrättelsen.
Förlåt, om jag på något sätt bedröfvat dig.
Det var första gången, som Conny uttalade ordet
“förlåt*4 till Gertrud, och hennes ögon lyste också af den,
renaste glädje.
Gertruds glada sinnesstämning fortfor under hela*
resan.
Hon frågade icke fästmannen hvarför han
ickesåg glad ut, utan hon talade nästan hela tiden
uteslutande om Berta och den öfverraskning, denna skulle er~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
