Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j"^EMT ONDE KAPITLET,
Gertrud hade följande morgon just hunnit fullborda
sin formiddagstoilett, då hennes kammarjungfru inträdde
för att säga till, att notarien önskade få tala vid fröken,
Gertrud blef helt gladt öfverraskad af, att Conny
kom så tidigt. Hon ilade ut i salongen för att med
öppna armar taga emot honom; men Conny afböjde
omfamningen, i det han sade:
— Orsaken, som fört mig hit, är sådan, att jag ej
kan emottaga den helsning, mig ämnades. Jag är
kommen, Gertrud, för att återlemna dig denna och begära
tillbaka min,
Conny räckte henne förlofningsringen.
Gertrud uppgaf ej något utrop, utbrast icke i tårar
eller klagan, gjorde icke några frågor eller förebråelser;
hon svimmade icke, hon nedföll ej handlöst på någon
stol, utan hon blef stående liksom förlamad. Hvarje
droppe blod hade flytt från hennes kinder och läppar. Hon
såg ut, som om hon dött och ändå iefvat. Hon emottog
icke den framräckta ringen, Öppnade ej läpparne för att
tala, utan hon stod der, liksom träffad af åskan.
— Gertrud! utropade Conny, förskräckt af hennes
utseende, och fattade en af hennes händer,— hur är det?
Hon drog hastigt undan handen och sade med
synbar ansträngning:
— Hur var det? Bryter du förlofningen?
Yid dessa ord, som hon yttrade med ansträngning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
