Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gården var rymlig, och på tröskeln till ett af de
små, sneda husen, som lågo midt för ingången, satt en
karl, höljd i slarfvor, sysselsatt med att sätta
rörpinnar i en fogelbur. Bredvid honom stod en större bur?
uppfyld med små olyckliga, befjädrade fångar, hvilka
: flaxade omkring, förskrämda och flämtande.
När grefven inträdde, såg karlen upp och blickade
med ett skelande ögonkast på den fine herrn.
— Bor det någon, som heter Fredriksson här? frå*
gade grefven.
Fogelfängareu tillslöt ena ögat, då han svarade:
— Herrn menar väl positivprinsen, kan jag tro? Jo,
han bor der, tillade han och pekade på ingången till det
lilla hörnhuset.
Grefven trädde in i en liten, renskurad förstuga,
kring hvars väggar låg finhaekadt granris. Bedan
entréen gaf till känna, att den boning, dit grefven
ämnade sig, egde en ordnande qvinnohand. Strålkrans
knackade på dörren, och några minuter derefter öppnades
den. Framför den förnäme herrn stod en ung, vacker
qvinna, med ett barn på armen. Hennes klädsel var
enkel, men ytterst snygg. Det stora, hvita förklädet och
den lilla remsan omkring halsen, som nedföll på den
mörka bomullsklädningen, gåfvo åt hennes person något
så angenämt, att ögat med särdeles välbehag stannade
på henne.
— Ar Fredriksson hemma? frågade grefven.
— Nej, min man har just i dag på morgonen rest
bort, svarade den unga hustrun.
— Det var ledsamt; jag hade Önskat tala vid
honom, sade grefven, som, i stället att atlägsna sig vid
denna underrättelse, steg in i boningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
